publicerad: 1978
SLÅN slå4n, sbst.2, r. l. f. (Lindestolpe Färg. 93 (1720) osv.) l. n. (VetAH 1741, s. 85, osv.); best. -en resp. -et, i best. anv. förr äv. utan slutart. (Müller FruktTräd. 137 (1850)); pl. =; förr äv. SLÅ, sbst.3, r. l. f.; pl. -r (Rothof 467 (1762)); förr äv. SLÅNON, n.; pl. = (Linné Ungd. 1: 239 (1731), Berzelius Kemi 1: 371 (1808)); förr äv. SLÄ, r. l. f.; pl. -r (Linné Fl. nr 432 (1755), Kniberg Wendt MedVäxt. 2: 66 (1816)). Anm. Det i PH 6: 4391 (1756) i uttr. slägge- eller slånbär förekommande släggebär torde vara felaktigt för släbär o. bero på det i källan omedelbart följande släggor.
Ordformer
(slan (-aa-) 1634—1720. sle- i ssgr 1682 (: Slewijn)—c. 1755 (: Slebär). slon 1753. slå (-åå-) 1549 (: slååbär)—1894. slåen, pl. 1730—1732. slån c. 1645 (: Slånaträ) osv. slånn 1759. slånon c. 1550—1808. slåon- i ssg 1745 (: Slåon-Buskarna; möjl. felaktigt för Slånon-). slä(ä) 1579—1874)
Etymologi
[fsv. slaaen o. slan (i ssgn slanträ), sv. dial. slån, slåen, slånon, slä(a), släia; jfr d. slåen; sannol. utvidgning (med n-et från vissa böjningsformer; jfr BLÅNOR, sbst.1) av sv. dial. slå (i ssgn slåbär, slånbär), ä. d. slaa, motsv. mlt. slē, slēn m. m. (lt. sle, sli m. m.), mnl. slee(u), slie, sleen (nl. slee, nl. dial. sleen), fht. slēha, slēwa (mht. slēhe, t. schlehe), feng. slāh (eng. sloe), eng. dial. slone; till den rot (med bet.: blåaktig) som äv. föreligger i lat. livere, vara blåaktig, fir. lī, färg, glans, kymr. lliw, färg, kyrkslav. sliva, plommon; formen slånon beror på anslutning till bärnamn på -on (t. ex. LINGON, SLINNON); formen slä är utlöst ur pl. slär, som sannol. är bildad till formen slå analogiskt efter mönster av sv. dial. tå, pl. tär, vrå, pl. vrär m. fl. (se GBergman Samnord. ē 15 (1921)). — Jfr SLIVOVITS, SLÅNAD]
växten Prunus spinosa Lin., som växer i form av starkt torniga, rikt förgrenade buskar o. har en klotrund, daggblå stenfrukt med mycket kärv smak, som (efter frost får mindre kärv smak o.) användes bl. a. vid framställning av saft o. likör, slånbärsbuske; äv. om frukten: slånbär (i sht förr äv., liksom rot, bark o. blommor, använd medicinellt); ofta koll. 2LinkBiblH 4: 65 (c. 1550). Nu Smultron, Hallon, Trann nu Lingon, Hiortron, Fläder, / Nu Niupon, Galron, Slää, och meer som Gud bekläder / Then wjda Jorden med. Spegel GW 121 (1685). Tag then innra barken af färsk Slaan, skär then heel små, och pressa then, så gifwer then ock med alun gohlt bleck. Lindestolpe Färg. 93 (1720). (Äppelsyra) innehålles ömnigast i saften af omogna .. äpplen, i berberisbär, slånon, rönnbär och fläderbär, förenad med ganska litet citronsyra. Berzelius Kemi 1: 371 (1808). En liten fyrkantig trädgård, kantad med klippta häckar av slån. Diedrichs Nichols Trädg. 35 (1934). (Björkskog) med buskskikt av hagtorn, slån och ibland hassel. Selander LevLandsk. 122 (1955). — särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. tysk (äv. spansk) slån, om växten Prunus insititia Lin., krikonbuske; äv. om frukten: krikon. Linné Ungd. 1: 203 (1730: Tyska Slåen). Pruna silvestria äro icke wåra Slån eller Stärkebär, utan Krikon, Spanska Slån. Retzius FlVirg 169 (1809). Klint (1906: tysk).
-BLAD. blad på l. från slån. (Ekenberg o.) Landin 866 (1894). —
-BLÅ. slånbärsblå; i n. sg. äv. substantiverat. Betrakta dessa lefvermossors buktande blad, med färger i drufrödt, slånblått, olivgrönt, chamois. Hemberg Kola 7 (1902). Moberg Rid 36 (1941; om ögon). —
-BUSKE. (slån- 1745 osv. slåna- 1736—1794) buske av växten Prunus spinosa Lin. Broocman Hush. 5: 47 (1736).
Ssg: slånbusk-seglare. (†) (den sydeuropeiska) fjärilen Papilio podalirius Lin., som ofta håller till på slånbuskar. Rebau NatH 1: 606 (1879). —
-BÄR4~1 l. 3~2. (slån- 1549 (: slååbär) osv. slåne- 1634 (: slanebärsträ)) bär från (l. på) slånbuske, stärkbär (förr äv. koll.); äv. om växten: slånbuske. GripshR 1549 (: syltatt slååbär). Slåbär .. (är) en tämligen allmän buske, i det egentliga Sveriges slättlandskaper. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 273 (1857).
-lag. om lag (se lag, sbst.2 1) vari slånbär upplösts; förr äv.: ur slånbär utpressad fruktsaft (jfr lag, sbst.2 2). BOlavi 175 b (1578). Lind (1749; om fruktsaft).
-sirap. (†) sirap (se d. o. 1 b) innehållande ett utdrag av blommor från slån. ApotT 1698, s. 83. Därs. 1739, s. 79.
-torn. torn på (l. från) slån(buske); äv. om slånbuske; jfr slån-torn 1, 2. Linné Öl. 134 (1745; om buskar). Fatab. 1929, s. 14.
-träd, äv. (numera nästan bl. vard. l. i poesi, i pl. -trän)
-trä. (-bär- 1638—c. 1755. -bära- 1579. -bäre- 1652—1690. -bärs- 1634 osv.) om slånbuske; förr äv. i utvidgad anv., i uttr. egyptisk slåbärträ, sannol. åsyftande en art av akacia, möjl. Acacia nilotica (Lin.) Willd. ex Del. VarRerV 57 b (1579: Släbäraträä). Franckenius Spec. E 1 b (1659: Egyptisk).
-vatten. (i sht förr) dryck framställd av vatten o. (stötta,) urlakade slånbär. Egerin Kokb. 277 (1733).
-DYNA. bot. kärnsvampen Polystigma rubrum (Pers.) DC, som förekommer på slånblad o. har ett dynliknande utseende. Krok o. Almquist Fl. 2: 143 (1907). —
-KÖRS. (†) = -plommon; jfr körs, sbst.2 2. Liljeblad Fl. 194 (1798). Nordquist Dietrich Anv. 214 (1806). Liljeblad Fl. 261 (1816). —
-LAV. (slån- 1792 osv. slåna- 1794) bot. laven Evernia prunastri Lin., som i sht växer på slån. Liljeblad Fl. 333 (1792). Ursing SvVäxt. Krypt. 198 (1949). —
-PLOMMON. (numera mindre br.) om växten Prunus spinosa Lin., slån. Laurell Träd 19 (1891). Törje Växtfört. 1: 86 (1938). —
-ROST. bot. rost (se rost, sbst.2 3 a) som angriper slån; särsk. om rostsvampen Tranzschelia pruni spinosæ (Pers.) Dietel. SkogsvT 1908, Fackupps. s. 70 (om T. pruni). —
-SLÄKTE(T). (numera föga br.) om växtsläktet Prunus Lin., stenfruktsläktet. ArkBot. II. 1: 45 (1904). 2SvUppslB (1953). —
-SPIREA. bot. (den i Orienten vildväxande, i Sv. förr ss. prydnadsväxt odlade) växten Spiræa hypericifolia Lin., vars blommor påminner om slånens, rysk spirea. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 8. —
2) (numera föga br.) växten Prunus spinosa Lin., slån; jfr -plommon. Œdman Bahusl. 46 (1746: Slätorn). HbTrädg. 5: 80 (1874).
-TRÄ. (slån- 1775 (: Slå-trän) osv. slåna- c. 1645) [fsv. slanträ]
1) (numera nästan bl. vard. l. i poesi, i pl. -trän) slånträd. IErici Colerus 1: 86 (c. 1645). Slå-trän kunna upodlas genom sina kärnor. Broberg AnmTräPlant. 31 (1775).
-VIN. (slån- 1682 (: Slewijn) osv. slåna- c. 1645. slåne- c. 1645) (i sht förr) slånbärsvin. IErici Colerus 1: 282 (c. 1645). —
B (†): SLÅNA-BUSKE, -LAV, -TRÄ, -VIN, -ÖL, se A.
C (†): SLÅNE-BÄR, -VIN, -ÖL, se A.
Spoiler title
Spoiler content