publicerad: 1980
Ordformer
(snick- (-kk-) 1541 osv. snidk- 1546—1777. snidsk- i ssg c. 1560 (: snidske lim))
Etymologi
[fsv. snikka, sv. dial. snicka; motsv. fvn. snikka, nor. dial. snikka, mlt. snid(de)ken (varav ä. d. snedeke); av ett äldre sniðk- med assimilation av -ðk- till -kk-, avledn. av SNIDA, v.1 (jfr SKRICKA till SKRIDA). — Jfr SNICKARE, SNICKERI, SNICKRA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skära; snida; snickra; äv. med obj., särsk.: gm snickrande förfärdiga (ngt), snickra ihop (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om resultatet; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: hopsnickrad l. tillverkad o. d.; äv. bildl. Förbannelse är thet (dvs. trä till en avgudabild) werdt, som medh hender snickat warder, Ja, ock han som thet snickar. Vish. 14:8 (Bib. 1541). Snidkade Crucifix 2 st. HSH 37: 45 (1548). (Gud skall) någhot gott aff tigh snicka och göra. PErici Musæus 5: 124 a (1582). Handverk hafva de (dvs. gårdens torpare) lärt: de sy, de snicka, de smida: / Alt hvad tarfvas i gård af gröfre och finare Meubler. Nicander GSann. 145 (1767). (En på Sollerön tillverkad roddbåts) lösa inredning (snickningen) utgjordes av bottenbräden, åror .. och öskärl. Levander DalBondek. 2: 200 (1944). (Att bli glad över) så enkla ting som .. att veden blivit snickad i kanor (dvs. hyvelspån) för att det ska gå lätt att tända (i spisen). Lidman Tjärd. 8 (1953). — särsk. med obj. o. predikativ: gm snickrande göra (ngt så l. så beskaffat); särsk. bildl. Hvad vi (tillfällighetspoeter) trycka, / Just intet alt ihop är snickat högdt och lärdt. JGHallman Vitt. 200 (1736).
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNICKA TILL10 4. snickra l. skära till (ngt). Brasck Apg. L 1 a (1648). Spegel (1712). jfr tillsnicka.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content