publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
a) kommande tillstädes för deltagande; uppslutning; anslutning (se d. o. g); särsk. dels med adj.-attribut som anger omfattning av deltagande, särsk. stor, dels (i fråga om förslag l. åsikt o. d.) i förb. med verbet vinna; i sht förr äv. konkretare, om sammankomst o. d.; jfr -lopp a o. tillströmning. Mötet hölls under överraskande stor tillslutning. Carlson Hist. 6: 264 (1881). Också vunno Regnérs åsikter genast ganska allmän tillslutning. Noreen VS 1: 264 (1904). På en villsam hemväg från en liten tillslutning. Engström Gubb. 19: 153 (1937).
b) (numera föga br.) till II 1 a: förhållande att ansluta (tätt in)till ngt; förr äv. konkret: anslutande ledning o. d. UB 1: 563 (1873). En tillslutning till Stockholms stads vattenledning. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 142. Danell SvLjudl. 37 (1911).
2) till II 7, motsv. -sluta 2: handling att tillsluta (ngt) l. skeende innebärande att (ngt) tillsluts, (till)stängning, förslutning; äv. konkretare, om resultatet av sådan handling; i sht förr äv. konkret, om knäppning (se knäppa, v.2 1 a α) o. d.; förr äv. motsv. -sluta 2 b α, om stängning som innebär (tillfälligt) upphörande med verksamhet o. d. Luckans plötsliga tillslutning överraskade oss. Tillslutningen var otät på sina ställen. Linc. (1640). At .. källarens tidiga tilslutning skulle lända fattige betiente .. til stor afsaknad och beswär. 2BorgP 3: 557 (1726). Helt och hållet utan tillslutning eller öppning framsluter linningen sig lik en utringad chemisett till halsen. NJournD 1860, s. 143. Banken (hade) efter en långvarig tillslutning åter blifvit öppnad till utlåning. Malmström Hist. 2: 104 (1863). Vid tillslutning af värdepostpåsar och värdepostsäckar .. användes numera plombering. Döss o. Lannge 213 (1908).
Ssgr: tillslutnings-anordning. till -slutning 2: anordning för (automatisk) tillslutning av ngt, tillslutare. TT 1895, Allm. s. 144.
-förmåga. (numera föga br.) till -slutning 1 b: förmåga att ansluta (tätt in)till ngt. KrigVAH 1828, s. 9.
-maskin. till -slutning 2: maskin för tillslutning av förpackning o. d., särsk. (konserv)burk. LAHT 1912, s. 271. —
-SLÅ, -slagning, -slåning (†, Stiernhielm (SVS) III. 1: 256 (1667)); -slagare (numera mindre br., VDAkt. 1718, nr 138 (: till slagare löhnen), TT 1898, M. s. 118). [fsv. tilsla] jfr slå till.
1) (numera föga br.) till II 1 a: (gm slag) bringa (ngt) i kontakt med (ngt), föra intill; särsk. i pass.; jfr 3, 4. Ekenmark Lb. 11 (1847). Hvilka lager och dref kunna samtidigt från- eller tillslås kuggringarne. TT 1885, s. 37. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 52.
2) (numera föga br.) till II 5: anslå (ngt) till (ngn), tilldela; ställa till förfogande för; särsk. med avs. på ekonomisk förmån, särsk. dels lön o. d., dels jordegendom o. d.; äv. dels utan indir. obj. (jfr a), dels refl.: tillägna sig; förr äv. dels: tillräkna, tillskriva, dels (med anslutning till till II 13 a) med avs. på begäran o. d.: bevilja, villfara åt. Item är giffuit vdj Tunnebindare lön för 2 fatt bleffue thillslagne Penninger – 1/2 stüffuer. SjötågsR 1546; möjl. till 5. Först hafve vi honom tillslagit .. (ett) inventarium. HammFackl. 1: 72 (1622). (Man trodde inte) någen kunna wara heligh, medh mindre man honom Vnderwärk tilslogh. Schroderus Os. 2: 404 (1635). Att honom måtte samma hans begäran tillslås. BraheBrevväxl. 1: 72 (1661). Så .. starck är Menniskians förhopning, sedan hon hafwer .. sigh hennes lust och åtrå tilslagit. Sylvius Curtius 584 (1682). Förfäderne (har) tilslagit de inkomster, af hwilka en Församlingens tjänare kan lefwa. Rydén Pontoppidan 572 (1766). De Universitetet tillslagne äldre Hemman, hvilka varit Universitetet under frälsemannarätt förlänte. SPF 1818, s. 213. Löneförhöjningen .. hade utan Larsons begäran tillslagits honom den 1 juli. Dahlbäck Åb. 234 (1914). Lindroth Gruvbrytn. 1: 62 (1955; om ä. förh.). särsk. (†)
a) med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av för l. till l. åt. Wij måste grijpa till detta medhell, och tillslå någon provincie åth them. HSH 21: 86 (1638). Dock för capellan är intet någon jord tilslagen. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 77 (1737). Stiernman Com. 2: 38 (1750: til).
b) med personbetecknande direkt obj.; särsk. med avs. på arbetskraft l. manskap l. trupp o. d. AOxenstierna 5: 660 (1630). De Bönder som Acad(emien) allernådigst tillslagne äre. BraheBrevväxl. II. 1: 44 (1647). Tre Artilleri-Fördelningar .. som äro tilslagne de 3 stora Rytteri-Reserv-Corpserne. KrigVAT 1834, s. 321.
3) (numera mindre br.) till II 7: slå igen (ngt); tillsluta, stänga; förr äv. dels: innesluta, packa in, dels (med anslutning till till II 1 a (jfr 1)): gm slag fästa l. anbringa. Himelen gick bort såsom en tillslaghen book. Upp. 6: 14 (NT 1526). Taken äre .. täkte med raft och näfwer, och ther vtan på bräder med spijk tilslagna. Petreius Beskr. 5: 14 (1615). När Fisken tilslås på Packartorget eller Fiskehambnen. Stiernman Com. 3: 779 (1669). Nej, ut Ni ej får gå. För Er jag både dörr och fenster skall tilslå. Envallsson Pig. 10 (1781). Lindroth Gruvbrytn. 1: 314 (1955).
4) till II 7 slutet: slå till (strömbrytare l. elektrisk ström l. strömkälla); koppla på; äv. i utvidgad l. allmännare anv., med avs. på (av elektrisk ström driven) apparat l. mekanism l. motor l. funktion o. d., äv. (med anslutning till till II 1 a (jfr 1)) med avs. på broms o. d.; jfr -koppla. Motorn, fläkten, värmen var redan tillslagen. TT 1888, s. 154. I privata hus är hvarje lampa i medeltal tillslagen 1 timme i dygnet, i butiker 1 1/2 timme och i klubbar 4 timmar. TT 1893, M. s. 96. Kokerskan tillslår hufvudströmbrytaren, hvarigenom bakugnen blir strömförande och alltså värme alstras. SDS 1910, nr 142, s. 10. Medan bilen med alla bromsar tillslagna och med signalhornet vrålande som en mistsiren, girade på tvären. Schulze BöndSvFinl. 37 (1935).
5) till II 8 b: gm slag förfärdiga l. bearbeta (ngt); särsk. (o. numera företrädesvis) med avs. på redskap(sdel) o. d. (av sten) (i sht i p. pf.); ss. vbalsbst. -slagning äv. konkretare, om sätt på vilket ngt är tillslaget; förr äv. dels: slå (mynt), dels (med anslutning till till II 10) bildl., i p. pf.: danad (o. därmed fallen l. hågad) (för ngt); jfr 2. ArkliR 1566. Att der med icke skeer någott undersleff och mehra mynt tillslåes, än såssom till H. K. M:ts behoff befallat och förordnat är. RP 1: XXXIII (1628). Är dheras Natur inclinerad, och .. til något handtwärck eller köpenskap etc. till slagen och bögd, så (osv.). Fernander Theatr. 151 (1695). Groft tillslagen flintyxa med skarpa kanter. Fornv. 1908, s. 220. Så småningom finner man en bättre och finare tillslagning (på yxorna). Ymer 1917, s. 112.
6) till II 9 a.
a) slå till (ngn l. ngt); i sht förr äv. abs. l. intr. (jfr b); särsk. (o. numera företrädesvis) i p. pf. Blev du verkligen tillslagen i krogkön? En hårt tillslagen boll. Kan icke veta ehoo först tillslogh. BtHforsH 3: 194 (1643).
b) (numera föga br.) i bildl. anv.: drabba (ngn l. ngt); äv. intr.: (plötsligt l. våldsamt o. d.) slå till l. drabba l. inträffa (förr äv. refl. l. i pass. övergående i dep. med samma bet.); vanl. med sakligt subj., särsk. om olycka l. sjukdom o. d.; i p. pr. äv. med positiv bet.: som slår an, träffande. PErici Musæus 6: 108 a (1582). Medh mindre en stor Extraordinari olycka sigh tilslogho. Schroderus Urs. F 2 b (1626). Om något ondt wil tilslåås aff Wädret vthi något Såår. Månsson Åderlåt. 107 (1642). Grubb 316 (1665; tr.). Såsom iagh .. icke förmår för tillslagen opasligheet komma till Prestemötet. VDAkt. 1704, nr 346. Masker, utomordentligt gjorda, fast formade, otroligt säkra och tillslående. Söderhjelm Upps. 84 (1907).
7) (numera bl. tillf.) till II 11 a α α': tillsätta (ngt) gm att slå i det; särsk. i pass.; äv. bildl. PErici Musæus 2: 338 b (1582; bildl.). En hvit fällning, som åter uplöstes då mera vatten tillslogs. VetAH 1813, s. 55. HemKokb. 41 (1903). —
-SLÄPPA, -else (†, IErici Colerus 2: 126 (c. 1645), Lind 1: 1892 (1749)), -ning (numera bl. mera tillf., Linc. B 4 b (1640), SAOL (1973)); -are (numera bl. tillf., SvKulturb. 9–10: 151 (1931)).
1) (numera föga br.) till II 1 d (jfr 2): = släppa till 2; särsk. dels med avs. på vatten(flöde) l. luft l. ånga o. d., dels speciellare, med avs. på han- l. hondjur, i fråga om parning. Linc. B 5 a (1640). (Hon ville) tilsläppa fremmande tiur, dher hon lijkwäl hadhe så godhan tiur sielf. BtFinlH 2: 351 (1670). Tilträde til denne Herrens person war icke swårt, alle tilsläptes. Ullman GrefvHänd. 71 (1782). Tillsläppningen (av vattenflödet) regleras .. så att virket kommer jämnt fördelat ned till dammen. HbSkogstekn. 401 (1922).
2) (numera bl. tillf.) till II (1 d (jfr 1) l.) 5: släppa till (se släppa till 1) (ngt (l. ngn) ngt (l. ngn)). Så snart plantorna kommit upp, böra de tillsläppas så mycket frisk luft, som väderleken tillåter. HbTrädg. 2: 107 (1872).
3) till II 10 c: släppa till (se släppa till 3) (ngt (l. ngn)). Bergv. 2: 692 (1756). Hvad botnad drager den lidande Husbonden däraf, at det vårdslöse legohjonet tilsläpper rygghuden? LBÄ 11–13: 60 (1798). De i stor stil tilltagna populära föreläsningar, till vilka .. (rektorn) braskande förklarade sig ämna tillsläppa kontanterna. NordRevy 1895, s. 131. För material, som av anstalten tillsläppes för (arbetet) .. erlägges betalning. SFS 1938, s. 977. —
-SMETA, -ning (numera bl. mera tillf., Linnæus Bijskjöts. 64 (1768), SAOL (1973)). jfr smeta till. särsk.
1) (numera bl. tillf.) till II 7: smeta igen (ngt); särsk. i fråga om tillslutning av bikupor; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkret, om tilltäppande material l. fog o. d. Broocman Hush. 3: 64 (1723). Om .. (rovbin) finna någon kupa wara gisznad i tillsmetningen, at (osv.). Linnæus Bijskjöts. 64 (1768). Gunnarsson o. De Roubetz 104 (1961).
2) till II 8 b α: göra (ngt) smetig; smeta till; i sht i p. pf.; äv. i fråga om att ngt försetts med (alltför) iögonfallande l. grälla färger (äv. bildl.). Angered-Strandberg Prär. 14 (1898). En något ironisk skildring af Södra teaterns nuvarande tillstånd – naturligtvis tillsmetad med farsörens öfverdrifna färger. SD 1899, nr 2, s. 5. —
(II 5) -SMICKRA. refl.: smickra till sig (ngt). En tiugu-årig enka, som med förstälda tårar tilsmickrat sig et stort testamente af sin döende gubbe. Wallenberg (SVS) 2: 73 (1771; uppl. 1999). —
1) (numera mindre br.) till II 7: smida ihop l. samman (ngt). Samman eller tilsmida. Linc. A 6 a (1640). 2NF 27: 1289 (1918).
2) till II 8 b (β): smida till (ngt); äv. mer l. mindre bildl. CivInstr. 17 (1547). Then Leydiske Academien i Holland är lijka såsom en Wärkstadh, ther man tilsmijdher Calwinister. Schroderus Os. III. 2: 188 (1635). —
1) till II 1: smygande komma tillstädes; anträffat bl. i avledn. tillsmygelse.
2) (numera föga br.) till II 1 a: smyga sig intill; särsk. i p. pr., om kläder. Cedercreutz Männ. 35 (1920).
3) till II 5: smyga till (se smyga till 3, 5) (ngn ngt); jfr -smyla. Wulf Köppen 1: 713 (1799). Hon .. tillsmyger honom ett härligt bref. Elgström Frunt. 29 (1809).
Avledn. (†): tillsmygelse, r. l. f. särsk. till -smyga 1: smygande förflyttning tillstädes. Lind 1: 174 (1749). —
(II 5) -SMYLA. (-smygla. (Anm. Jfr smyla, v.2 anm.)) (†) tillsmyga (ngn ngt); särsk. med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt. Nyrén Charakt. 133 (1780). —
-SMÄLTA, -ning.
1) till II 7: smälta till (ngt); särsk. i p. pf. Man får apomorfin genom att under 2–3 timmar i ett tillsmält glasrör upphetta morfin jämte ett stort öfverskott af utspädd klorvätesyra. NF 1: 905 (1876).
2) (†) till II 8 b β: gm smältning framställa (ngt). Smidhe och tilsmelthe af Råå Koppar. Skråordn. 285 (1602). Bergv. 1: 59 (1624). —
-SMÖRJA. (†) till II 8 b, dels: smörja ned l. in (ngt l. ngn) (jfr smörja till), dels: = smörja ihop. Valleria Hush. 64 (c. 1710). (Kärleksbrevet) war så om hwart annat tilsmordt .. at man kunde med swårighet inhemta något deraf. Weise 1: 74 (1769). Så kom .. far från arbetet, lerig och tillsmord. Wetterbergh GNord 23 (1862). —
(II 8 b β) -SNICKA, -an (OPetri 1: 18 (1526)). [fsv. tilsnikka, äv.: pryda, smycka] (†) = snicka till; ss. vbalsbst. -an äv. konkret(are), särsk. närmande sig l. övergående i bet.: bildkonst l. utsmyckning o. d. När man medh kosteligha tilsnickan vpwäkker en annan til okuscheet. OPetri 1: 18 (1526). Swedberg Ordab. (1725). —
(II 8) -SNITT. [jfr d. tilsnit, t. zuschnitt] (†) snitt, skapnad, karaktär. Geijer I. 1: 130 (1818). Denna geniale agitators (dvs. G. Brandes) hela andliga tillsnitt. SDS 5 ⁄ 2 1901, s. 2. —
(II 5 a) -SNÄSA. snäsa till (ngn); särsk. i p. pf. Hawermann hade blifvit tillsnäst genom fönstret af den unge herrn. Backman Reuter Lifv. 2: 80 (1870). —
(II 7) -SNÖRA, -ing (numera mindre br., SAOL (1900), SAOL (1923)), -ning. snöra till (ngt); särsk. med avs. på kläder l. skor o. d. (äv. av klädesplagg o. d. innesluten kroppsdel); äv. oeg. l. bildl., särsk. dels med avs. på strupe, dels allmännare: hämma l. hålla igen på l. strypa, dels förr refl.: sluta sig (hårt) (om ngt). Linc. G 6 a (1640). Thet är ont andas när strupen är tillsnörd. RARP V. 1: 123 (1652). Sedan kläda Qwinfolcken på Bruden en skiön Carmersins Råck, så hårdt och wäl tilsnörad, så at Brudgummen .. den beswärligen kan uplösa. Dryselius Måne 494 (1694). Ty lifmodren hafwer sig .. (så) om Barnet tilsnört, at thet kan eij röra sina lemmar. Hoorn Jordg. 2: 70 (1723). Ett slags halfstöflar .. hvilka så hårdt tillsnöras att ingen väta kan intränga. Palmblad Norige 48 (1846). Kroppens naturliga mjuka och afrundade former voro här förvandlade .. i det midjan var hårdt tillsnörd. Edgren Lifv. 1: 18 (1882). Mera betänksamma mot en alltför hård tillsnörning av det organisationsmässiga solidaritetsbandet ställde sig bl. a. Herman Lindqvist .. samt Ernst Blomberg. Höglund Branting 1: 316 (1928). —
(II 7) -SNÖRPA, -ning; -are (†, Hernquist Hästanat. 77 (1778; om slutmuskel)). snörpa till (ngt); äv. bildl.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. bildl., om person: (högdraget) tillknäppt o. d.). JWollimhaus Syll. A 5 b (1649). Lånesystemets fortfarande eller tillsnörpning. HT 1922, s. 169 (1829). Säflig som förr, något blekare och ännu mer betänksam och tillsnörpt. Lange SämreF 166 (1885). Den fotsida, snäfva och kring knäna tillsnörpta klänningskjolen. 2NF 35: 398 (1923). —
(II 7) -SPARRA. (†) spärra igen (ngt); i sht i p. pf.; jfr -spärra. Schouten Siam 29 (1675). Vthloppet (blev) vthaff sex Danske Skiep tilsparrat. Widekindi G2A 36 (c. 1676). —
(II 8 b α l. c) -SPETSA, -ning. spetsa till (ngt); äv. (o. numera bl. i slutet β) refl.: bli spetsig(are); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. om ngt av naturen spetsigt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om spetsig form o. d. En tillspetsad käpp. Schroderus Comenius 759 (1639). Lång, åt ändan fin, tillspetsad, uppåt krökt näbb. Ström SvFogl. 65 (1839). Fördelen af kulans tillspetsning i främre ändan är tydligen den, att luftens motstånd förminskas. Jochnick Handgev. 27 (1863). Ett kraftigt, redan något skalligt hufvud, som starkt tillspetsade sig uppåt. Söderhjelm Brytn. 143 (1901). Att små naturvuxna eneklykor tillspetsades och användes till fiske. Hasslöf SvVästkustf. 29 (1949). särsk. bildl.; jfr spetsa till 2 o. -skärpa 2. särsk. α) ge (ngt) spets (l. mera spets) (se spets, sbst.2 4); ge (kortfattad o.) anslående l. träffsäker form o. dyl. l. polemisk udd; i sht med avs. på uttryckssätt l. framställning l. tankeinnehåll o. d., särsk. med inbegrepp av (överdriven) förenkling av det som beskrivs; i sht förr äv. refl.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om (ngt med) tillspetsad form l. karaktär o. d. Ett tal fullt av tillspetsningar. (Hans tanke var) stundom nästan epigrammatiskt tillspitsad. 2SAH 9: 106 (1819). Hans prosa rör sig gärna i poetiska bilder och tillspetsar sig i antiteser. Rydberg KultFörel. 6: 504 (1888). Hur annorlunda klingar ej sista glunten, tillspetsad med lagom mått af ironi. LD 29 ⁄ 8 1901, s. 3. Den dramatiska dialogen har i högre grad än den episka styrka och tillspetsning. Wrangel Dikten 258 (1912). (Det har) något tillspetsat blivit sagt, att regeringsformen av 1809 är Sveriges historia översatt i lagparagrafer. SvFolket 8: 16 (1939). Man lämnade för det mesta artiklarna orubricerade till Hemberg, som njöt av att få tillspetsa rubrikerna efter sin smak. UrDNHist. 1: 202 (1952). β) = spetsa till 2 b; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om (alltmer) tillspetsad utveckling l. tillspetsat tillstånd o. d. Sin yttersta tillspetsning har .. egoismen icke ännu fått hos den, som (osv.). Wikner Tank. 161 (1872). Samma dag .. hade emellertid ställningen i kamrarna ytterligare tillspetsat sig. De Geer Minn. 2: 166 (1892). Han hoppades, att om konflikten tillspetsades, skulle de andra unionsvännerna vara tvungna att taga steget fullt ut. HT 1925, s. 221. Ett maktspråk, som orsakade en ödesdiger tillspetsning av hennes förhållande till styvdottern. Rootzén Vård. 60 (1930). Hans närvaro i hennes hem ökade och tillspetsade hennes lidande. Enckell VHjärt. 187 (1933). (Tvångsförfarandet) ger en klar signal om hur tillspetsad valutaförsörjningen i själva verket är. SvD(B) 1947, nr 288, s. 12. —
-SPIKA, -ning.
1) (numera föga br.) till II 1 a: spika fast (ngt) (vid (ngt)). Medh Theras .. förnufft .. effterföllier .. Werldennes (hwilkes hiuhl thet heelt och hållit är tilspikadt) röhrelse. Sylvius Mornay C 2 b (1674). Carlström Spinnm. 65 (1832). jfr: IllSvOrdb. (1955).
2) till II 7: spika till l. igen (ngt, särsk. dörr l. fönster); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Fönster och dörar tillspikade. 2BorgP 5: 81 (1734).
Spoiler title
Spoiler content