[sv. dial. sniske (i uttr. på sniske), sv. slang på sniskan; av SNEDSKA, sbst. (med övergång av kort e till kort i framför konsonantkombination); formen sniske av snedske (se SNEDSKA, sbst.anm.). — Jfr SNISKIG]
(vard.) i uttr. på sniskan, äv. på sniske, på sned; i uttr. på sniskan äv. o. numera vanl.: (lätt) berusad, (halv)full; jfr SNED, adj.1 7, o. SNEDSKA, sbst. Med de vita mössorna på sniske. VårvindFrisk. 170(1922). En gång när Johans far kommit från stan och varit litet på sniskan, hade han med sig en fällkniv åt Johan. Fridegård Kvarnb. 162(1944). ÖgCorr. 1970, nr 268, s. 12.
