SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SNED sne4d, vard. äv. sne4, adj.1, äv. (numera bl. vard., mera tillf.) SNE sne4, adj. -are; n. o. adv. snett snet4. Anm. 1:o Ngn gg används (med arkaiserande l. folklig prägel) den gamla nom.-formen sneder (anträffad bl. i ssgr). ”Djädervúlens” snedergångande drabanter. Högberg Baggböl. 1: 16 (1911). Det var rakt som vi skådat snederhornade och snedergångande ”Djädervúlen” själv. Därs. 93. 2:o I Linc. (1640) o. sannol. (ytterst) efter denna källa i Hamb. (1700) anföres en form snedd. Sannol. är detta en etymologiserande konstruktion utifrån SNEDD, sbst.2
Ordformer
(sne (snee) 1620 (: Sneögde, pl.), 16971929 (i bet. 7), 1954 (i bet. 5). sned (sneed) 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. snedher; jfr d. dial. sned; till SNED, sbst.3 (ss. förled i ssgr; jfr anm. sp. 8042). — Jfr SNED, adj.2, SNEDSKA, sbst.]
1) som (omsatt i l. tänkt ss. en linje l. ett plan) i spetsig l. trubbig vinkel möter l. skär l. i sin förlängning möter l. skär verklig l. tänkbar linje l. verkligt l. tänkbart plan (särsk. dels våg- l. lodlinjen l. våg- l. lodplanet, dels medel- l. konturlinje l. medelplan l. yta hos föremål o. d.) vartill det sätts i relation; som sker i l. följer l. på annat sätt avser (ngt omsatt i l. tänkt ss.) linje l. plan som står i sätts i sådan relation till annan linje osv.; icke rät (se RÄT, adj.1 3) l. rak (se RAK, adj. 1 p) l. längs- l. tvärgående l. lod- l. vågrät; diagonal; lutande; sluttande; i utvidgad anv. äv.: som präglas av sned linje l. yta o. dyl. l. sneda linjer osv. (se särsk. e—h). Kineserna har sneda ögon. Brädans ena kant är sned. Sned linje, riktning, sträckning, ställning. Sned stöt, snett kast. Sned belysning. Sned ansats i höjdhopp, i sned vinkel l. från sidan. Han fick syn på de sneda masterna av en båt med svår slagsida. (Gustav Vasa hade) lärdt .. (sitt krigsfolk) ett bättre skick på att smida Dalepilar, än the tilförenne wiste, nemligen, medh snede slindor och icke så longlig vdd. Svart G1 23 (1561). BoupptSthm 3/10 1673 (om söm). Bäfvande Solen steg från zenith. I snedare rigtning / Göt hon sitt brännande sken. Stagnelius (SVS) 3: 82 (1817). Tornet rörer sig (i schack) alltid i raka lineer, antingen framåt eller baklänges eller åt sidan, men aldrig i sned riktning. Lewis Schack 5 (1851). Hans (dvs. G. III:s) ögas strålblick och hans sneda panna. Snoilsky 2: 110 (1881). De yttre ögonmusklerna, tack vare vilka ögongloben kan vridas åt olika håll, äro sex, av vilka fyra kallas raka och två sneda. Berg Ögat 26 (1929). Vårmuddringen i stadens ström hade börjat och mudderverket gick i sneda slag från kaj till kaj under skrammel och skräll. Fogelqvist Minns 109 (1935). Fasning, bl. a. benämning på avfasning av tjock pärmpapp så att den får sneda kanter GrafUppslB 187 (1951). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) som icke följer något av de fyra huvudväderstrecken. UB 7: 461 (1875; om fartygskurs). I en ursprungligen spansk stad som Los Angeles blandar sig nu (i stadsplanen) äldre spanska och yngre nordamerikanska rutmönster men kan skiljas åt genom att de förra har sned orientering (i princip efter förhärskande vindriktning) och de senare strikt nordsydlig. SvGeogrÅb. 1961, s. 48.
b) (numera bl. mera tillf.) om sluttning l. lutning: som är omkring 45° (o. varken brant l. flack); äv. liktydigt med: brant (se SNED-LUT). (Klippornas) sönderslitna lager, visande .. i sned sluttning ansenliga delar af ytan. Stiernstolpe Cuv. 16 (1821).
c) som går l. sker snett åt sidan l. som går (snett o.) på sidan om ngn l. ngt, som går l. sker på sned (se SNED, sbst.3 I 1 d); i sht ss. förled i ssgr [jfr anm. sp. 8042] (se SNED-GÅNG, -SKOTT, -SPRÅNG m. fl.)
d) som sker o. d. med ngt (ställt) på sned; särsk. om gång: (som sker) med kroppen på sned. Lejonets gång är alltid sned. Gravander Buffon 2: 7 (1806).
e) (†) i uttr. sned vadmal, snedvävd vadmal. (Sv.) Snedt, skeft Wadmal. (lat.) Pannus vilior obliquis filis textus. Verelius 222 (1681).
f) om ngt präglat av sned konturlinje l. yta (l. sneda konturlinjer osv.), särsk. liktydigt med: kil- l. triangelformig; i sht ss. förled i ssgr (se SNED-DUK, -SEGEL, -SKJUL, -SÄNG m. fl.); äv. i sådana uttr. som sned i kanten; jfr h, 5 c. Han sågade brädan sned i ena kanten. Han såg den sneda toppen av ett trapetsformigt segel. (Ett egyptiskt tempels) sneda murar, hvilkas sluttning erinrar oss om de mot Nilens öfverdräningar uppkastade fördämningarna. Hahr ArkitH 10 (1902). Sneda segel. Östergren (1942). — särsk. krigsv. i uttr. sned falang l. linje l. slagordning, slagordning med framskjuten (o. djupare) vänsterflygel. Till .. (en del andra) viktiga taktiska anordningar (av Epaminondas) kom frammarsch i sned .. slagordning med den djupa vänstra anfallsflygeln och kavalleriet längst framskjutna. Almquist VärldH II. 1: 291 (1931). 2SvUppslB 8: 767 (1948: den sneda linjen). Denna (av Epaminondas uppfunna) falang, den sneda el. den tebanska, framträdde f. g. i slaget vid Leuktra. Därs. 17: 700 (1950).
g) [jfr motsv. anv. av lat. obliquus] om vinkel: spetsig l. trubbig, icke rät; äv. om hörn l. dyl. (särsk. ss. förled i ssgr): som har formen av l. bildar sned vinkel, snedvinklig. Vinclar äro twenne slagz; Rätt eller Sned. Rålamb 1: 23 (1690). När två räta linier bilda sneda vinklar med hvar andra, sägas de vara dragna snedt mot hvar andra. Mellberg Bergroth 18 (1885); jfr 2. GrafUppslB 265 (1951).
h) som har sned sträckning i förhållande till egen bas; i sht (geom.) om parallellogram l. parallellepiped l. prisma o. d.; i sht förr särsk. om triangel, liktydigt med: oliksidig l. rätvinklig. At .. (Thales) upfunnit alt hwad som hörer til wetnskapen om linierna, samt sneda och ojämna trianglar, Trigona Scalena. Lagerbring HistLit. 238 (1748). (I vapenskölden ses) Bayerns vapn, hvars sneda rutor ömsa af guld och blått. 2VittAH 2: 28 (1787, 1791). 2NF 14: 711 (1910; om kon). Därs. 22: 299 (1915; om prisma).
2) ss. adv., motsv. 1: i sned riktning l. vinkel l. ställning, på sned (se SNED, sbst.3 I 1). Solstrålarna föll allt snedare. Maskinens snett ställda, skärande blad. Snett över röjningen gick en hage. Luth Astr. 29 (1584). Öfverste Crassau är Blesserad i stårm temligh illa, snett igiönom bröstet, medh kula. Carl XII Bref 265 (1704). Övervåningens (i Borgmästarhuset i Ystad) snett avskurna golvbjälkar kunna .. möjligen tala för en tidigare förekomst av en svalgång. Werner Korsvirk. 82 (1924). (Spåkvinnan) hade hästansikte, snett sittande smala ögon (osv.). Bergman JoH 8 (1926). Huvudet höll han lite snett och (osv.). Östergren (1942). En kula avsköts snett uppåt och återkom till horisontalplanet .. efter 8 sekunder. Bergholm Fys. 5: 39 (1957). — särsk.
a) (i sned riktning o.) med kroppen i sned l. lutande ställning. Mången håller vth (vid gästabudet) ok sit'r i Bänken fast, / Blijr intet trött fast han haar burit dagsens last, / En annan ragglar snett, En annan taer på lespa. Lucidor (SVS) 221 (1672); jfr 5 d. Till .. (hundens) många egenheter hör .. att han bär swansen snedt krökt, springer snedt, swettas blott litet (osv.). Holmström Ström NatLb. 1: 44 (1851); jfr huvudmom.
b) i sådana uttr. som snett (fram)för l. över l. emot ngt l. ngn l. bl. snett framför osv. (äv. sammanskrivet snett-(fram)för l. snettemot osv.), betecknande platsen för ngt (särsk. byggnad) l. ngn i förhållande till ngt l. ngn. Moth afftonen kommo oförmodel:n wåre Valaker ifrån en annan sjda, och satte sitt läger snet öfwer strömmen på en högd. KKD 6: 81 (1708). Westergren, jernhandlaren snedt öfver, han var stadsfullmägtig. Hedenstierna Jönsson 67 (1894). Sjöberg Kvart. 373 (1924: snettemot). Snett för Statt mötte han Svedlund, gatsoparn. Lo-Johansson Gen. 275 (1947). Snett emot vardagsrummet låg köket. Lyttkens Teneriffa 54 (1955).
c) (†) i uttr. snett och brett l. tvärt, härs o. tvärs, hit o. dit. Frese VerldslD 41 (1716, 1726). Främst för en kyckling-hop, en höna snedt och tvärt, / I skrock och lock hon klef med en upvingad stjert. Bellman Gell. 120 (1793).
d) motsv. 1 f: med l. i sned form. 1 skrifbord snedt gjordt, med grönt täcke. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 149 (i handl. fr. 1753); möjl. till 5.
3) [specialanv. av 1, 2 (o. 5)] i fråga om sätt att rikta blicken o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) ss. adj., om öga l. blick l. ögonkast: (förstulet) blickande resp. kommande från sidan l. ur ögonvrån; sneglande; stundom äv. (jfr 5): skelande; i sht mer l. mindre bildl.: som (är förstulen l. sneglande o.) präglas av (misstänksam) ovilja l. (misstänksamt) ogillande (i sht på grund av avund l. rivalskap), särsk. i uttr. betecknande att ngn betraktar (i sht i ordets överförda bemärkelse) ngn l. ngt l. att ngn l. ngt betraktas med (misstänksam) ovilja l. med illvilja l. avund. Kasta sneda blickar l. ögon (äv. en sned blick l. ett snett öga), på ngn l. ngt. Betrakta ngn l. ngt med sneda blickar. Sneda ögon fik iag hem. Och när iag kom til moster karin, begÿnte hon om mårganen til at bana mig in til afton och for så vt mädh mig, at iag icke war vaten wärt. Horn Beskr. 42 (c. 1657). (Sven Tveskägg sökte) hielp hoos Konungh Oloff (i Norge), men han fick ther ingen tröst, vthan går yttermehr til Konung Edvard i Engelland, aff hwilken han bleff fägnad medh ett snedt öga. Sylvius EOlai 62 (1678). En Tjur som skall vara god, bör hafva svarta och eldiga ögon, liflig och sned blick. Gravander Buffon 1: 135 (1806). Kusken, som anade, att han i Petrus fått en gynnad medtäflare, betraktade ynglingen med sneda blickar, hvarje gång han besökte Signildsborg. Rydberg Frib. 116 (1857). Den största djurvän .. / ser ändå med sneda blickar på storken. Heidenstam Dikt. 39 (1895). Ossiannilsson Hav. 144 (1910). — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. ha ett snett öga till ngt, ha ett ont öga till ngt. Det war bekant, at Holländaren hade et snett öga til den Swenska farten i Östersjön. König LärdÖfn. 5: 107 (1747).
β) (tillf.) i uttr. sned ondska, om ondskefulla ögonkast. Faktorn, som var en myndig man, kom emellan, och så bilades twisten. Men ögonen sköto länge sned ondska. Hülphers Ångermanl. 23 (1900).
b) ss. adv.: med sned blick l. sneda blickar l. snedställda ögon l. snett l. med sneda ögonkast; stundom äv.: skelande; i sht bildl. Se, titta o. d. snett på ngn l. ngt, äv. bl. se l. titta snett. Som the wore komna någet vp om Henemora, såge .. (G. I:s ombud som skulle utkräva klockskatten) wehll att folket hade ondt i sinnet, the ginge och såge snedt vppå them som andra lönska hunda. Svart G1 157 (1561). (Sv.) Thet ser han ej snedt på, (t.) das siehet er nicht ungerne. Lind (1749). Til ingen man han (dvs. salig Dumbom) afvund bar: / Han såg väl ganska snedt på alla; / Men det bör man ej lastbart kalla, / Ty han var vindögd, stackars karl. Kellgren (SVS) 2: 324 (1790). Min mor och jag sade varandra ibland de bittraste sarkasmer och gingo många gånger och tittade snett på varandra. Fröding 15: 181 (1891). Ett .. skäl för mästarna att se snett på gesällernas äkenskap var, att de till de gifta voro tvungna att utbetala högre löner. Ambrosiani SvSkråämb. 14 (1920). Till en grupp (våldsverkare) ha sammanförts .. personer, vilka misshandlat .. ordningsmaktens representanter ... I åtskilliga fall ha preludierna bestått i ett häftigt påstående om att den attackerade sagt något opassande, tittat snett .. etc. SocÅb. 1941, s. 41. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. se snett, se l. titta åt sidan. Om .. (Erik Glippings) ändamål (med blinkandet) blott varit undvikandet af att se folk i ansiktet, kunde det hafva vunnits vida bättre genom att se snedt eller att under samtall hålla ögonen fällda. (Cavallin o.) Lysander 95 (1861).
β) (†) i uttr. se snett ut, titta med ogillande l. bister min o. d. (anträffat bl. bildl., om abstr. egenskap o. d.: bli dålig l. sämre l. dyl.); äv. se snett ut att (osv.), (se ut att) ogilla l. vara förargad över att (osv.). Vänligheten begynner nu see något snedt vth, men man må låta thet gå så förbij, med stillatijgande kan man mycket förswara. Voigt Alm. 1680, s. 8. Knesen tog .. (Fabritius) i handen, och gaf öfwersta rumet. Sjelf satte han sig wid högra sidan, och Cancelleren fick sitt rum wid den wänstra. Den sistnämde såg tämligen snedt ut, at han blef på annat sätt placerad. Kempe FabritiiL 105 (1762).
4) i vissa (speciellare) bildl. anv. av 1, 2 (jfr 3 a, b).
a) (numera bl. mera tillf.) om släktförbindelse o. d.: icke rak (se RAK, adj. 7); särsk. ss. adv. Han var tämligen småväxt och brukade förklara detta med att han var en ättling i snett nedstigande led till Pippin den lille. Siwertz Tråd. 18 (1957).
b) [efter motsv. anv. av. lat. obliquus (varav OBLIK)] (†) om kasus: oblik (se d. o. 3 a). Sneda eller böjda kasus. Schiller SvSpr. 80 (1859).
5) i fråga om en (i regel oönskad) avvikelse från l. rubbning av rätt riktning l. ställning l. läge l. i fråga om förskjutning l. osymmetri i formen o. d.: felaktigt sned (i bet. 1); lutande, som är ur läge; nedhängande på ena sidan; skev, vind, krum, (för)vriden; osymmetrisk, förskjuten. Han är sned i ryggen l. axlarna. Han har sned rygg l. sneda axlar. Den gamla byrån var sned och vind. Gustaf II Adolf 66 (c. 1620). Är Näsan (på det nyfödda barnet) sne eller platt, skal .. (barnmorskan) sätta den med Fingren til rätta. Hoorn Jordg. 1: 276 (1697). Sneda rader, oläsliga ord, stympat, sammanhang och obscura meningar är sådant, som du .. måtte i mina bref ursäkta. Kellgren (SVS) 6: 13 (1770). Er peruk är sned. Nordforss (1805). Vänd dina sneda skor och inte mina räta ord. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det torde ligga i öppen dag, att denna menliga inverkan (av stillasittandet i skolbänken) i hög grad ökas, när barnen intaga dessa sneda och förvridna ställningar, hvilka vi senast sysselsatt oss med. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 88. En sned, rödlätt liten statare fick .. ett värdelöst torp att bruka och förbättra. Lo-Johansson Stat. 1: 274 (1936). Idun 1954, nr 48, s. 54 (om fönster). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som hänga l. sitta sned, hänga l. sitta snett (se d) l. på sned (se SNED, sbst.3 I 2); äv. i uttr. gå sned med ngt, gå snett (se d) med ngt (dvs. kroppsdel); äv. bildl. Man har berättat mig, at min ryktbare Son Alexander den Store en gång wridit sin hals ur led, så at han måste gå något sned med hufwudet. Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754). All ting faller lätt, när hiernan hänger sned (dvs. under ruset). Kolmodin QvSp. 2: 123 (1750).
b) om (person med tanke på) mun, särsk.: uppdragen (i en grimas) på sned; förr äv. i uttr. göra en sned mun, göra en grimas, grimasera; äv. (i överförd anv.) om leende: som frambringas med munnen på sned l. med ena mungipan mera uppdragen än den andra, förr äv. om min (jfr 6 d): förvriden (av sorg). Så börjas denna Fäst (dvs. en papegojas begravning) med gråt och sneda miner, / med flata skratt mot skyn wid dödens tyranie. Bellman (BellmS) 3: 42 (c. 1780). Nordforss (1805: Göra). Den unge mannen med skägget släppte lös ett litet snett grin. Siwertz Tråd. 48 (1957).
c) utan bibegrepp av felaktighet l. oönskad förskjutning: ojämnt l. osymmetriskt fördelad i förhållande till längdaxel (o. tväraxel), osymmetrisk (l. irreguljär), skev l. vind; jfr 1 f, h. (Sv.) Sneda perlor. (Fr.) Perles baroques. Nordforss (1805). (Sv.) Huset, rummet är snedt, (fr.) cette maison est de biais, il y a du biais el. un guingois dans cette chambre. Weste (1807). Sneda fogelägg. Kinberg (1879; titel på broschyr). (Gripsholms) slott grundlägges 1537 och blir en ganska sned och vind sexkant, omgifven af fyra runda torn. Hahr ArkitH 437 (1902).
d) ss. adv.; särsk.: på sned (se SNED, sbst.3 I 2); skevt l. vint. Tavlan hänger snett. Duken ligger snett. Gå snett på skorna. Schroderus Dict. 293 (c. 1635). Erich Jarl .. tog .. Ormen Longa, och satte sig till styra honom ..: Menn detta skiöna Skieppet, foor stadigt på en sijda snett .. och wille intet låta styra sig. Reenhielm OTryggw. 257 (1691; isl. orig.: fór æ halt sidann). Går väfven snedt, oaktadt det, att väfstolens alla delar äro accurat gjorda .. samt varpen jemnt uppknuten, så (osv.). Ekenmark Dräll. 111 (1828). Tätt under den af Hans Alienus skrifna raden hade en darrhändt och knappt läslig gubbstil snedt och vindt tecknat några ord. Heidenstam Alienus 3: 32 (1892). Felet att låta barnet sitta snett förekommer ofta, då modern bär barnet på armen. Jundell Barn. 2: 90 (1927). (Avträdets) dörr hängde snett på ett gångjärn. Salminen Katr. 13 (1936). — särsk. (†) i substantivisk anv., i uttr. på snett, snett, på sned; anträffat bl. i uttr. gå skorna på snett, gå snett på skorna. Ahlman (1865, 1872).
6) i bildl. anv. av 5 (jfr 5 a, 7): skev, fel, falsk, avog o. d.
a) ojämnt l. osymmetriskt fördelad; särsk. ss. adv. Trumfen sitter snett. Werner Reese 48 (1949). Satt det inte alldeles på tok för snett, så skulle spelet bli rena rama defileringen. Widding Ryttmäst. 52 (1968).
b) förvänd, fel, felaktig, missvisande; skev (se SKEV, adj. 2); som är på tok l. i olag; förr äv. (se β): urspårad, på dekis; ofta ss. adv.: förvänt, fel; missvisande; skevt; på tok l. i olag. Ser nu, hur farligt är, på gods för mycket täncka: / .. Tå ser ock mången snedt, som eljes såge rätt. Kolmodin QvSp. 1: 33 (c. 1710, 1732). SvLittFT 1837, sp. 52 (om lämnade uppgifter). Regeringen .. (kommer om den skall utse ledamöter i representationskommittén) i en sned ställning. Skall den taga ledamöter af båda meningarna? eller af endera? Stenhammar Riksd. 3: 122 (1845). Det vanliga tecknet till något snedt i äktenskapet, nemligen att baronen och hans fru smekte hvarandra i allas närvaro. Wetterbergh SamhKärna 1: 84 (1857). Jag befarar, att du har något sneda begrepp om mitt och ditt; kanhända också om rätt och orätt. Topelius Vint. I. 2: 42 (1867, 1880). Det gällde att demokratisera dikten, att göra den tillgänglig för folket ... Det var en bra föresats, men man kom snett. DN 1970, nr 138, s. 4. Vad man trevar sig fram mot är nya samlevnadsformer, bredare kontaktytor, öppnare dörrar och chanser att få aktivera varann via ökade kunskaper och insikter om samhällets roll och ansvar när det går snett för en del av oss. AB 1970, nr 230 A, s. 12. Fast jag jobbar får jag fortfarande leva på socialhjälp. Det känns snett. DN 1976, nr 38, s. 11. — särsk. (†)
α) i uttr. löpa sned, spåra ur, bete sig felaktigt. I twenne mål förnämst plä diuren löpa snede: / I mycken älskogs-lust och alt för mycken wrede. Kolmodin QvSp. 2: 218 (1750).
β) om person: som fått en förvänd utveckling l. inställning l. karaktär o. d. Jag kan .. knappt tänka mig annat än att en sådan flicka (som Fredrika Bremers romanfigur Hertha) med alla sina vackra anlag måste bli sned och venstervriden och alls icke passa in i lifvet, när hon .. hunnit till 27 år. FRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 152.
c) (†) ss. adv.: illa, dåligt; jfr a. Mången (gift man) .. / .. svär, at han så snedt sedt opp, / Tå fuler siäl i vacker kropp, / Invagg'an uti dåfva. Lohman Vitt. 390 (1716).
d) [jfr 5 b] (numera föga br.) om min: avundsjuk; klandrande, avog; jfr 8. Fast hans krökta köhl så långa vägar tågar (för att hemföra dyrbarheter), / .. Fast grannens snea mine hans upsåt äfven plågar, / Dock ifrigt går til vägs. JGHallman Vitt. 196 (1735). Sitter du intet fastare uti dygdenes sadel, än at et ord eller sned mine kan kasta dig derutur? Hoffman Förnöjs. 217 (1752). Grefvinnan (hade) bordt låta udda vara jemnt och ej låtsat bry sig om sneda miner. Topelius Fält. 5: 310 (1867).
7) [eg. specialfall av 6] (vard.) berusad, ”på lyran”, ”på sniskan”. Ahnfelt StudM 1: 49 (1857). Ni grinar, gröngölingar, för ni tror ja ä sned, men ingen har varit så nykter som jag ä nu! Ingen, hör ni! Strix 1905, julnr s. 3. Nathanson .. (hade) varit med och sålt mycket i sin dar, men aldrig en soffa till tre snea studenter. Carlsson 4711 35 (1921). Clayhills Full 191 (1936).
8) (numera bl. vard.) vred l. ond l. misslynt; anträffat bl. om ord; jfr 6 d. Bureus Runa B1b (1644). Hennesz fader går på golfuet, / han gifuer henne orden så snede. Visb. 3: 268 (c. 1655). Den fredliga bonden, som dock ännu hade lust att våga sin riksdaler, för att få höra lagen tala ett snedt ord mot hans granne; slagskämpen ..; tjufven ..; lösdrifvaren .., menniskor af alla åldrar .. samlades nu till den kända mötesplatsen (dvs. tingshuset). Runeberg (SVS) 7: 97 (1836). Ahlman (1872). Jag var ju alltid sned på morsan, provokationerna, spelet med henne som fick mig att förakta mig själv mer och mer. SvD 1976, nr 269, s. 20.
Ssgr: A (i allm. till 1. Anm. Åtm. ssgrna av typen -delad, -gående, -sittande, -ställd o. av typen -band, -linje, -sträva är äldst l. eg. sammansatta med sned, sbst.3 (i uttr. på sned o. d.). Nu uppfattas dock alla nedan anförda ssgr ss. sammansatta med sned, adj.1, vilken uppfattning främst möjliggörs av att sned i uttr. på sned identifieras med sned, adj.1): (5) SNED-ANSIKTAD~020, p. adj. (mera tillf.) som har snett ansikte l. är sned i ansiktet. Hedberg BleknBrud. 165 (1951).
-AXLAD, p. adj.1 som har snedgående axel (se axel, sbst.1) l. axlar; särsk. motsv. axel, sbst.1 II 6. Brukets snedaxlade gatusystem. Selling SvHerrg. 97 (1937).
(5) -AXLAD, p. adj.2 som har sneda axlar l. sned axel (se axel, sbst.2 1). Janson Faran 12 (1909).
-AXLIG. som har snedgående axel (se axel, sbst.1) l. axlar; särsk. (i sht geom.) motsv. axel, sbst.1 II 2. Globen 1947, s. 76.
-BAK. (†) (under medeltiden använd) värja l. dolk med sned rygg; jfr bak, sbst.1 3. (Till att sticka en fallen motståndare) betjente man sig antingen af en slät bältes-knif, eller af Snebakar med vriden eller nedbögd egg. 1VittAH 1: 156 (1755). Hade wärjan en sned rygg, at desto lättare kunna brukas på stöt, hette hon Sne-bak. LMil. 2: Föret. 18 (1765). Dalin (1854).
-BALK. diagonalt gående balk, sned balk; särsk. (herald., numera föga br.) på vapensköld: diagonalt (från övre högra till nedre vänstra hörnet) gående band, balk (se d. o. 1 e). MeddSlöjdF 1889, s. 57. Heidenstam Folkung. 2: 44 (1907; på vapensköld).
-BAND. särsk.
1) (i sht i fackspr.) sned sträva l. snedgående bindande bjälke o. d. Polhem ESkr. 3: 320 (c. 1720).
2) snett band (se d. o. 34); särsk. motsv. band 34 a. Nilsson Fauna II. 2.2: 148 (1834).
(5) -BELASTA. belasta (ngt) ojämnt (o. så att det som uppbär lasten bringas ur jämviktsläge); äv. bildl. (jfr sned, adj.1 6 a), motsv. belasta 2. Motorn som driver den ovanliga ”stabilisatorn” (i bilar av märket Packard) startar sex sekunder efter det vagnen snedbelastats åt någon sida. Motorför. 1955, nr 6, s. 13. Det är viktigt att mesen inte snedbelastar ryggen. Evander Bäst. 40 (1967). SvD 1969, nr 334, s. 11 (bildl.).
(5) -BELASTNING. ojämn belastning; särsk. bildl. (jfr sned, adj.1 6 a), motsv. belastning 2. Variationer i nätspänningen och snedbelastning av faserna medföra oberäkneliga smärre variationer i ljusstyrkan. LAHT 1929, s. 965. Den oerhörda snedbelastning som alla europeiska staters näringsliv f. n. lider av. GHT 1947, nr 134, s. 3.
-BELYSNING. belysning i sned vinkel (som ger tydlig relief). JernkA 1925, s. 349 (använd vid fotografering). SvGeogrÅb. 1948, s. 234.
-BENA. (vanl. mer l. mindre snedgående) bena kammad på hjässans ena sida, sidbena. Salongen 1863, s. 142. IllSvOrdb. (1955).
-BENAD, p. adj. försedd med snedbena. Mörkbrunt, snedbenat hår. Kjellin Troili 2: 214 (1917).
(1, 5) -BENT, p. adj. skevbent; äv.: vars ben går in mot de (vid sträckning av knälederna) tätt intill varandra belägna knäna (jfr ko-bent); förr äv.: hjulbent. (Sv.) Snedbent, (eng.) Bow-legged. Widegren (1788). En brokig blomsterqvast, i hvars topp stod en liten snedbent engel med vingar och bomullshår. Lundgren MålAnt. 1: 277 (1870).
Avledn.: snedbenthet, r. l. f. Tholander Ordl. (1872).
-BESÄTTNING. sömn. besättning (se d. o. II 1 a) i form av en snedremsa. NJournD 1858, s. 101.
-BILA. (†) bila med snedgående egg. Meyerson VapArboga 222 (i handl. fr. 1570). Hallenberg Hist. 1: 170 (cit. fr. 1611).
-BILD. (i sht i fackspr.) bild tagen i sned vinkel; i sht: flygbild tagen snett uppifrån (motsatt: lodbild). LbInternMed. 1: 818 (1917; om röntgenbild). SvGeogrÅb. 1953, s. 239 (om flygbild).
(5) -BILDAD, p. adj. (numera mindre br.) som har missbildning i form av snedhet, sned i kroppen. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XLI (i substantivisk anv., om person).
(5) -BILDNING. (numera mindre br.) kroppslig missbildning i form av snedhet, snedhet. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XLI. Hammar (1936).
-BJÄLKE. särsk. (herald., numera mindre br.) på vapensköld: diagonalt gående band; särsk. i uttr. snedbjälke från höger, balk, snedbjälke från vänster, ginbalk. HSH 3: 161 (c. 1675). Hildebrand Medelt. 2: 566 (1896: från höger .. från venster). Kulturen 1958, s. 133.
(3 a) -BLICK. (förstulen) blick från sidan l. ur ögonvrån, sidblick; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: misstänksam l. avundsjuk blick. Hallström ItBr. 105 (1901). På en hastig snedblick från Kristina märktes att han skjutit en bom (med sitt yttrande). Strindberg NSvÖ 2: 112 (1906). I det hela är Juvenalis' satir buren av plebejens, ”underklassarens” hätska snedblick på de rika och mäktiga. Montelin VLittH 2: 98 (1931). En klar och rättvis uppskattning av såväl hjälten som av romanens intrig får man först om man upphör med snedblickar och ser romanen i dess eget sammanhang. SvLittTidskr. 1971, nr 2, s. 12.
(5) -BLÅSA. glasfabr. blåsa sned; i sht i pass. l. p. pf. i adjektivisk anv. Hermelin Glas 68 (1966).
(5) -BLÅST, p. adj. som blåst (se blåsa, v.2 2) sned. Holmström ResHoll. 16 (1915; om käppar o. buskar varmed väg markeras). Hur kan det växa så höga träd här, så nära havet brukar allting vara vindvridet och snedblåst. Ekelöf Självbiogr. 283 (1968).
-BOTTNAD, p. adj. särsk.: som har lutande botten. JernkA 1827, s. 333.
(1, 5) -BRUTEN, p. adj. särsk. till 5: bruten sned. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 161 (1831; om finger).
(1, 5) -BYGGD, p. adj. särsk. till 1, 1 f: byggd med lutande yttersida l. yttersidor l. vägg(ar); äv. om vägg (på snedlada) o. d.: (byggd) lutande, sned. SvGeogrÅb. 1934, s. 108 (om stenfot). Johansson Medmänn. 162 (1937; om väggar på snedlador).
(1, 5) -BÖJD, p. adj. böjd sned, snett böjd. Det ned- och snedböjda hufvudets jemna och oupphörliga nickande. Zedritz TurkMus. 115 (1835). KatalÅhlénHolm 97: 170 (1929; om metkrok).
-DELAD, p. adj. delad i sned riktning, på sned delad. SvH 2: 159 (1905; om fält på vapensköld).
-DRAGEN, p. adj.
1) till 1: dragen på sned l. snedställd. Bondeson Anna 15 (1883; om ögon).
2) till 5: dragen sned, dragen på sned l. snett; som hänger l. sitter snett; äv. om mun l. leende o. d.: dragen på sned resp. med munnen dragen på sned, sned. Bremer Hem. 1: 61 (1839; om rock). Det satiriska löjet öfver den något sneddragna munnen gaf honom ett drag af hårdhet. Ramsay Barnaår 1: 60 (1904). Siwertz Förtr. 159 (1945; om leende).
(1, 5) -DRAGNING. särsk. till 5: dragning (se draga, v. I 21) på sned, egenskapen l. förhållandet att hänga l. sitta snett. TT 1872, s. 299.
(1, 5) -DRIVEN, p. adj. särsk. (numera mindre br.) till 5 (motsv. driva, v.2 18): (av vinden) tryckt l. pressad sned l. på sned. SD 1900, nr 126, s. 3 (om träd).
(1 f) -DUK. (numera bl. mera tillf.) triangelformig duk (se d. o. 3). Ramsten 20 (1866).
(1 f) -DYNA. (numera bl. mera tillf.) (underlag för örngottskudde utgörande) kilformig liten dyna (l. kudde), snedkudde. BoupptVäxjö 1844.
-EGGAD, p. adj. som har sned egg (l. sneda eggar). AntT XIX. 2: 11 (1911; om fornhistoriskt benredskap).
-FAS. motsv. fas, sbst.2
1) sned fas l. avfasning; särsk. (tekn.) om avfasning av sågtand som inte går ända ned till bottnen av tandlyckan. TNCPubl. 43: 214 (1969).
2) (mera tillf.) avfasning, fas (se fas, sbst.2). Rig 1949, s. 146.
(1, 1 f) -FASAD, p. adj. avfasad, sned gm avfasning. Fornv. 1907, s. 56.
(1, 1 f) -FASNING. avfasning (till sned yta); särsk. konkretare. HantvB I. 2: 104 (1934). SvByggKatal. 1955, s. 50.
-FIBRIG. som har sneda fibrer. Parallellfibriga och snedfibriga muskler. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 63 (1952).
Avledn.: snedfibrighet, r. l. f. NFMånKr. 1939, s. 214.
-FICKA. ficka (se d. o. 1) som sitter på sned, sned ficka. Fischerström Dagb. 113 (1773).
(1, 1 f) -FILA, -ning. jfr -hugga. Polhem ESkr. 3: 384 (c. 1715; i p. pf.). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 7 (1881).
(5 b) -FLIN. snett flin. Sandgren Förklar. 25 (1960).
(5) -FOT. (numera bl. tillf.)
1) sned l. förvriden fot; förr särsk.: klumpfot; jfr krok-fot, krum-fot. Mont-Louis FrSpr. 270 (1739).
2) om person l. djur med sned l. förvriden fot l. sneda osv. fötter; särsk. om hare. Collan Kalev. 1: 60 (1864).
-FOTAD, p. adj.
1) till 1: som har sneda fötter (se fot 4 b). BoupptToftnäs 1723 (om gryta).
2) (numera bl. tillf.) till 5: som har sned l. (inåt) vriden fot (l. sneda osv. fötter); förr äv. dels: hjulbent l. skevbent, dels: som är plattfot (o. har l. går med snedställda fötter); jfr krok-, krum-, o. skev-fotad. Skeef-beent; .. (i Smål.) hiulbeent .. (l.) snedfotad. Spegel 415 (1712). (Lat.) Lejopodes .. tarso ad partem internam planata; (sv.) Snedfotad. Haartman SciagrMorb. 476 (1781). Riktigt sunda mänskor lämnar inga spår ... Det är bara snedfotade som lämnar spår. Lo-Johansson Gen. 270 (1947).
(1, 1 f) -FÖNSTER. särsk.: snedställt fönster. Boklund Bost. 64 (1907).
(6 a) -FÖRDELNING. ojämn fördelning. SvD(A) 1960, nr 81, s. 11.
(5) -GÅDD, p. adj. (mindre br.) snedgången; i sht i n. sg. Ett brokigt och ohjälpligt snedgått toffelpar. Hedenvind-Eriksson OrB 58 (1924).
(1, 2, 5) -GÅENDE, p. adj. (sned- 1820 osv. snett- 1690 osv.) särsk. till 1, äv. 1 f: som går snett l. på sned. Den Section, eller Afskiärning .., som skier i .. Zodiaco eller någon annan snettgående Cirkel. Rålamb 4: 47 (1690). Ärmarne (på amasonkostymen) äro temligen vida, korta och snedgående nedtill. Portf. 1850, s. 248. Idun 1930, s. 1015 (om sömmar).
-GÅNG. särsk.
1) till 1: sned gång (se d. o. III). TurÅ 1910, s. 198.
2) (numera mindre br.) till 1 c: gående l. steg l. skridskoskär o. d. åt sidan l. på sned; jfr gång I 2. Wallin Bref 27 (1841).
3) till 5, i fråga om (detalj i) mekanisk anordning: handlingen l. förhållandet att gå (se d. o. I 10) snett l. att under gång (se d. o. I 9) bli l. ha blivit sned. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 530. LD 1958, nr 93, s. 15.
4) (numera mindre br.) till 5: gång (se d. o. I 3) på sned l. med vagnen osv. på sned, sned gång. (När kuskarna slåss med varandra) går åktyget sin gena snedgång på slump och lyckans barmhertighet öfwer högder och dälder. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740).
(5) -GÅNGEN, p. adj. särsk. om sko (särsk. med tanke på klacken) l. klack: som man l. vederbörande gått sned. Cederborgh OT 3: 49 (1814; i pl., om skor). Krusenstjerna Fatt. 2: 439 (1936; om klack). särsk. bildl. Åke Fridell spelade Ölaren Janson med strävt eftertryck: ett snedgånget och osulat själsliv. OoB 1963, s. 19.
-GÄRDSEL. (mindre br.) = -gärdsgård. TurÅ 1938, s. 314.
-GÄRDSGÅRD~20, äv. ~02. gärdsgård av snedställt kluvet (o. okluvet) rundvirke mellan parvis ställda störar, skidgärdsgård, gärdsgård. PH 6: 4224 (1756).
(5) -HALS. (numera föga br.) med. (permanent l. övergående) lutning o. (lätt) vridning av halsen (med motsvarande snedställning av huvudet), sned hals. Jundell Barn. 2: 328 (1927).
(5) -HALSAD, p. adj. som har sned hals. HushBibl. 1755, s. 332 (om hästar). Haartman SciagrMorb. 303 (1781; om person). Cannelin (1904).
-HARVNING. (förr) harvning (av träda) på sned. Arrhenius Jordbr. 2: 133 (1860).
-HISS. hiss som går i en lutande bana; särsk. om stor hiss för transport av passagerare ned till o. upp från tunnelbana. AB 1963, nr 237, s. 8.
-HOPP.
1) till 1, 1 c: hopp i sned riktning l. (snett) från sidan; i sht förr särsk.: höjdhopp med sned ansats (jfr sid-hopp 1). Silverstrand o. Uggla Hopp 8 (1918).
2) (mera tillf.) bildl.: snedsteg (se d. o. 2), hopp över skaklarna. Fogelström Vakna 148 (1949).
3) till 5: hopp (särsk. grenhopp) med sned kroppsställning l. där man kommer snett, hopp på sned (över ngt). Silverstrand o. Uggla Hopp 43 (1918).
(5) -HOV. (numera bl. tillf.) sned l. skev hov; förr särsk. i pl., ss. beteckning för defekt l. åkomma. (T.) Von den Gegenhufwe, iag mehnar thet wara Snehofwar. IErici Colerus 2: 361 (c. 1645).
(1, 5) -HUGG. särsk. till 1: snett hugg.
2) (mera tillf.) motsv. hugg, sbst.1 8. Adlerbeth Ov. 201 (1818).
3) [specialanv. av 1] eg.: hugg (snett) från sidan; i sht förr särsk. bildl.: lömskt angrepp i ord (jfr hugg, sbst.1 11). GbgMag. 1759, s. 229.
(1, 1 f) -HUGGA. hugga sned l. hugga av ngt snett; ofta p. pf. i adjektivisk anv. (äv. allmännare l. oeg.: sned). Palpernas slutled (är hos vissa skalbaggar) äggrund, spetsen snedhuggen. Thomson Insect. 44 (1862). UpplFMT 33—36: 266 (1921; om timmerknut).
(1, 1 f) -HUGGNING. jfr -hugga; särsk. konkretare, om resultatet. TT 1901, Allm. s. 341.
(1 f) -HUVA. (†) mjuk kvinnomössa (utgörande föregångare till bindmössan) med pannflik?; jfr krok-mössa. Linkläder .. 2 st:n Snedhufwor med spetz. BoupptSthm 1684, s. 1042 a.
(5) -HUVAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som har snett sittande huvud, snedhalsad. Ahnfelt StudM 2: 377 (1857).
(5) -HUVDAD, p. adj. (†) = -huvad. Linc. (1640; under obstipus).
(5) -HUVUD. (numera bl. mera tillf.) snett sittande huvud. Verelius 105 (1681).
-HYVLA, -ing.
1) snick. till 1: hyvla (ngt) snett över fibrerna; äv. abs. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2 (: Snedhyfling).
2) till 1, 1 f: hyvla sned. TT 1894, Byggn. s. 20.
(1, 2, 5 a) -HÄNGANDE, p. adj. (sned- 1917 osv. snett- 19421955) som hänger snett l. på sned; särsk. till 5 a. Inga snedhängande tavlor mera. Östergren (cit. fr. 1917).
(1, 5 a) -HÄNGD, p. adj. hängd snett l. på sned. Jönsson MSkepp 75 (1936; om dörr).
(5) -HÖFTAD, p. adj. som har sned höft l. sneda höfter, som är sned i höften l. höfterna. Florman HästKänned. 115 (1794; om häst). Kjellgren Smar. 176 (1939; om person). särsk. (tillf.) bildl., om hus. Ett rödfärgadt, något snedhöftadt trädhus. Sturzen-Becker Sexorall 4 (1834).
(1 g) -HÖRNIG. som har snedvinkligt hörn l. snedvinkliga hörn, snedvinklig. (Cylindern) kallas .. obliqvus, när han blir af en snedhörnig parallelogramms kringwridande. Mört Weidler 133 (1727). Fältspat .. är en stenart, som vanligen förefaller uti snedhörnige rhomboidaliske tärningar med glänsande planer. Rinman 1: 539 (1788). särsk. (†) om triangel, = -vinklig c; äv. allmännare: delta- l. triangelformig (anträffat bl. om blad). Duhre Geom. e 3 b (1721; om trianglar). Möller PrincBot. 31 (1755; om blad). Björkman (1889).
Avledn.: snedhörnighet, r. l. f. Östergren (1942).
(1 g) -HÖRNING [jfr -hörnig] (numera föga br.) snedvinklig kropp l. figur. Weste FörslSAOB (c. 1817). WoJ (1891).
-KANT.
1) sned l. snedvinklig kant; avfasad kant. Form 1948, s. 138. GrafUppslB (1951).
2) (numera mindre br.) om ngt som har sneda kanter l. sidor (l. snedvinkliga hörn). Namn på allmänna platser: I stället för Snedkanten föreslås Styrbjörnsplan. Upsala(A) 1925, nr 106, s. 1.
-KANTA, -ning.
1) till 1: förse (ngt) med sned kant, avfasa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare om resultatet. Stål Byggn. 1: 283 (1834). AHB 116: 3 (1883: snedkantning; konkretare).
2) till 5: ge (ngt) sned kant l. sneda kanter. Snedkantat blir ett servisglas genom oskicklig kantslipning efter sprängningen. Hermelin Glas 68 (1966).
(1, 5) -KANTIG. som har sned kant l. sneda kanter; i sht förr särsk.: rombisk l. romboidisk. Bromell Berg. 31 (1730).
-KIL. snedgående kil (se kil, sbst.2 II 3 b). Östergren (1942; på förkläde).
(5) -KLACKAD, p. adj. som har snednött klack. SAOB K: 1031 (1936).
-KLAFF.
1) på byrå l. sekretär l. skåp o. d.: klaff (se klaff, sbst.1 4 b) som uppfälld ger byrån osv. en avfasad profil, skrivklaff. BoupptVäxjö 1873.
2) (i sht i vissa trakter) byrå l. sekretär med snedklaff (i bet. 1). SD 1906, nr 298, s. 11. Fridegård EnBlEd. 96 (1958).
Ssgr (till -klaff 1): snedklaffs-, äv. snedklaff-byrå. byrå med snedklaff; jfr -klaffs-sekretär. DN(A) 1918, nr 177, s. 13. RedNordM 1929, s. 10.
-sekretär. sekretär med snedklaff; jfr -klaffs-byrå. Form 1939, s. 149.
-skrin. skrin med snedklaff. Kulturen 1958, s. 150.
-skåp. högt skåp med snedklaff (på byråliknande underdel l. till en mittendel). Erixon Möbl. 1: LV (1925).
-KLAFFAD, p. adj. [jfr -klaff] (med prägel av fackspr.) försedd med snedklaff (se d. o. 1), snedklaffs-. SD(L) 1905, nr 140, s. 2 (om byråar).
(1, 1 f) -KLIPPA. jfr -skära; särsk.: klippa (tyg) på snedden, särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. NJournD 1860, s. 14.
-KLYVA, -ning. (i sht i fackspr.) (gm sågning) klyva (trävirke) snett över fibrerna; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. HbSkogstekn. 493 (1922; i p. pf.). TNCPubl. 23: 47 (1954).
-KNÄ. (i fackspr., i sht skeppsb.) knä (se d. o. II 4 a slutet) vars efter fartygssidan löpande del går snett nedåt. Dalman 51 (1765).
-KNÄPPT, p. adj.
1) till 1: som knäppes på sned, som har snedgående knapprad. Snedknäppt liv (dvs.) där knappraden går snett. Östergren (1942).
2) till 5, om klädesplagg: knäppt så att det sitter snett. Lagerlöf Saga 220 (1908).
(5) -KOMMEN, p. adj. (numera mindre br.) som kommit snett l. gått fel. 2NF 3: 1021 (1905; om boll i kricket).
-KORS. kors med snedställda armar, X-formigt kors, andreaskors. SAOB A 1365 (1898). 2NF 26: 499 (1917).
-KROCKET. (i fackspr.) löst krocket (se d. o. 2) varvid motståndarens klot får en rörelse i sned riktning. Östergren 3: 1289 (1930).
(1, 5) -KROK. särsk. till 1 c, 5: krok (se d. o. 6 d) på sned, kringelikrok, särsk. bildl. (jfr sned, adj.1 6, o. krok 6 d ζ). Schultze Ordb. 4647 (c. 1755). Lagen roar sig med slingerbultar ibland, och har han en gång börjat med snedkrokar, så går det nog sicksack hela vägen. Strindberg SvÖ 2: 279 (1883).
(1, 5) -KROKIG. (tillf.) särsk.: krokformigt böjd o. vriden, som har formen av vriden krok (se d. o. 1). Bäckström (som fallit från taket) tänkte efter hur länge han möjligen kunde orka hålla fötterna snedkrokiga som metkrokar kring takrännan. Fröding ESkr. 2: 187 (1894).
(1 f) -KUDDE. (numera bl. mera tillf.) sneddyna. BoupptVäxjö 1871. Varulex. Beklädn. 279 (1945).
-KUGG. tekn. koll.: spiralskurna kuggar. HbVerkstTekn. 1: 489 (1944).
-KÖRA, -ning.
1) (om ä. förh.) till 1, med avs. på (trädes)åker: köra (se köra, v. 11 b) i sned riktning; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr sneda, v.2 6, snedda 7. Boije Landth. 226 (1756: snedkörning). HTSkån. 2: 374 (1759).
2) till 5: köra sned; särsk. motsv. köra, v. 13, med avs. på väg (i sht i p. pf. i adjektivisk anv.). På en snedkörd skogsväg framkommo vi till ett eländigt skogstorp. Wetterhoff Skog 2: 158 (1887).
(1 f) -LADA. etnogr. (i de nordliga norrländska kustlandskapen o. Österb. förekommande) nedåt (gm alla fyra väggarnas utåtlutning) avsmalnande (timmer)lada. TurÅ 1920, s. 36.
(1, 5) -LAGD, p. adj. särsk. till 1: lagd på sned l. i sned riktning l. snett l. på sned; snedställd. Bureus Runaräfst 66 (1602; om runor). TurÅ 1952, s. 112 (om slanor i gärdsgård).
(1, 2, 5) -LIGGANDE, p. adj. (sned- 1888 osv. snett- 17151942) som ligger snett l. på sned. Hwad fara kan af en snetliggiande lijfmoder timas? Hoorn Siphra 60 (1715). Näsström FornDSv. 1: 300 (1941; om virke i korsvirkesvägg).
(1, 5) -LINJE. särsk. till 1: sned linje; diagonal (se d. o. I) l. (mer l. mindre) parallellt med diagonalen gående linje. Rålamb 4: 71 (1690). Löparen kan flyttas till varje å samma snedlinje (diagonal) belägen ruta (på schackbrädet). Wigforss Schack 12 (1923). (På Manhattan) skär Broadway sin långa snedlinje genom kvarterens enformiga rektanglar. Siwertz Jord. 156 (1936).
(1, 1 f) -LUGG. snedklippt l. snett kammad lugg, sned lugg. Med ljus snedlugg och ett snabbt solvargsgrin. Siwertz JagFatt. 175 (1939).
(1 b) -LUT. kraftig lutning. TurÅ 1956, s. 268.
(1 f) -LUTA. (i vissa trakter) = luta, sbst.3 EtnolKällskr. 3: 37 (1946).
-LUTAD, p. adj. lutad på sned; särsk. om huvud. Svenson FrödingDiktn. 185 (1916).
(1 b, 2) -LUTANDE, p. adj. (sned- 1706 osv. snett- 1708) som har sned lutning, snett lutande. Hiärne 2Anl. 250 (1706).
(1, 5) -LÄGE. snett läge; särsk. om fosterläge. SAOL (1900). Renander Wernstedt (1965; om fosterläge).
(1, 2, 5) -LÖPANDE, p. adj. (sned- 1748 osv. snett- 19421950) särsk. till 1, 2, motsv. löpa, v.1 V: som löper l. går snett l. på sned. PH 4: 2769 (1748; om ränder).
-LÖPARE.
1) (om förh. i Sovjetunionen o. vissa andra östeuropeiska länder) snedspringare (se d. o. 1). Topelius Vint. I. 1: 214 (1859, 1880).
2) snick. till 1, 1 f: vid träsnideri (till upptagande av smala spår l. dyl.) använt redskap med smal, sned egg. HbPedSnick. 89 (1890)
3) (†) till 1 c, bildl.
a) person som ständigt viker av från handlingslinje o. dyl. l. vänder kappan efter vinden; äv.: person som (inte kan hålla sig till sitt utan) snokar i allt o. d. HdlCollMed. 15/9 1698. (Eng.) A skip-jack, (sv.) en snedlöpare, som löper allestäds i holen. Serenius (1734). (Han) lefde .. på bästa fot med alla sina kamrater .. (eftersom han beslutat) att aldrig låta stöta sig, utan gå rakt fram och skratta åt snedlöpare. SvBL 3: 40 (1860).
b) [sannol. utvecklat ur a] om vindflöjel, i ssgn snedlöpare-flagga.
Ssg: snedlöpare-flagga. (†) till -löpare 3 b: vindflöjel. Som en SneelöpareFlagga, foga och böya sig effter alt Wäder. Hiärne Watt. 52 (1683).
(1 f) -MADRASS. (†) sneddyna? 3 Snedmadrasser. BoupptVäxjö 1887.
(1, 1 f) -MEJSLA. jfr -hugga. Bergendahl 52 (1919). Östergren (1942).
(5 b) -MUN. (numera bl. mera tillf.) sned mun. Wikforss 1: 990 (1804).
(5 b) -MUNT, p. adj. som har sned mun, som är sned i munnen, snedmynt. Frese Sedel. 26 (1726; om person). För snedmunta hästar har man konstruerat bett med ena halvan skarpare än den andra. LmUppslB 699 (1923).
Avledn.: snedmunthet, r. l. f. Lönnerholm SprJönk. 115 (1972).
(5 b) -MYNT, p. adj. snedmunt; äv. i överförd anv. om leende: som frambringas med sned mun. VRP 1606, s. 119. Brunius Chesterton MannTorsd. 52 (1908; om leende). Bergman Lasse 153 (1924).
Avledn.: snedmynthet, r. l. f. snedmunthet. Bergman LBrenn. 37 (1928).
(1 g) -MÅTT. [jfr t. schrägmass] (numera föga br.) snick. smyg, smygvinkel. BoupptVäxjö 1784. Smith (1918).
(5) -NÄSA. (numera bl. mera tillf.) sned näsa. Wikforss 1: 990 (1804).
(5) -NÄSIG. (numera mindre br.) snednäst. Rydberg KultFörel. 3: 165 (1886).
(5) -NÄST, p. adj. som har sned näsa. Sällberg Långv. 191 (1894).
(1, 1 f, 5) -NÖTT, p. adj. som nötts sned; särsk. till 5. AntT XV. 3: 92 (1906). Engström Romant. 119 (1927; om klackar).
-OPPOSITION. (numera mindre br.) diagonal opposition (se d. o. I 1 b). Wigforss Schack 186 (1923).
(1, 5) -PARKERING. sned parkering (se parkera 4), parkering på sned; särsk. (till 1) om parkering av motorfordon på iordningställt utrymme med fordonen i sned vinkel mot gatan o. d., ofta konkret: plats för sådan parkering. VetlandaP 1957, nr 142, s. 5 (konkretare).
-PASSAD. ridk. passad (se passad, sbst.1 2) snett över ridbanan, sned passad. KrigVAH 1830, s. 215.
-PERSPEKTIV. snett perspektiv.
1) till 1, motsv. perspektiv, sbst. 2. Kjellberg GrekRomK 108 (1932).
(1 f) -PUTA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sneddyna; jfr puta, sbst.3 1 b. BoupptVäxjö 1872. Därs. 1913.
-RAND. på sned l. snedden gående rand, sned rand; särsk. motsv. rand 6. Schallenfeld Met. 69 (1886).
-RANDIG. som har sneda ränder (l. sned rand). SD(L) 1895, nr 279, s. 15 (om tyg).
(6 a) -REKRYTERAD, p. adj. jfr -rekrytering. SvD 1969, nr 315, s. 36.
(6 a) -REKRYTERING. sned rekrytering (se rekrytera I 3 c). DN(A) 1965, nr 95, s. 2.
-REMS. (numera föga br.) remsa (se remsa, sbst. 1 a) som är satt på sned, sned remsa. En snedrems af skotskt tyg går öfver axeln (på en gossdräkt). NJournD 1858, s. 76.
(1, 1 f) -REMSA. särsk. (sömn.): remsa (se remsa, sbst.1) klippt på snedden av tyg, skråremsa. MagKonst 1840, s. 144.
(5) -RESA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl.: missfall; jfr resa, sbst. I 2 f. Wägner Vind. 64 (1947).
(1, 5) -RIKTAD, p. adj. riktad snett l. på sned. (Sv.) Snedrigtad kanon; (fr.) bouche à feu oblique. Schulthess (1885).
(1, 5) -RIKTNING. handlingen l. förhållandet att bli (o. vara) snedriktad. Tholander Ordl. (1872). Hallin Hels. 1: 235 (1885).
(1 f) -RUM. (numera mindre br.) vindsrum med snett tak. SD 1900, nr 213, s. 10.
(1, 1 h) -RUTA. (i sht i fackspr.) snedvinklig ruta (se ruta, sbst.2 1), romb (l. romboid); i sht om romb som (är så placerad på ngt att den) betraktas efter diagonalen mellan de spetsvinkliga hörnen, spetsruta (i sht herald. motsv. ruta, sbst.2 1 d); äv. om snedställd kvadrat, snedställd ruta (i sht herald. motsv. ruta, sbst.2 1 d). Dahlgren Järnvräk. 183 (i handl. fr. 1758; om stämpelfigur använd av en enskild bergsman). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847; om spetsruta på vapenfält). Fatab. 1953, s. 90 (om spetsrutor i mönster på tröja). Dahlby SvHeraldUppslB 27 (1964; om snedställda kvadrater på vapenfält).
(1, 1 h) -RUTAD, p. adj. (i sht i fackspr.) som har (försetts med) sneda rutor l. snedrutor (l. med sned ruta l. snedruta), snedrutig. NordT 1888, s. 61 (om gårdsplaner på planritning). HantvB I. 1: 426 (1934; om vapenfält).
(1, 1 h) -RUTIG. (i sht i fackspr.) som utgöres l. präglas av l. har (mönster l. dyl. av) sneda rutor l. snedrutor (l. en sned ruta l. snedruta); i sht förr äv.: som har (sidor med) rombisk (l. romboidisk) form, rombisk (l. romboidisk). Retzius Djurr. 229 (1772). Järnwitriolen, eller Järn uplöst uti Witriolsyra, .. Anskjuter uti snedrutiga, klara och gröna Crystaller. Rinman JärnH 777 (1782). Fischerström 4: 360 (c. 1795; om blad hos växt). Dörren till .. (en bod från 1100-talet) har rester av ett snedrutigt, ristat mönster. Näsström FornDSv. 1: 88 (1941).
(5) -RYGG. sned rygg; i sht förr särsk.: deformerande ryggradskrökning i sidled, skolios. Florman Anat. 1: 302 (1823).
(5) -RYGGIG. som har sned rygg. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 162 (1837).
Avledn.: snedryggighet, r. l. f. Östergren (1942).
-RÄFFLA. sned räffla (se räffla, sbst.1 1). UpplFmT 16—18: 138 (1895).
-RÄFFLAD, p. adj. som har sneda räfflor (l. snedräffla). Stråle RörstrH 1: Bil. 47 (1879; om kanter på lock till keramikkruka).
(1 f) -SEGEL. [jfr t. schratsegel, schrägsegel] sjöt. (triangel- l. trapetsoidformigt) segel som står längs fartygets medellinje o. skotas åt ena sidan allt efter vindriktningen (latinsegel, gaffelsegel, stagsegel, loggertsegel, sprisegel o. d.); i sht motsatt: råsegel. Serenius 282 (1741).
Ssgr (sjöt.): snedsegels- l. snedsegel-rigg. TIdr. 1883, s. 187.
-skonare. skonare som endast för snedsegel, slätskonare, slättoppad skonare. TT 1904, Allm. s. 94.
-skonert. skonert som endast för snedsegel, slätskonert, snedsegelsskonare. Engström Skeppsb. 8 (1889).
(5) -SEGLAD, p. adj. särsk. (vard.) bildl. (jfr sned, adj.1 6 b β, o. segla 1 p): som kommit på sned i livet. Gangstern dör gråtande i armarna på sin dotter, en stackars snedseglad blondin. Expressen 1964, nr 134, s. 26.
-SEGLARE.
1) [jfr -segel] sjöt. till 1 f: fartyg (skonare, kutter o. d.) som enbart för snedsegel (motsatt: råseglare); ngn gg äv. om fartyg som vid sidan om råsegel går med l. för snedsegel (äv. bildl.). Roswall Skeppsm. 1: 121 (1803). Med 5-mastade snedseglaren Fenix' strandning och totala förolyckande .. har den svenska handelsflottan berövats sitt största .. segelfartyg. VFl. 1920, s. 15. (Barken) Olivebank var jämnårig med mig ..; hon var snedseglare ibland och slöseglare ibland — liksom jag själv. Jönsson ÄnSjung. 176 (1939, 1954).
2) [jfr sv. sjömansslang snedseglare, ss. skällsord: person som bär sig bakvänt åt (ombord) l. dyl.] till 5; särsk. (i sjömansspr., vard.) bildl. (jfr sned, adj.1 6 b β): person som kommit på sned i livet l. dyl. Wassing GropSkog. 161 (1965).
-SEGLING.
1) till 1; särsk. [jfr eng. oblique sailing] (†) till 1 a: segling i riktning som inte följer något av de fyra huvudväderstrecken. Björkman (1889). WoJ (1891).
2) till 5; särsk. (vard.) bildl. (jfr sned, adj.1 6 b β): snedsteg (se d. o. 2). Jacobsson BöljBlå 204 (1932).
-SITS.
1) (numera föga br.) gymn. till 1: snedsittande. Hahnsson 883 (1899). Cannelin (1939).
2) spelt. till 6 a: sned sits (se sits, sbst.2 3 a). Werner Reese 48 (1949; i bridge).
3) [bildl. anv. av 2] (i vissa kretsar) om förhållandet att viss grupp l. vissa grupper (inom en kategori löntagare) med avseende på löneläget (efter avtal) är mer gynnade än annan grupp l. andra grupper l. om skev representation o. d.; stundom äv.: skevt förhållande. DN 1968, nr 113, s. 28. Det räcker .. inte med att hålla mycket kvalificerade flygplan i luften. Om radarledningen på marken är omodern minskas försvarseffekten i luften. Det finns exempel på sådan snedsits redan i dag. UNT 1973, nr 241, s. 2. Hur länge har Göteborg råd att hålla på med .. krånglig snedsits i det kommunala? GbgP 1978, nr 93, s. 3.
(1, 5 a) -SITTANDE, n. särsk. till 1: handlingen att sitta snett l. på sned. Balck Idr. 3: 356 (1888).
(1, 2, 5 a) -SITTANDE, p. adj. (sned- 1894 osv. snett- 18471851) som sitter snett l. på sned; särsk. till 1.
1) motsv. sitta, v. 1; särsk. i överförd anv., om sätt att sitta. Wretlind Läk. 2: 78 (1894).
2) motsv. sitta, v. 13. Nilsson Fauna 1: 274 (1847; om kindtänder hos knubbsäl). Jolin Jolin 132 (1913; om ögon).
-SITTNING. särsk. motsv. sitta, v. 1.
1) till 1: handlingen att sitta snett l. på sned, snedsittande. Wide MedGymn. 435 (1896).
2) till 5 a: handlingen att sitta snett. Snedsittning (i skolan) vid övandet av skrivmetoder. Haglund HållnRörOrg. 1: 81 (1924).
-SKARV. i sht tekn. skarv (se skarv, sbst.3 2) med snedskurna skarvändar. Fatab. 1943, s. 128.
-SKIKTNING. geol. skiktning (se skikta 2 b α) vari lager med olika stupning växlar med varandra, diagonalskiktning, korsskiktning. Ramsay GeolGr. 1: 205 (1912).
(1 f) -SKJUL. i sht etnogr. (till vägg på annan byggnad anslutet) skjul l. lider med pulpettak. PT 1892, nr 45 B, s. 1.
(5) -SKORV. (†) fiskgråsuggan Cymothon œstrum Bosc. (som är skev i kroppen). VetAH 1748, s. 126. Brander NatH 38 (1785).
(1, 5) -SKOTT. snett skott; i sht till 1; särsk.
1) (†) till 1 c: skott (se skott, sbst.2 2) som bl. snuddar vid person l. kroppsdel. Då .. Konungen red omkring på sin lifhäst .. har en swåra tung canon-kula träffat hästen i sidan, så at han några gånger tumlat om, och Konungen äfwen fick et sned-skott på benet. Schützercrantz Olyksöden 131 (1775).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. skott, sbst.2 3 b; särsk.: skott (i l. mot mål) (snett) från sidan l. i sned vinkel. Östergren (cit. fr. 1917). IdrBl. 1935, nr 52, s. 11.
3) sjöt. snedställt skott (se skott, sbst.2 9). Martinson Kap 150 (1933).
(1, 1 f, 2, 5) -SKUREN, p. adj. (sned- 1765 osv. snett- 1855) [fsv. snedhskurin] särsk. till 1.
a) skuren på sned; särsk. (sömn.) om prydande tygremsa l. dyl.: (till)skuren på snedden över tyget, skråskuren; äv. mer l. mindre oeg. (jfr skära, v.2 1 s). Becksöms Skor af swart Läder, med snedskurne sidonåtar. Eksell TwistSkoarb. 1 (1765). VeckoskrFrunt. 1824, s. 392 (om tygremsor). MeddSlöjdF 1893, s. 98 (om linjer). särsk. (numera föga br.) herald. om vapensköld: som delas av en diagonalt gående skura (se skura, sbst.4 2), styckad l. ginstyckad. Hildebrand Medelt. 2: 562 (1896). Hagström Herdam. 1: 427 (1897).
b) till 1, 1 f: skuren (l. klippt l. sågad) så att den har en sned kant (sneda kanter) l. en sned yta (sneda ytor), skuren sned; ofta mer l. mindre oeg. (jfr skära, v.2 1 s). En Kjortel af .. Walmar, hwilken är, som de kalla, snedskuren, något wid neder omkring, men utan fållar eller rynkor up vid Linningen. Åhstrand Öl. 140 (1768); jfr a. Störarne hafva .. en liten sugmun och snedskuren stjert. Berlin Lrb. 54 (1880). Ett sågblad med breda, snedskurna tänder. TurÅ 1930, s. 35.
(1, 5) -SKÄRA. särsk. till 1, 1 f: skära sned; skära ändan sned (l. ändarna sneda) på (ngt) l. avskära (ngt) så att ändan blir sned (l. ändarna sneda). Sidosömmarne (på skor) sned- eller rundskärdes. Eksell TwistSkoarb. 1765, s. 2. Ibland kan det vara fördelaktigt att snedskära ett glasrör för att underlätta kondenserad vätskas afrinnande. Ahlberg FarmT 107 (1899). Östergren (1942).
(1, 5) -SKÄRNING. särsk. till 1, 1 f: sned (av)skärning; ofta konkretare, om resultatet: snedskuren (se d. o. b) kant l. ända l. yta o. d. Lundström Trädg. 1: 143 (1831; konkretare). Till snedskärning av ramstyckenas hörn bör man .. använda en geringslåda. Östergren (1942).
-SKÖRA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sned skåra (i trävirke). ReglVirkeslefv. 1825, § 53.
-SKÖRD. [sv. dial. (Gotl.) snedskörd] (†) boskapsmärke i form av snett avskuren örsnibb; jfr skörd, sbst. 1. GotlLT 1852, nr 46, s. 4.
(1, 5) -SLAG. särsk.
1) snett slag (se slag, sbst.1 1). Balck Idr. 1: 180 (1886; om slag i baseball).
3) geol. snedgående spricka (i bergart); jfr slag, sbst.1 42. 2UB 7: 21 (1903).
4) (numera mindre br.) snedskuret slag (se slag, sbst.1 46). Strindberg NRik. 161 (1882).
-SLIPA, -ning.
1) till 1, 1 f: slipa sned, gm slipning avfasa (ngt); ge (ngt) snedslipad egg; ofta i pass. l. i p. pf. i adjektivisk anv. Sneslipat Yxe. Verelius 286 (1681). Huggjärnet (bör vara) av första klassens stål och blott snedslipat på den ena sidan. Bergström Nickelsen Tusenk. 9 (1925). Spegeln var oval och helt och hållet av glas, vilket var snedslipat i kanten. Kihlman Estaunié LevHus. 19 (1926).
2) till 5: slipa sned; särsk. bildl. (jfr sned, adj.1 6 b, o. slipa, v.2 3). (Personer ur allmogeklassen) äro .. icke just fina i sin uppfattning af känslor. .. Känslan kan snedslipas och förbildas, men slipas måste hon. Topelius Vint. II. 2: 187 (1882).
(1 f, 5) -SLITEN, p. adj. som slitits (se slita 7) sned, sned gm slitning; i sht till 5. Locke ÖsterlFrukt 221 (1876; om järnvägsskenor). Forss VindBlås. 184 (1942; om skor).
-SLÅ. sned slå.
(1 f) -SMYG. sned smyg (se smyg, sbst.2 2). Ekhoff StClem. 95 (1912; i kyrkportal).
(1 f) -SMYGIG. som har sneda smygar l. sned smyg. Brunius GotlK 1: 198 (1864; om dörromfattning).
-SNITT. abstr. o. konkretare: snett snitt. UpsLäkF 1867—68, s. 654. MeddSlöjdF 1900, 1: 69.
-SPRICKA. sned spricka; särsk.: spricka som inte följer träets längdriktning. 2VittAH 14: 374 (1838; i sten). Halvrent virke skall vara fritt från skadliga kvistar eller genomgående snedsprickor. SFS 1922, s. 325. TNCPubl. 43: 336 (1969; i trä).
-SPRINGARE.
1) till 1; särsk. (om förh. i Sovjetunionen o. vissa andra östeuropeiska länder) om var o. en av de två ytterhästarna i ett trespann, vilka (i motsats till den i skaklar inspända, travande mellanhästen) är anspända i draglinor o. galopperar med kroppen snett utåtriktad (o. i sidled tillbakaböjd hals), snedlöpare. Meurman (1847).
2) (†) till 1 c, bildl. (jfr sned, adj.1 6 b β): person som gör l. begår snedsprång (se d. o. 2). Meurman (1847).
-SPRÅNG.
1) språng i sned riktning, särsk. till 1 c: språng (snett) åt sidan, sidosprång; äv. oeg. (jfr 2), dels: avstickare, dels i fråga om rörelse hos föremål (särsk. projektil l. fartyg). Hästen gjorde en gång et snedsprång, så at .. (ryttaren) tumlade i et dike. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). På ömse sidor var skogen så full af snärjväxter, törne, bråte och trassliga botaniska rariteter, att det tycktes vara alldeles omöjligt att göra det minsta snedsprång in under träden. Lundgren MålAnt. 2: 153 (1872). KrigVAH 1887, s. 48 (i fråga om projektil). När man (vid lojakt) nalkades .. (stället där lon låg), hvilket man kunde märka af de snedsprång lon liksom haren brukade göra .., släpptes hunden och (osv.). Ekman NorrlJakt. 117 (1910).
2) i bildl. anv. av 1; i sht om avvikelse från en linje (se d. o. 11 e) l. från ämnet l. (i sht, se a, b) det rätta l. normgivande o. d.; avvikelse, förirring; oregelbundenhet. VetAH 1796, s. 43. Att angripa ett Circulär om Bränwinsbränningen .., då man föresatt sig att tala om Kyrkans sköna Litteratur, är ett starkt snedsprång. SvLittFT 1833, sp. 669. Om man bara sluppe tänka, eller kunde sätta en gräns för denna olycksaliga hjärnas alla snedsprång. Strindberg TjqvS 4: 65 (1876). Fasaden antyder med sin säkra, lugna hållning icke med ett ord om alla de snedsprång .. den bakom liggande byggnaden måst göra för att få utrymme och ljus i sin lilla trånga kammare. TT 1898, Byggn. s. 19. särsk.
a) om avvikelse från det rätta i intellektuell l. konstnärlig bemärkelse l. från gällande norm. Rydqvist i 2SAH 12: 439 (1827). I ordens böjning tillåter .. (Almqvist) sig de mest öfverraskande snedsprång från vanligt språkbruk. Lysander Almqvist 208 (1878). Artistiska snedsprång och smakförvillelser. BonnierLM 1954, s. 147.
b) om avvikelse från det rätta i moralisk l. juridisk mening; felsteg o. d.
α) (numera mindre br.) om avsteg l. avvikelse från principer l. det som är rätt l. ett rättskaffens uppförande o. d. (som görs för att uppnå fördelar); listig krumbukt l. undanflykt, slingrande manöver o. d. 2RARP 20: Bil. 186 (1761). Det minsta snedsprång förbi kyrkomötenas beslut och påfliga dekretaler är .. tillräckligt att göra en Münchnerprofessor ärelös. Snellman Tyskl. 214 (1842). (Släkten Malaspina) äger (sade Dante) af natur och uppfostran sådana företräden, att, oaktadt det onda öfverhufvudet (dvs. påven Bonifacius VIII) förvrider all verlden, den ensam går rakt fram och föraktar alla snedsprång. Böttiger i 2SAH 39: 202 (1864). Regeringens anseende som riksregering har skamfilats, dess snedsprång på klasspolitikens slippriga plan ha blivit så i ögonen fallande, att (osv.). SvD(A) 1933, nr 280, s. 4.
β) (mindre l. jämförelsevis oskyldigt resp. oskyldig) felsteg l. förseelse l. överträdelse (av lag l. bestämmelser); i sht i erotiskt avseende: felsteg, eskapad, äventyr, ”hopp över skaklarna” (jfr skakel 1 b α). Björn Fanfan 42 (1786). Det är väl sant, att jag har en fästmö, — men att göra ett litet snedsprång, skall ju vara här på modet. Askenbom Stegmayer Pumpern. 40 (1821). Bättre än någon annan kände .. (rektorn) oss (skolgossar) med alla våra oarter och snedsprång. Ödman VårD 1: 76 (1883, 1887). Att man .. i regel ser sin ungdomstids snedsprång i försonande dager .. och .. bevarar dem i ganska kärt minne. UrDNHist. 1: 201 (1952). särsk. (tillf.) konkretare: resultat av erotiskt snedsprång. Jag är ett misstag, ett snedsprång. Det var inte alls meningen, att jag skulle komma till världen. Laurent Katt 83 (1936).
-SPÅR. särsk. till 1 c, bildl.: sidospår (se d. o. 2). Samtiden 1874, s. 237.
-SPÄNNARE. (numera föga br.)
2) knäckparasoll. MeddNordM 18991900, s. 102. —
-STAG. snett stag. TT 1884, s. 145.
-STEG.
1) till 1; särsk. till 1 c: steg (snett) åt sidan (för att kunna hålla l. återfå balansen), vinglande steg. Ta, i sht förr även göra snedsteg. Engström Äfv. 83 (1908). Han fyllde på sitt glas, tog snedsteg när han reste sig. Husáhr Jeriko 129 (1958).
2) bildl. anv. av 1 (jfr -språng 2); särsk.: felsteg (i moraliskt l. intellektuellt l. konstnärligt avseende); snedsprång (se d. o. 2 b β). Det är oanständigt at tala .. illa om andre menniskior, då de intet kunna försvara sig ..; men partiesmittan gör, at offta den man icke förmodat, här gör snesteg. 2RARP 19: Bil. 99 (1755). På Stockholms slott gav prinsessan liv åt sin son, som försiktigtvis utgavs för att vara frukten av en hovdams snedsteg. Delblanc Prästk. 265 (1963).
-STOCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 8062) (†) om måttstock med så inrättad skala att man mätte innehållet i cylindriskt kärl med lika höjd o. diameter gm måttstockens placering diagonalt i kärlet. VetAH 1743, s. 201. Heinrich (1828).
-STRECK. snett streck. 2VittAH 26: 355 (1869; i runinskrift).
-STRECKAD, p. adj. försedd med sneda streck (l. snett streck); särsk. om parti på kartskiss l. dyl.: utmärkt med sneda streck. 2VittAH 30: 64 (1885). SvGeogrÅb. 1950, s. 192 (om parti på kartskiss).
-STRECKNING. särsk.: förhållandet l. egenskapen att vara snedstreckad; snedstreckat parti (särsk. på kartskiss l. dyl.). Fornv. 1906, s. 266. TurÅ 1950, s. 219 (på kartskiss).
-STRÄVA. sned sträva; jfr -slå 1, -stötta. Wijnblad Tegelbr. 21 (1761; mellan högben i torkskjul på tegelbruk). 2NF 27: 590 (1918; ss. stöd för gärdsgård). Hahr NordeurRenässArkit. 261 (1927; i korsvirkesvägg).
-STYTSA. (†) snedstötta. Snedstydsan från Lavettens knä til öfra ändan af det ifrån axeln perpendiculärt upstående Tapplagret. KrigVAH 1835, s. 136. Därs. 137. —
-STYVA, förr äv. -STYVE l. -STYV. [jfr sv. dial. snedstyva] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snedsträva (mot upprättstående bjälke); särsk. om snedställd, avsträvande bjälke mellan fotträd o. stolpe i korsvirkesvägg. Snestyfwen kallades stöden i wäggen, som gingo .. (i spetsig vinkel) ifrån fot-trädet til stålpen. Linné Sk. 118 (1751). Snedstyfwar .. gå slutt i diagonal uti wäggrummen wid hörnen. Därs. 301. Werner Korsvirk. 5 (1924).
(1, 5) -STÅENDE, n. handlingen l. förhållandet att stå (l. sitta) snett l. på sned; särsk. till 5. Snedstående eller trängsel (hos mjölktänderna) kunna någongång berättiga till extraktion. LbKir. 2: 193 (1922).
(1, 2, 5) -STÅENDE, p. adj. (sned- 1792 osv. snett- 18181828) som står snett l. på sned, sned; särsk. till 1, om sak. EP 1792, nr 55, s. 2 (om ögon). Nilsson Fauna II. 2. 1: 22 (1828; om trädgrenar).
(1, 5) -STÄLLA. ställa (ngt) snett l. på sned; särsk. till 1; ngn gg äv. liktydigt med: göra sned (se sned, adj.1 1 f). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 434. Genom att snedställa tänderna (på kapsågen) så att de bilda en likbent triangel när man ser sågbladet från sidan .. och snedfila dem uppifrån sett .., erhålles .. en skärande verkan. HantvB I. 2: 104 (1934).
(1, 2, 5) -STÄLLD, p. adj. (sned- 1818 osv. snett- 19071942) ställd snett l. på sned, snedstående, sned; särsk. till 1. Marklin Illiger 59 (1818; om gren, med avs. på dess plats i förh. till andra grenar på en stam). (Björnen) står bredvid dig .. och ser på dig från sidan helt behändigt med huvudet snedställt som en hund, då denne hör .. (fjällämlarna) pipa i mossan. Boberg FjällmF 86 (1930).
(1, 5) -STÄLLNING. jfr -ställa; särsk. konkretare: förhållandet l. egenskapen att vara snedställd, sned ställning, ställning på sned; i sht till 1. TT 1874, s. 234 (hos rörliga vingar på apparat för värmemätning). (Gm att hålla barnet i den ena uppåtsträckta armen när det börjar gå) kan man lätt åstadkomma ledgångsvrickningar och sensträckningar samt dessutom vålla snedställning af kroppen. Ribbing BarnFostr. 62 (1892). Avtryck av små nätta tassar, två och två i snedställning, löpa som ett broderi över snön. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 63 (1932).
-STÖD. snedställt stöd; jfr -sträva, -stötta. Sturtzenbecher (1805; i korsvirkesvägg o. taklag).
-STÖT.
1) till 1, 5, om stötande: sned stöt; särsk.
a) i kulstötning. IdrBl. 1925, nr 12, s. 6.
b) om stöt i fäktning. Hahnsson (1899).
c) spelt. = sido-stöt 2. Wilson Spelb. 67 (1888).
2) (numera föga br.) byggn. till 1, om sned fog mellan bjälkar o. d. ArbB 132 (1887).
-STÖTTA. sned stötta; jfr -sträva, -stöd. Möller (1790).
(3 a) -SYNT, p. adj. (†) vindögd. Schroderus Albert. 1: 61 (1638).
(1, 1 f, 5) -SÅGNING. särsk. till 1: avsågning av virke i sned riktning mot fibrerna. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2.
(1 f) -SÄNG. (förr) ståndsäng med sluttande tak. BoupptToftnäs 1723.
-TAK.
1) (fristående l. till byggnad o. d. anslutet) yttertak med lutning bl. åt ett håll, halvtak, pulpettak, skärmtak; äv.: skärm (se d. o. 1 b α) l. koja som består av ett på låg bakvägg ställt snedtak (i ovan angivna bet.) l. av snedvägg (med sidoväggar). SP 1792, nr 254, s. 1. Medan maten kokade gjorde vi i ordning snedtaket på vanligt sätt med pålar och ett tjockt lager av granris ovanpå det stycke duk vi först sträckt mellan de lutande stängerna. Macfie Lägereld. 11 (1936).
2) snett innertak (i övervåning l. vindsrum). VgFmT II. 8—9: 86 (1908).
(1, 5) -TANDAD, p. adj. som har sneda tänder, särsk. (i sht tekn.) om såg l. sågblad (för kapning): som har (spetsvinkliga) framåtlutande tänder; äv. om kugghjul: försedd med snedkugg. Schulthess (1885; om kugghjul). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 225 (om tänder på handsåg).
(5) -TRAMPAD, p. adj. som trampats sned; särsk. om skodon: snedgången. Arkadius Pakkala 57 (1895; om stövel).
-TRAPPA. särsk.: snedgående yttertrappa från marken till nästa våning (l. följande våningar l. mellan två våningar o. d.). Kellgren (SVS) 6: 94 (1780).
(6 b) -TÄND, p. adj. (vard.) ss. beteckning för att ngn (gm felaktig dos) är påverkad av narkotika på ett i förhållande till medlets normala verkan (vid rätt dos) abnormt l. ”fel” sätt (innebärande stark störning av inre jämvikt o. verklighetsorienteringen), snett påtänd. SvD(A) 1968, nr 66, s. 3.
(6 b) -TÄNDNING. (vard.) förhållandet att bli l. ha blivit snedtänd. DN 1967, nr 11, s. 12. GHT 1968, nr 2, s. 11.
(1 h) -TÄRNIG. (†) rombisk (se d. o. 2). Wallerius Min. 60 (1747).
(1 h) -TÄRNING. (†) romboeder. VetAH 1768, s. 325.
(6 b) -UTVECKLAD~020, p. adj. (numera bl. vard.) skevt l. snett utvecklad; särsk. om person. Steffen BrittStröft. 302 (1895).
(6 b) -UTVECKLING~020. sned utveckling. SvD(A) 1959, nr 81, s. 16.
(1 g) -VINKEL. (numera mindre br.)
1) sned vinkel. VetAH 1806, s. 83. Cannelin (1939).
2) geringsvinkel (se d. o. 2). AHB 116: 7 (1883).
(1 g) -VINKEL-HAKE. (numera föga br.) = -vinkel 2. BoupptRasbo 1754.
(1 g) -VINKLIG. som bildar sned vinkel (med ngt) l. har l. utmärkes av en l. flera sneda vinklar (med pluralt huvudord äv.: som skär varandra under sned vinkel l. bildar sned vinkel l. sneda vinklar med varandra), spets- l. trubbvinklig; rombisk l. romboidisk; äv. om rörelse l. sträckning o. d.: som sker l. går i sned vinkel. Adlerbeth Buc. 61 (1807). Vattnets snedvinkliga stöt emot ett Plan i Progressiva rörelser. VetAH 1813, s. 11. Almqvist Geom. 17 (1833; om parallellogram). Lindelöf AnGeom. 8 (1864; om koordinater). Ett med åtskilliga snedvinkliga gator .. tillkrångladt kvarter. Lundin Alp. 230 (1883). Tyvärr är komplexet (dvs. Hospitalet i Ålborg) så tätt kringbyggt, att man icke utifrån kan få någon riktig uppfattning av murarnas monumentalitet och den oregelbundna, snedvinkliga planen. Österling SkånUtfl. 202 (1934). Fornv. 1958, s. 268. särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om ögon: sneda. Wetterhoff Skog 1: 55 (1883).
b) (numera föga br.) i uttr. snedvinklig kub, romboeder. Rinman 1: 406 (1788).
c) (numera bl. mera tillf.) om triangel: som har tre sneda vinklar (motsatt: rätvinklig), trubb- l. spetsvinklig. Rålamb 1: 29 (1690).
Avledn.: snedvinklighet, r. l. f. Weste (1807).
-VIS. (†) på sned (se sned, sbst.3 I 1). VetAH 1769, s. 317. Schulthess (1885).
(1, 5) -VRIDA, -ning. särsk. till 5.
1) vrida (ngt l. ngn) sned l. snett l. på sned, göra snedvriden. JernkA 1880, s. 258. På vägkanten går väfverskan, hungrig och törstig, med sina väfbuntar på den ena skuldran, hvilka snedvrida den späda gestalten. Sundblad GBruk 343 (1888). särsk. (numera bl. mera tillf.) ss. vbalsbst. -ning, om kroppslig missbildning bestående i snedhet; äv. hos ögon: vindögdhet. (Fr.) Cataclase .. (sv.) Ögonens snedvridning. Dalin FrSvLex. 1: 182 (1842). Hammar (1936).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr sned, adj.1 6 b): ge (ngt) en (delvis) förvänd l. förvanskad l. felinriktad l. skev prägel l. inriktning; förvränga, förvanska, förrycka; stundom äv. med avs. på person: ge snedvriden (se d. o. 3 a) personlighet l. uppfattning (om sig själv). Hade synden icke genom sin disharmoniska makt snedvridit hela den andligt-menskliga lifsprocessen, så (osv.). Wikner Tank. 159 (1872). Rudbecks lidelse förmörkade och snedvred hans uppfattning ej blott af personer utan äfven af fakta. Annerstedt Rudbeck Bref CLXXXIV (1905). (Det parlamentariska systemet) krävde för att ej snedvridas en modern, folkvald folkrepresentation, okänslig för eventuella påtryckningar från regeringen. SvRiksd. 8: 451 (1934). David Macdougall hade aldrig varit medveten om att Eveline genom sin dyrkan bidragit att snedvrida honom själv. Krusenstjerna Fatt. 4: 400 (1938). Förlikningar, som byggde på en falsk grundval och utgjorde ett snedvridande av sanningen, kunde inte skänka svenskarna någon garanti för att de gamla missbruken .. skulle upphöra. HT 1950, s. 358.
-VRIDEN, p. adj.
1) till 1: vriden snett l. sned l. på sned. Lagerlöf Länk. 270 (1894; om huvud).
2) till 5: vriden sned. En större Koffer-Nyckel med snedwridet öga förlorades omkring den 10 dennes. DA 1824, nr 124, s. 7. Några väldiga, af stormen snedvridna tallar. Westerberg Kärnf. 3 (1897). Sandgren Förklar. 134 (1960; om persons kropp).
3) i bildl. anv. av 2 (jfr sned, adj.1 6 b).
a) om sak: skev (se skev, adj. 2), förvrängd, felinriktad; förryckt, abnorm, ”tokig”; (gm färgad l. förvanskad l. ensidig framställning) missvisande; äv. i n. sg. best. i substantivisk anv. Almqvist SvSpr. 162 (1832; om synpunkt). Partisynpunkten har .. (då ä. historiker skildrat franska revolutionen) givit färg ock hållning åt deras framställning, som sålunda blivit mer eller mindre skev ock snedvriden i ena eller andra riktningen. Verd. 1889, s. 85. GHT 1897, nr 264 A, s. 2 (om fosterlandskänsla). De på sina håll redan förut för små ställena, som ej ordentligt kunna föda en familj, bli uppdelade i mindre lotter på arvingarna och därmed är systemet snedvridet. Schulze BöndSvFinl. 30 (1935). Mycket annat kommer också att dö, som gett något av skönhet åt denna snedvridna värld. Olzon Földes FiskKattG 136 (1936). SvLittTidskr. 1961, s. 65 (i n. sg. best. i substantivisk anv.).
b) om person; särsk.: som (i moraliskt avseende) spårat ur l. kommit på sned; äv. i substantivisk anv. Den moraliskt snedvridne (måste) rättas till. Spångberg DuktFolk 85 (1930). PedT 1959, s. 121.
-VUXEN, p. adj.
1) till 1: snett vuxen. De buskiga och snedvuxna ögonbrynen. Sparre PlåtM 211 (1914).
2) till 5: som har sned växt, sned i växten, snedväxt; äv. bildl. (jfr sned, adj.1 6 b). Topelius Vint. II. 1: 201 (1881; om person). Jag ser henne (dvs. människan) gröfre tillyxad, men natursannare och, ofta snedvuxen, men mera handgjord i folkskolan (än i den lärda skolan). Dens. Tb. 109 (1895). Den snedvuxna tallen. PT 1909, nr 44 A, s. 3.
-VÄG. (numera bl. mera tillf.)
1) väg som går snett över ngt (o. är den kortaste vägen mellan två punkter), genväg. Schroderus Comenius 479 (1639). Linc. Iiii 4 b (1640).
2) till 1 c: sidoväg (se d. o. 1); förr särsk. [delvis möjl. äv. utgående från 1] bildl.: sidoväg (se d. o. 1 slutet), krokväg, smygväg. VDAkt. 1720, s. 126 (bildl.). Därs. 1767, nr 218 (bildl.).
(1, 5) -VÄGG. sned vägg; särsk. till 1. (Sovvagnar) med snedväggar, vattenledning och andra bekvämligheter. SvD(A) 1922, nr 300, s. 3. Jag bodde under några epoker i vindsrummet, som var nätt med sina snedväggar och sin lilla fönstersmyg. Kræmer Brantings 248 (1939).
(1, 5) -VÄGGAD, p. adj. snedväggig; särsk. till 1. TurÅ 1937, s. 100 (om snedlada).
(1, 5) -VÄGGIG. som har sneda väggar (l. sned vägg); särsk. till 1. TurÅ 1963, s. 30 (om snedlada).
(1, 5) -VÄND, p. adj.
1) snett vänd, vänd så att saken l. personen i fråga står l. sitter snett l. i sned ställning; i sht till 1; ss. adv. i sht förr äv. liktydigt med: med snett l. sneda (se sned, adj.1 3) ögonkast, snett (se sned, adj.1 3 b). Var på din vakt mot illsint folk; — sky den som snedvändt bligar. Liljestråle Fid. 77 (1797). Tiden var den, då allt är tyst, och Bootes med snedvänd / Tistelstång sin vagn styr mellan de norra Trioner. Adlerbeth Ov. 263 (1818). Topelius Fält. 5: 15 (1867; om hatt). Fröding NyttGam. 75 (1897; om hals).
2) bildl.; särsk. om tro: förvänd. Henrikson Varv. 75 (1959).
-VÄRTS. (†) i sned riktning l. vinkel l. ställning, på sned; äv. i uttr. uppå snedvärts. Polhem ESkr. 3: 8 (c. 1705). Dens. Invent. 61 (1729). Heinrich (1828).
(5) -VÄVD, p. adj. snett vävd. SvD 1974, nr 272, s. 11 (om mattor).
(1, 5) -VÄXT, p. adj. snedvuxen; särsk. till 5, äv. bildl. (jfr sned, adj.1 6 b). König LärdÖfn. 6: 48 (1747; om musslor). Wetterbergh Penning. 212 (1847; om persons natur). Jag fann der en mager, blek, något snedvext prest. Reuterdahl Mem. 171 (1858). Collinder Kalev. 114 (1948; om träd).
-ÖGA. (numera bl. mera tillf.) särsk.
1) (numera i sht i vitter stil) till 1: snedställt öga; äv. ss. metonymisk beteckning för kines. SD(L) 1898, nr 91, s. 4 (i pl., om kineser). Nyblom Österut 97 (1908).
2) till 3 a: snett öga. Hellström Malmros 38 (1931).
-ÖGD, p. adj.
1) till 1: som har sneda ögon. Dalin (1854).
2) (numera mindre br.) till 3 a: som tittar med sneda ögon l. kastar sneda ögon på ngt; stundom äv. om ögon, äv. ss. adv.: med sneda ögon, snett (se sned, adj.1 3 b). Hambræus Erasmus A 3 b (1620). Folk började titta så snedögt på alla fria mänskor som verkligen ville arbeta nuförtiden, sade Lunte. Johnson Slutsp. 162 (1937).
3) till 3 a: vindögd, skelande. Schroderus Dict. 171 (c. 1635). särsk. (numera föga br.) bildl.: ensidig l. partisk o. d. PJBöklin (1866) i Bremer 2: 392.
Avledn.: snedögdhet, r. l. f. särsk. till -ögd 1 o 3. Björkman (1889). Östergren (1942).
B (numera bl. mera tillf.): (2) SNETT-BAKÅT1~40 l.140. snett bakåt. Thulin Gymn. IV. 1: 6 (1935).
-EMOT, se sned, adj.1 2 b.
(2) -FRAMÅT1~40 l. 140. snett framåt. Thulin Gymn. IV. 1: 6 (1935).
-FÖR, se sned, adj.1 2 b.
(2) -FÖRE. (†) snett framåt. SP 1792, nr 195, s. 3.
-GÅENDE, -HÄNGANDE, -LIGGANDE, -LUTANDE, -LÖPANDE, -SITTANDE, -SKUREN, -STÅENDE, -STÄLLD, se A.
-ÖVER, se sned, adj.1 2 b.
Avledn.: SNEA, sbst., SNEDA, v.2, se d. o.
SNEDHET, sbst.1, r. l. f.
1) till 1: förhållandet l. egenskapen att vara sned, sned riktning l. vinkel l. lutning. (T.) Schräge, .. (lat.) linea obliqua, (sv.) snedhet. Dähnert 285 (1746). Gradhyfvelns såla är efter bredden skrä liksom snedheten på den yta fordrar, som dermed skall bildas. Eneberg Karmarsch 1: 191 (1858). TySvOrdb. 2096 (1932).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a, särsk. om skelögdhet (jfr 3). Ögatz snedhet. Juslenius 34 (1745).
3) till 5: förhållandet l. egenskapen att vara sned, skevhet, vindhet, krumhet; äv. konkretare, om enskilt fall av snedhet (i ovan angivna bet.); i sht om kroppslig missbildning l. defekt (särsk. om ryggradens krökning åt sidan, skolios). Ekblad 194 (1764). Då man närmare skärskådade skapnaden af Gustafs hufvud, blev man .. der varse en snedhet, som innehöll nyckeln till hela hans varelse. Crusenstolpe Mor. 1: 14 (1840). Vid sidokrökning af ryggraden, s. k. snedhet, bör sidböjning tagas endast åt den sidan, dit ländkrökningens konvexitet vetter. Wretlind Läk. 3: 138 (1895). Snett stående rader behöva i allmänhet icke anmärkas i korrekturet .. (ty) snedheterna uppkomma vanligen därigenom, att (osv.). Elge BoktrK 54 (1915). Johnson DrömRosEld 46 (1949). jfr rygg-, ryggrads-snedhet.
4) till 6; särsk. (statist.) till 6 a, om grad av obalans i felmängd, obalanserat fel. Snedhet (dvs.) 1. Ett mått på obalansen i en felmängd. 2. Ett obalanserat fel. Karlqvist ADBOrdb. 20 (1973).
Spoiler title
Spoiler content