SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNYLLEN l. SNILLEN, p. adj.
Ordformer
(snillen c. 1755. snylen 1759 (: snylna, sg. best.). snyllen 17341865)
Etymologi
[jfr sv. dial. snyllen, snöllen, snillen, snullen; nära besläktat med SNYLLANDE]
(†) = SNYLLANDE. Dalin Arg. 2: 256 (1734, 1754). Snillen .. Snyllen, (dvs.) skamflat, hemsk, skämmande, misslynt, småond. Schultze Ordb. 4651 (c. 1755). (Vi) passerade .. en by .., hvaräst vi såge (hur folket var i färd med att slå katten ur tunnan). .. Det löijeligaste (dvs. mest roande) för mig var att betrackta deras snylna mine, som ej råkade tunnan när deras .. tour kom. Ferrner ResEur. 108 (1759). Vi blefvo rätt snyllna och långnästa, då .. vi funno Eder ha flytt för oss .., som för fienden. PDAAtterbom (1843) i 2Saml. 11: 20. Jolin Mjölnarfr. 94 (1865).
Avledn. (†): SNYLLENHET, r. l. f. förhållandet att vara skamsen l. skamflat. Serenius (1741).
Spoiler title
Spoiler content