(i skildring av förh. bland samerna) käpp l. stav; särsk. om käpp osv. använd vid körning med ren, varpå tömmen lindas upp. (Han) skall (ha) slagit honom så illa i hufwudet med Såbben, at knappen gåt af på den samma. HFinLappm. 2: 450(1721). TurÅ 1897, s. 144.
