SPÄRRLEMMAD spær3~lem2ad, p. adj. -mmat; förr äv. SPÄRRLEMMOT, adj.
Ordformer
(sper- 1612—1775. sperr- 1565. spär- 1578. spärr- c. 1645—1932. -lemat c. 1645. -lemmad 1612—1932. -lemmadt 1565. -lemmat 1578. -lemmot c. 1635)
Etymologi
[fsv. spärlimadher, sv. dial. spärrlemmader; jfr d. spærlemmet (ä. d. äv. sper-), ävensom nor. dial. spirvelimad, spädlemmad; ssg med LEMMAD;med avs. på förleden jfr nor. dial. spirven, fint byggd, smal, spirv(el), spinkig person, sv. dial. spirvel, dets., ävensom sv. dial. spireli, lång o. smal, nor. dial. spirl, spinkig person, spirlen, spinkig, lt. spirrbenig, spirrig, mager; möjl. besläktat med SPIRA, sbst.1]
(numera bl. arkaiserande l. ålderdomligt) spädlemmad l. spinkig o. d. RR 1565, s. 135 b. Personen är Spärlemmat, magher och icke köttfull. BOlavi 34 b(1578). Bada fastande gör enom spärrlemat och kall, men effter Måltijd föröker thet Wätsko och Födelse vthi Kroppen. IErici Colerus 1: 183(c. 1645). Målningarna visa magerlagda och spärrlemmade syndare och synderskor. Laurin Minn. 4: 86(1932).
