SPASMODIG spasmω4dig, adj.; adv. -T.
(numera mindre br.) spasmodisk; äv. bildl. Det fans något spasmodigt hos .. (O. A. F. Elanders kåserier ”I all vänlighet”), något oroligt flämtande, som gjorde att de förekommo högst bizarra och egendomliga. OALinder (1891) hos Skarstedt Pennfäkt. 45. (En sångerska vägrade att uppträda.) Den arme Sforzetti (gjorde) en sista spasmodig fiorityr: ”Haha, haha,” skrattade han, och stämman var så nära bristning som en mänsklig stämma kan vara, ”haha, madam! .. Ert skämt är ypperligt.” Essén Prim. 26 (1919).
