SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÅUPP- ståup3~.
Etymologi
[efter amerik. eng. stand-up, uppstående, av stand (se STÅ, v.) o. up (se UPP)]
ss. förled i ssgr för att beteckna att ngn (utan nämnvärd rekvisita) stående (o. ofta improviserande) från scenen på teater l. på restaurang o. d. underhåller publiken med kvicka (ofta vågade) skämt l. historier o. dyl. l. att ngt har samband därmed.
Ssgr (vard.): STÅUPP-ARTIST. GbgP 7⁄7 1990, Bil. s. 3.
-KOMEDIENN. kvinnlig ståuppkomiker. DN 15⁄11 1989, s. 30.
-KOMIKER. [efter amerik. eng. stand-up comedian] komiker som (utan nämnvärd rekvisita) stående (o. ofta improviserande) från scenen på teater l. på restaurang o. d. underhåller publiken med kvicka (ofta vågade) skämt l. historier o. d.; jfr ståuppare 1. DN 30⁄9 1989, Bil. s. 5.
-REPORTER. TV-reporter som stående (o. utan nämnvärda förberedelser) rapporterar direkt från fältet för TV-tittarna; jfr ståuppare 2. RöstRadioTV 1989, nr 15, s. 17.
Spoiler title
Spoiler content