publicerad: 1989
STATSBORGARSKAP sta3tsborjar~ska2p l. stat3s-, äv. (numera knappast br.) STATSBORGARESKAP sta3tsborjare~ska2p l. stat3s-, l. STATSBORGERSKAP sta3tsborjer~ska2p l. stat3s-, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-borgar- 1911 osv. -borgare- 1894—1916. -borger- 1935)
Etymologi
[jfr d. statsborgerskab, t. staatsbürgerschaft; avledn. av STATSBORGARE (delvis dock uppfattat (o. bildat) ss. ssg av STAT, sbst.3 (i bet. V 1), o. BORGARSKAP, sbst.1); med avs. på formerna -borgare-, -borger- jfr MEDBORGARSKAP]
(numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) om den relation av (folkrättsligt giltig) tillhörighet (samhörighet) som föreligger mellan en statsborgare i en viss stat o. (de övriga statsborgarna i) denna stat, särsk. liktydigt med: medlemskap (bland statsborgarna) i en viss stat; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i bet.: nationalitet (se d. o. 1); medborgarskap. (Jag) anser .. emigrant icke böra ega ovilkorlig rätt att genom någon sin ensidiga åtgärd bevara det svenska statsborgareskapet utöfver den första tioårsperiod, som förslaget uppstält såsom regel. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 8, s. 11. I förteckningen öfver immigranter skall för hvarje från utlandet inflyttad person hans nationalitet (statsborgarskap) antecknas. SFS 1911, Bih. nr 57, s. 6. Denna (statsborgarens) rättsliga samhörighet (med övriga statsborgare) har två sidor, en yttre, folkrättslig, och en inre, statsrättslig. Den förra betecknas som statsborgarskap l. nationalitet, den senare som medborgarskap l. medborgarrätt i inskränkt bemärkelse. 2NF 17: 1380 (1912). Enligt 1734 års lag (torde) icke statsborgarskapet utan hemvistet .. ha bestämt egenskapen af inlänning eller utlänning. Kallenberg CivPr. 1: 340 (1918). Med ordet svensk kunna vi ibland avse statsborgerskapet, ibland härstamningen, ibland sinnelaget. Många äro svenskar blott i en av dessa betydelser, andra i alla tre. Beckman VardLog. 28 (1935). En lättillgänglig, ej för vidlyftig hand- och uppslagsbok i frågor rörande svenskt statsborgarskap (har utkommit). SvJuristT 1937, s. 235. BraBöckLex. (1979). — särsk. i uttr. allmänt statsborgarskap, (på undersåtsförhållande till statsöverhuvudet grundat) statsborgarskap tillkommande varje enskild medborgare i en enhetsstat; jfr ALLMÄN I 2. Vid nya tidens början (hade) i allmänhet länsstaten ersatts af den nationella enhetsstaten, som sammanhölls af ett allmänt statsborgarskap (undersåtsförhållande) i stället för af privaträttsliga länsförbindelser. 2NF 17: 201 (1912).
Spoiler title
Spoiler content