STATUARIE, m.; anträffat bl. i best. -en. Anm. I nedanstående språkprov användes den lat. formen statuarius. (Michelangelo) war den störste architect och statuarius. SvBrIt. 1: 22(c. 1700).
Etymologi
[jfr ä. eng. statuary; av lat. statuarius, till statua, staty (se STATUA)]
(†) person som tillverkar statyer, bildhuggare; skulptör. BtÅboH I. 11—12: 63(1684).
