[sv. dial. stigholtgräs (Västerb.); ssg med GRÄS;förra leden är ssg av STIG, sbst.5, l. STIGA, v.3, o. HALT, adj., l. HALTA, sbst., resp. HÄLTA, sbst.; växten användes förr ss. botemedel bl. a. mot hälta; stavningen med -å- o. -o- avser sannol. att återge det bakre a som förekommer i Västerb. bl. a. i ställning före -lt (jfr ROHALTGRÄS)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) linnea. Pontén Fl. 43(1847; i uppräkning av ”gamla namn”). (Linnéan) brukas både utvärtes och såsom dekokt. Med hänsyn härtill har man .. i Vesterbotten benämningarna Rohaltgräs (ɔ: mot halthet i ron) och Stighåltgräs (ɔ: mot haltande gång, stig). Nyman VäxtNatH 1: 93(1867). Ekbohrn(1936).
