publicerad: 1991
STRAPATSERA strap1atse4ra, äv. (vard.) -ase4ra, förr äv. STRAPASERA l. STRAPSERA (-se´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Carl XII Bref 255 (1704) osv.) ((†) -NING KKD 7: 120 (1706: strapliserning)).
Ordformer
(-paser- (-ss-) 1784—1904. -patser- 1851 osv. -pazer- (-pp-) 1695—1767. -pesser- 1719. -pezer- (-pp-) 1668—1702. -piser- 1657—1736. -pliser- 1706. -pser- 1701—1890)
Etymologi
[liksom d. strabadsere o. nor. strabasere av t. strapazieren (äv. straplizieren) resp. av lt. strapseren, strapzieren, av it. strapazzare, behandla illa, misshandla, avledn. av strapazzo, stor ansträngning, misshandel (se STRAPATS)]
(numera bl. ngt ålderdomligt)
I. tr.
1) (†) med avs. på person: misshandla (ngn; se MISS-HANDLA 2 a), tillfoga (ngn) fysisk skada gm hugg l. slag o. d.; äv. med avs. på ngt sakligt: misshandla (se d. o. 2 b) l. skada l. förstöra l. fara illa fram med. Sedan som then arme token (som fått prygel) nu så strappezerat war, begynte Herren: Ach tu förtwiflade Skielm (osv.). Weise 265 (1697; t. orig.: strappezirt; uppl. 1769: rätt illa medfaren). (Utan kunskap i teckning) må man teckna sina stycken så noga man vil, det är ändock altid et stort lyckspel, om de icke til slut blifva strapasserade, utan proportion och utan skönhet. Miniatursk. 67 (1784).
2) (hårt l. omåttligt) anstränga l. trötta ut (ngn), åsamka (ngn) strapatser; äv. med obj. betecknande djur; ofta dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (fullständigt) utmattad l. uttröttad l. utschasad o. d., dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (utomordentligt) tröttande l. utmattande o. d.; i sht förr särsk. i fråga om strapatser i krig l. i fält. I fall man icke raisonabelt befinner .. att Strapisera Arméen öfwer Winteren, tyckes (osv.). HSH 5: 191 (1657). H:r von Bergen tyckte (angående vissa föreslagna restriktioner beträffande tullen) allena dett wid denna tijden wara swårt att strapazera den uthlänske, så som eij äre wahne der wid. 1BorgP 291 (1714). Hästarne sågo ej strapatserade ut (efter distansritten). VL 1895, nr 34, s. 3. Man var (på 1920-talet i Indien) hänvisad till de långa, dammiga tågresorna, som blev mer eller mindre strapatserande i värmen. Österling MinnV 208 (1967).
II. intr., motsv. I 2: (hårt l. omåttligt) anstränga sig l. möda sig l. trötta ut sig l. stå ut med l. utstå strapatser; i sht förr särsk. i fråga om strapatser i krig l. i fält; äv. (motsv. I 1) i uttr. strapatsera med ngt, fara illa fram med ngt, hantera ngt illa o. d. Strappazera (dvs.) resa, fara illa. Biurman Brefst. 177 (1729). Bäst är att .. strapsera lagom med den (dvs. kroppen), och inte sitta oppe och läsa om nätterna, så att man får ondt i hufvudet om dagarne. Bremer Hem. 4: 22 (1839). Trots förfärliga plågor brydde sig denna kraftmänniska (dvs. tsar Peter I) inte om att i tid konsultera läkare (för sin veneriska sjukdom) utan strapatserade som vanligt. Grimberg VärldH 10: 661 (1941). GbgP 1949, nr 28, Bil. s. 1 (i fråga om liv i fält). Då hade vi sluppit kajka och gå och åka mjölkskjuts och strapatsera. Femina 1980, nr 16, s. 82.
III. (numera föga br.) refl.: strapatsera (se II). Han (dvs. K. XII) är .. slät i klädedrägt och equipage, och strapserar sig mera än någon Soldat wid hela hans Armee. SvMerc. 2: 215 (1756). Bergroth FinlSv. 117 (1917).
IV. (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ande l. -ing (förr äv. -ning), motsv. I—III, dels om handlingen att utsätta ngn för strapatser l. utstå strapatser l. ålägga sig strapatser, dels konkretare, om (strapats l.) strapatser; i sht förr särsk. i fråga om strapatser i krig l. i fält. När .. edra Trouppar äro fatigerade utafv dhen stadighvarande strapseringen. Carl XII Bref 255 (1704). Strapliseringen vij hafve utstå måst uthj denne kalle vinter. KKD 7: 120 (1706). Pålske Hästar öfwergå wida de Ungerska, såwäl i mod som styrka, härda mycket wäl ut strapseringar. Orrelius Djurkänn. 482 (1776). Hygiea 1840, s. 311 (: strapaserande). Efter en veckas strapatsering var truppen fullständigt utmattad. Östergren (1947).
Ssg: (II) STRAPSER-KLÄDNING. [av t. strapazierkleid] (†) för tungt arbete avsedda (oömma) kläder. Lind 1: 1490 (1749). Möller 2: 1000 (1802).
Spoiler title
Spoiler content