STUNK stuŋ4k l. STUNKE stuŋ3ke2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. stunka, Scholander 3: 235(1851) osv.) ((†) -er, i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. stunka l. stunke, Rig 1933, s. 125(1797)), l. STUNKA stuŋ3ka2, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (VetAH 1809, s. 194 (: Stånkor)osv.) l. -ar? l. -er? (se ovan).
Ordformer
(stuncker, pl. 1797. stunk 1891 osv. stunka 1893. stunkar, pl. 1851 osv. stunke 1916. stånkor, pl. 1809)
Etymologi
[sv. dial. stunke, stunk, stunka; möjl. till det svaga rotstadiet av sv. dial. stinka, fara snabbt undan, fara plötsligen o. med stor fart in i l. ut ur ngt (se STINKA, v.2) o. eg. med bet.: ngt in i vilket ngn l. ngra snabbt far undan l. rör sig ut ur l. in i (med avs. på ordbildningssättet jfr i så fall SKYLA, sbst.2, o. SMYG, sbst.2); formen med -å- möjl. beroende på anslutning till STÅNKA, förvaringskärl]
(numera företrädesvis i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till fåglar: holk (se HOLK, sbst.1 1 c β); äv mer l. mindre bildl. Rig 1933, s. 125(1797). Sedan blifva dagarne längre .. och en vacker morgon sitta stararne i sina stunkar. Scholander 3: 235(1851). Till befrämjandet af rikedomen på nyttiga fogelarter har mäktigt bidragit uppsättandet af stunkar eller beredda boningsplatser för starar och deras samslägtingar. Samtiden 1872, s. 399. Om jag hade en million, skulle jag bygga ett sångarslott — stunke vid stunke, där ni finge gona och lata er, kvittra om våren. Hasselblad Rust. 182(1916). Starholkar, ”stunkor” kallade, saknas icke vid någon gotländsk gård. NatGotl. 104(1946). — jfr STAR-STUNKA.
SAOB
