SUOMER suå4mer (trestavigt), äv. SUMER sɯ4mer, sbst. pl.
Ordformer
(sum- 1887—1957. suom- 1843—1917)
Etymologi
[till fin. SUOMI, Finland]
(numera föga br.) finnar (se FINNE, sbst.3 1). Söder om Tavasterna, i det sydvestra hörnet af det nuvarande Finland .. bodde Suomerna, de egentliga Finnarne. Reuterdahl SKH II. 1: 15 (1843). Sist av alla finnar kommo de egentliga finnarna eller suomerna över Finska viken. Nordenstreng EurMänRas. 242(1917). Nu anse ju C.-F. Meinander m. fl., att V. Finland ända sen stenåldern torde haft en finsktalande befolkning, så att sumernas invasion i tidig järnålder så att säga blott var en lokal påspädning. Fornv. 1957, s. 309.
