publicerad: 1998
SUPPLICERA sup1lise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, BtFinlH 4: 184 (1563)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(suplicer- 1563—1794. supliser- 1703—1721. supplicer- (-ç-) 1553 osv. suppliker- 1902, 1978. suppliser- 1741—1749)
Etymologi
[jfr d. supplicere, t. supplizieren, fr. supplicier; ytterst av lat. supplicare, avledn. av supplex (gen. -licis), ödmjukt bönfallande, av sub, under (se SUB-), senare leden samhörig med plicare, vika ihop, rotbesläktat med FLÄTA, v.2 (jfr PLIERA, REPLIKERA). — Jfr SUPPLICANDO, SUPPLIERA, SUPPLIK, SUPPLIKANT, SUPPLIKAT, SUPPLIKATIE, SUPPLIKATION]
1) (i vitter stil, ålderdomligt) (muntligen l. skriftligen ödmjukt) bedja l. bönfalla l. anhålla (om ngt); rikta en (ödmjuk) bön l. begäran l. anhållan l. inkomma med l. ingiva en böneskrift (till ngn (om ngt)); äv. utan prep.-bestämning: rikta l. framställa en (ödmjuk) bön osv. l. inkomma med osv. en böneskrift; i sht förr äv. i uttr. supplicera (om) att (följt av bisats l. inf.); förr äv. dels med direkt obj. (se a), dels med indirekt obj. (se b); jfr SUPPLIERA. Att menige man udi Helsingfors haffve suppliceret till oss och begäret vethe vår villie opå thesse effter:ne articler. G1R 24: 101 (1553). Tå .. (invånarna i Basel) hade förgäfwes supplicerat at berörde Påfweske Rådzherrar skulle affsättias, kom thet sent omsijdher til itt vppenbart Wapnskiffte. Schroderus Os. III. 1: 82 (1635). Erik Knutsons hustru i Wattholmen supplicerar att få behålla en koo af alt dhet som Jacob Anderson hafwer honom nyligt aftagit för sin rest. UUKonsP 8: 7 (1667). 1713 .. supliserade iag till ofvanbenämbde commendant (på Petersburgs fästning), att iag skulle få mine p(enninga)r igen, som blefvo ifrån mig röfvat. HH XVIII. 3: 62 (1721). Nu wet jag, at den, som ej Supplicerar (bönfaller), ej får något. Weise 1: 243 (1769). Mina damer .. jag skulle supplicera om att ni icke blefwe rädda, icke darrade. Hagberg Shaksp. 1: 37 (1847). Han supplicerar nu om en förste-assistentbefattning åt brodern. Holmberg Leopold 1: 35 (1953). BonnierLex. (1966). — särsk.
b) (†) i uttr. supplicera ngn om ngt l. att göra ngt, (ödmjukt) be ngn om ngt l. att göra ngt. VDAkt. 1702, nr 197. Jag (tar) mig frihet att på det högsta supplicera dig om följande piecer. Kellgren (SVS) 6: 118 (1782). Om detta (dvs. en familjepakt mellan de holsteinska kungahusen) är det enda, så meddela det åt Riksdrotsen, och då kungen snart kommer till Stockholm, suplicera honom på mina vägnar, att ge styrka åt våra skäl. JGOxenstierna (1788) hos Segerstedt Rosenstein 148.
c) (†) övergående i bet.: ödmjukt rikta en förfrågan (till ngn). Vij haffve .. nu latedt svare the tyske, som till oss supplicerede, hvadt vår alffvarlig mening ähr um the artickler, the oss förestälte. G1R 29: 200 (1559).
d) (†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare: (ödmjuk) bön l. begäran l. anhållan. Att E. K. Ma:tt willi werdigas till att offwersee allas wåres bönn och suplicerninngh. BtFinlH 4: 184 (1563). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) (†) i uttr. supplicera ngn ngt l. supplicera ngt till ngn, rikta l. sända ngt till ngn. (De) lagsökie m. Peer Paulj .. för månge ærerörige och försmædelige förwitelser .. som hann til salige konungh Jahann supliceret hade. 3SthmTb. 1: 110 (1593). TbLödöse 378 (1596).
Särsk. förb. (†): SUPPLICERA TILL. 1) till 1, i uttr. supplicera ngn till: rikta en (ödmjuk) bön l. begäran l. anhållan till ngn; ingiva en böneskrift till ngn; äv. i uttr.: supplicera ngn till om (ngt l. bisats) l. att (följt av bisats): (ödmjukt) be ngn om (ngt) l. att osv. Efter Wåre Undersåther och Borghare .. hafwe .. suppliceret Osz til, at Wij nådigest wele gifwe them någon förmedlingh på then Wexel, som (osv.). Stiernman Com. 1: 558 (1611). Jagh hafver och .. supplicerat v. a. n. konungh till, om iagh med H. K. M:tz nåde kunne behålla thet mindre kornehusett, Nybbela. OxBr. 12: 389 (1620). Dätta haffuer iag wthi all wnderdånighet williat supplicerat E. Maij:tt till om. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 126 (1624). Den som kallar det oskäligt, att supplicera sin Konungh till, har sagt som een Skiälm. RARP V. 1: 273 (1654). Han må sielf supplicera Kongl. M:t till; vij tage eij hans saak an. Därs. 14: 65 (1682). 2) till 2, i uttr. supplicera ngt ngn till, rikta l. sända ngt till ngn. Hennes M:t (dvs. änkedrottning Christina) är förekommet en schrifft, som .. (prästerskapet) hafwe suppliceret Hennes M:tz elschelige kiäre sonn, Sweriges uthkohredhe Konungh, till. RA II. 1: 265 (1612).
Avledn. (†): SUPPLICERARE, m.//ig. supplikant. (Kristus) stora barmhertigheet och blidheet emoot the swagha, at han thenna oschickeligha supplicerare för theras synder och willfarelse skul icke bortkastadhe. PErici Musaeus 3: 115a (1582).
Spoiler title
Spoiler content