SURIKAT sur1ikat4 l. sɯ1r-, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. suricate, fr. suricate, surikate, nl. surikat, surikatje; av icke närmare känt sydafrikanskt urspr.]
zool. om (det i södra Afrika levande) rovdjuret Suricata suricatta Schreber. 1Brehm 1: 213 (1874). Surikaten .. förekommer i de torrare delarna av Sydafrika, Sydvästafrika och Kalahari. DjurVärld 13: 25(1963).
