SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVEK sve4k, n. (OPetri 1: 98 (1526) osv.) ((†) r. l. m. PJAngermannus Tröstskr. E 1 a (1622), Abrahamsson 638 (1726)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Verelius Herv. 130 (1672) osv.) ((†) -er Moberg Gr. 203 (1815; klandrande)).
Ordformer
(sueech- i ssg 1598 (: sueechfulle, sg.). swech- i avledn. 1565 (: swechachtigh). sveck (su-, sw-) 1533—1682. svek (su-, sw-, -ee-) 1526 osv. svich- (sw-) i ssg o. avledn. 1555 (: svichachteligen)—1620 (: swichfulle, sg.). svick (su-, sw-) 1525—1780 (: svickfulla, sg.). svigke- i ssg 1555 (: svigkefulle, pl.). swijck 1614—1712. svik (su-, sw-, -ii-, -ij-, -j-) 1526—1838)
Etymologi
[fsv. svik, svek; jfr fd. swigh, swegh (d. svig), fvn. svik, nor. svik, feng. swic; till det svaga avljudsstadiet av roten i SVIKA, v., o. i avljudsförh. till mlt. swīk o. mht. swīch, båda: svek]
1) om handlingen l. förhållandet att svika förväntning(ar) om hederlighet l. trohet l. trofasthet l. uppriktighet o. d. gm att ådagalägga falskhet l. trolöshet o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: falskhet l. trolöshet, dels: bedrägeri l. svikligt förfarande l. (i sht förr) förräderi; särsk. (jur.) i fråga om att vid rättshandling meddela oriktiga uppgifter l. förtiga omständigheter av betydelse för beslutsfattandet; äv. konkret(are), om handling l. tal innebärande falskhet osv., svekfull handling; äv. personifierat l. mer l. mindre bildl. G1R 2: 95 (1525). Är Danmarck skylligh än nu idagh. / Swerigis Crone then samme Summe, / Medan the mz swick the land (dvs. Skåne o. Halland) bortnumme. Svart Gensw. E 7 b (1558). Otrogne upbördzmän, och andre, som försnilla Cronones inkomst, eller annat sweck begåå. KOF II. 2: 98 (c. 1655). Befinnes något wittne ostadig i sin berättelse, och nu säger et, nu säger et annat .. den är ey til troendes, utan straffas som en liugare, der upsåtelig swik hos honom finnes. Abrahamsson 638 (1726). Lögnen, Sveket och Smickret hviska; men Sanningen har stark lunga. Kellgren (SVS) 5: 607 (1792). (Assim) kastade ett rep kring Erland, och innan han hunnit varsna sveket, hade Assim snärjt repet kring hans armar och ben. Rydberg Sing. 52 (1876). Jag ..  / .. fällde så bittra tårar, / öfver ungdom, som flytt, och min jäntas svek. Larin Dikt. 78 (1908). Genom .. stadganden (i vissa främmande länder) erhåller den hästköpande allmänheten åtminstone någon garanti mot svek vid hästhandel. Motion i 2 kam. 1911, nr 98, s. 2. Det var en obeskrivlig förnimmelse av tidens djupa svek, där den stormar fram genom nya liv och med kall likgiltighet lämnar de förbrukade i sticket. Siwertz Pagoden 194 (1954). Svek, inom juridiken: omständighet som bl. a. medför att avtal som eljest skulle ha varit giltigt kan ogiltigförklaras. NE (1995). — jfr ANDAKTS-, DROTT-, KVINNO-, ORD-, PENNINGE-, SKATTE-SVEK m. fl. — särsk. (numera föga br.) om förrädiskt l. bedrägligt tal. Kan eÿ alla för wenner wara, / som tigh beröma, doch med swik fara, / tÿ mång i taal ähr söth och rundh, / i hiertath menar han annorlundh. Visb. 1: 416 (c. 1621). Avhåll .. dina läppar från att tala svek. Psalt. 34: 14 (Bib. 1917). Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek. Ordspr. 12: 17 (Därs.). 1Petr. 3: 10 (Därs.; NT 1981: svekfulla ord).
2) (†) om försåt l. bakhåll l. fälla; äv. konkret, om fågelsnara. Föör oss icke j fiendens swick, / Then oss försöker dagheligh, / Lät oss moot honom fasta stå, / Och icke ifrå tijn Bodhord gå. Ps. 1562, s. 8 b. Hans fiädrar skola beskydda tigh, / Hans wingar skola tigh skyla: / Ty går tu frij för fiendens swijk, / Och blifwer i roo och hwila. Därs. 1695, 80: 2. (Lat.) Transenna .. (sv.) Gallerglugg, fogelslag, swek. Ekblad 101 (1764).
3) (†) om förhållandet att ngt sviker l. tryter l. brister o. d., ungefär liktydigt med: brist; särsk. i uttr. lida svek, om växt, eg.: bli föremål för svekfull behandling, lida brist på sol o. värme. O Herre giff godh Wäderleek, / Lät Soolen klara skijna, / Och wärma Jorden tijna, / At icke Kornet lijder Sweek, / Men mognas smuckt, / Så wäl som annor Fruckt. Arvidi 198 (1651). Ingen expedition utgick från hans hand utan att wara noga öfwertänkt .. Till haffs och brådska syntes aldrig spår, möjligen någon enstaka gång till swek af uttrycksförmågan. Cavallin Herdam. 2: 292 (1855).
4) (numera föga br.) bedräglighet; sinnesvilla, illusion; bländverk. Th(e)n som är sådder j törnebuskan, thet är then som hörer gudz oord, och tesse werldenes bekymber och rikedomenes sweek för quäffuer oordhit, och han bliffuer vtan fruct. Mat. 13: 22 (NT 1526; NT 1981: lockelser). O skuggor! som vår ungdom tjusa / Med edra syners milda svek. JGOxenstierna 2: 208 (1772, 1806). Den gamla Karins födkrok hade i många år varit att signa, qvacksalva och utöfva vidskepliga svek. Rydberg Frib. 248 (1877). Jag naturens snara spårat, / hennes svek af stum omättlighet. Levertin Salomo 74 (1905). (Påven) Alexander har med stor fasa förnummit att några bland Knuts folk, förförda av djävulens svek, hållit för helig en man, som blivit dräpt under ruset. SagSed 1938, s. 93 (1912).
Ssgr (i allm. till 1): A: SVEK-DEBATT. debatt föranledd av (politikers l. politiskt partis) svek l. löftesbrott o. d. SvD 13 ⁄ 4 1977, s. 4.
-DIGER. (numera föga br.) fylld av svek. Rydberg RomD 64 (1877). SAOL (1973).
-FRI. som icke brukar svek; fri från svek. Inför denna Gudens Altare utsträcker han till undersåten och fienden sin hand, med svekfri uppsyn. Silverstolpe i 1SAH 4: 165 (1791). Varje nytillträdande medlem av ämbetet (måste) .. försäkra, att han skulle bliva en svekfri kollega och stå orubbligt fast gentemot utomstående, såsom boktryckare, bönhasar m. fl. Hedberg SthmBokb. 1: 97 (1949). Avledn.: svekfrihet, r. l. f. Thomander 1: 604 (1841).
-FULL. (svek- 1536 osv. sveka- c. 1598—1698. sveke- 1555—1727) om person (äv. sinne l. hjärta o. d.): som är full av svek; falsk l. trolös l. förrädisk; lömsk; äv. i överförd anv., om ngt sakligt (särsk. ord l. löfte o. d.): som ger uttryck åt l. vittnar om l. är tecken på l. innebär svek osv.; bedräglig. Syr. 36 (”37”): 22 (öv. 1536; Apokr. 1986: bakslug). Ach! liufste Belikinne, Huru kan Jag troo, / At Dygd ock swijk-fullt Sinne kunne samman boo? Lucidor (SVS) 463 (c. 1670). Begynte .. Christer Somme, utaf et falskt, swikfult och förrädeligit hierta emot sin Konung och Herre, fordra utaf Hans Maj:t mer prowiant til fästningens underhåld, ehuruwäl han ändå hade der inneliggande öfwer tre tusend tunnor spannemål. Werwing Hist. 2: 231 (c. 1690). Ehrenadler Tel. 51 (1723; om löften). SvUtrikespol. 58 (1915; om politik). Den som älskar livet och vill ha goda dagar, / han skall avhålla sin tunga från det som är ont / och sina läppar från svekfulla ord. 1Petr. 3: 10 (NT 1981). särsk.
a) (†) som icke håller sig inom lagens råmärken, ohederlig; om ngt sakligt: förfalskad l. förvanskad l. oriktig. (Prästen skall bestraffa) ther han weet sin åhörare wara .. swijkful i handell medh falsk warur, falsk wigt och måål. KOF 1: 416 (c. 1618). Beträdes Mästare at swekfull Karfstock eller förteckning hafwa inlemnat, straffes med Fem par spö. Hammarsmedsordn. 1766, § 15. Den nye franske krigsministern, den radikale Cavaignac, har afskedat arméns högste intendenturämbetsman, Baratier, därför att denne bestraffat en underordnad, som offentligen med rätta beskylt sin förman Meyer för att ha blundat för svekfulla leveranser med falska mottagningsstämplar. GHT 1895, nr 271 A, s. 2.
b) (i vitter stil) bildl.; särsk. liktydigt med: som icke är att lita på, bedräglig; förrädisk. Swickfull är thenne wärldzens pracht, / .. När hon tigh som mäst behager, / Hon tigh förwisso bedrager. Messenius Blanck. 44 (1614). Rikedom är ingen fast stad och hög mur i nödenne, vtan then är swikfull och bedrägelig. Swedberg Schibb. 166 (1716). Månn ej en svekfull dröm min syn förvillad gör. Leopold 1: 459 (1814). I det svekfulla morgonljuset var ingenting som vanligt. Ekman Häxring. 114 (1974). särsk.
α) (†) om järn: föga hållfast, sprött. Alt jern som icke smijdes effter det valonska vijset, det blir läteligen svikfult ehuru gådt och miukt det elliest hälst må vara. Polhem ESkr. 1: 65 (c. 1740).
β) (numera mindre br.) om minne: som ej är att lita på, opålitligt. Castrén Res. 2: 43 (1845). Här var ett ansikte hon ej kunde placera, och rynkande pannan åt sitt svekfulla minne, satte hon sig ned för att fundera ut saken. Törngren Jepson LadyNoggsMedl. 136 (1912).
γ) (†) om hopp: som inte går att lita på, bedrägligt, falskt. Frese AndelD 78 (1724, 1726). Hur svagt, hur svikfult är de Dödeligas hopp! / Vi utså glädjefrön, och skörde sorger opp. Wallenberg (SVS) 2: 27 (1775). GJEhrensvärd Dagb. 2: 372 (1780).
δ) (†) om fiskegarn: lömsk, snärjande. På denna häll en gosse ansar / Och kastar ut en svekfull ref. Creutz Vitt. 51 (1755). Man kastar ut en svikfull Ref; man lägger nät och garn. Liljestråle Fid. 620 (1772).
ε) (†) om åker: mager, som ger dålig avkastning. Erich Anderssons rest .. är förorsakad der af, att åckren är swekfull. UUKonsP 21: 62 (1695). Avledn.: svekfullhet, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara svekfull; falskhet; opålitlighet; äv. bildl. Hans Maj:t har .. icke haft orsak, at trygga sig til sådane anbud, under hwilka så stor list och swikfullhet äro befundne wara förborgade. Nordberg C12 1: 342 (1740). Vädrade hon politisk svekfullhet, var hon som en blodhund på spåret, och hon lät aldrig lura sig av falska försäkringar eller skenfagra kompromisser. Olzon Nevinson Vittne 156 (1936). Till och med de senaste (australiensiska) författarna kan inte underlåta att operera med klimatets svekfullheter i sina romaner. OoB 1946, s. 541.
-LJUV. (†) svekfullt ljuv, full av svek o. ljuvhet. Then segges wara ond, som ärbar är ock trygger, / Om Lyckan spelar mäd, strax kommer Affund fram, / Som Dygdens FrustuMö, (mehr Skiöka ’taff sinn skam) / Huar mäd Hoon hotar Them (dock backlängs) som ey ansa / Att effter (utan wett) Swijkliufwe Pipan dansa. Lucidor (SVS) 343 (1673).
-LÄGGARE. (†) person som uttänker svek, svekfull person. Rydberg Sägn. 22 (1874). Yngvar .. och dennes son .. Braut-Anund ha inga stridigheter med danerna, men Anunds son Ingjald, stor svekläggare, klen hänförare, kan ej avvakta hämnaren .. Ivar vidfamnes antåg, utan innebränner sig själv. PopVetAfh. 33: 55 (1910). Auerbach (1913).
-LÖS. (svek- 1674 osv. sveke- 1681) som är utan svek, som inte sviker; uppriktig; ärlig; äv. i överförd l. bildl. anv. (förr särsk. övergående i bet.: otvetydig l. entydig). Lucidor (SVS) 396 (1674). Nämn då ett sveklöst tecken, att ej jag tvifvel må hysa. Johansson HomOd. 24: 329 (1845). Tala verklig, sveklös sanning! Collan Kalev. 1: 266 (1864). Lange Thackeray Esm. 263 (1926; om hjärta). Bredvid fingerborgsörtens giftiga skärlila klockor lyfter stora blåklockan sina färgklara och sveklösa. TurÅ 1951, s. 149. Jag erinrar mej nu att det finns tre män som är alltigenom rättrådiga och sveklösa. Malmqvist BerTräskmark. 1: 288 (1976). Avledn.: sveklöshet, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara sveklös. SAOL (1900).
(4) -SYN. (†) syn bestående av en illusion l. sinnesvilla. Är det sveksyn, / Som jag skönjer? / Eller stundar / Surturs brand? Atterbom Siare 1: 28 (1841).
B: SVEKA-FULL, se A.
C: SVEKE-FULL, -LÖS, se A.
Avledn.: SVEKAKTELIG l. SVEKAKTELIGEN, adj. o. adv. (-achtelig(h)en 1555—1664 (: oswijckachtelighen). -actilig c. 1550 (möjl. adj.)) (†) svekfull; jfr svekaktig. (Lat.) Monstru(m) ale(re) (sv.) stempla nogot suek actilig. GlTer. 7 (c. 1550; rättat efter hskr.; möjl. adj. utan neutrumändelsen -t). Iag haffuer tilförende j mitt breff, som iagh senesth .. screff, berettedt för ider om then dominum Sigffridum Thomæ Manckum, huilckenn nu j såmars suikachteligen förwärffde sigh Kong:e Maij:ts .. collationis breff på Nurmiiärff cappelgeld j Helsinge sockun. BtFinlH 4: 308 (1566). jfr o-svekakteligen.
SVEKAKTIG, adj. (†) till 1, om person: svekfull; benägen till svek; äv.: ohederlig; om ngt sakligt: kännetecknande av l. vittnande om svek. G1R 3: 320 (1526; om bedrägeri). Effther H. Kong:e M:tt alstädis förnam att han war fast swechachtigh både medh taell så ock the contrachter, såssom medt honom stälte och giorde wåre, icke bliffwendis widh enn meningh, vthenn falskeligenn och medt bedrägerij sådanntt H. Kong:e M:tt angiffuit och förebrachtt hadhe, dherföre (osv.). HH XIII. 1: 207 (1565). Han .. war intet suikacktigh. PErici Musæus 1: 127 a (1582). UrkFinlÖ II. 1: 143 (1647; om brev). När de gifwa sina swekacktiga swar. Rudbeck Atl. 3: 46 (1698). jfr o-svekaktig.
Spoiler title