SVICKMÖLLA, r. l. f.
Ordformer
(svickmöll 1638. zwichmül 1641)
Etymologi
[liksom d. svikmølle av lt. swickmöhle, zwik(k)möle l. t. dial. zwickmühle, eg. i kvarnspelet: ställning varvid man i ett drag kan stänga en kvarn (se d. o. 4 b) o. öppna en annan; ssg med mühle, mölla (se MÖLLA, sbst.2); förleden är (möjl. med anslutning till fick- i likbetydande fickmühle) sannol. ytterst av zwie- (se TVE-)]
(†) bildl., om situation varvid ngn kan välja mellan två olika handlingsmöjligheter; alternativ. Detta måtte vij haffva som een svickmöll, att hjellpa värkett medh. RP 7: 227 (1638). Därs. 8: 642 (1641).
