SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVITS svit4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. svisel, svidsel; sannol. av t. zwiesel, gaffel, gaffelformat redskap, till zwie-, tve- (se TVE-)]
(numera föga br.) på sadel: bakvalv. För att sitta upp utan hjelp, släpper amazonen (dvs. ryttarinnan) ut stiglädret tills hon kan nå stigbygeln med venstra foten, hvarefter hon, med venstra handen på tyglarne och (sadel)hornet, och den högra på svitsen, sitter upp lika sjelfständigt som en herre. Wrangel HbHästv. 346 (1885). — jfr BAK-SVITS.
Spoiler title
Spoiler content