SYLLABISK syla4bisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. syllabisch, eng. syllabic, fr. syllabique; till SYLLAB]
(i fackspr., i sht språkv. o. mus.) som bildar l. utgör l. tillhör l. grundar sig på l. på annat sätt hänför sig till en stavelse l. stavelser; särsk. dels om skrift (särsk. i uttr. syllabisk skrift, stavelseskrift), dels om vers, dels i fråga om sång, där varje ton svarar mot en stavelse; jfr SYLLABARISK. Phosph. 1810, s. 112 (: syllabiska sången). Enberg SvSpr. 3 (1836: Syllabisk skrifkonst). Ursprungligen var allt augment syllabiskt. Almqvist GrSpr. 133 (1837). Värsen kallas .. numerisk (äller syllabisk), när den värsuppfyllande satsen måste ha absolut lika många stavelser, som det rytmiska schemat .. har platser. Wulff Värsb. 34 (1896). Stämmorna (i hymnerna) borde .. föras syllabiskt, utan ”binoter”, liksom hufvudmelodien. Nodermann Hymn. 1: 62 (1911). Man säger, att n .. är stavelsebildande eller syllabiskt. Malmberg SvFonet. 92 (1951). 2SohlmanMusiklex. (1979; om stil). BraBöckLex. (1980; äv. om skrift). — jfr BISYLLABISK.
