SYNKRONISM -kronis4m l. -krω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I nedanstående källa användes den nylat. l. t. formen synchronismus. Gjörwell o. Bergklint Sam. 100(1775).
Ordformer
(förr äv. -chron-)
Etymologi
[jfr t. synchronismus, eng. synchronism, fr. synchronisme, nylat. synchronismus; av gr. συγχρονισμός, till σύγχρονος, samtidig (se SYNKRON). — Jfr SYNKRONISTISK]
om förhållandet att olika saker är samtidiga l. att ngt inträffar samtidigt med ngt annat, samtidighet, synkroni, överensstämmelse i tidsavseende; sammanställning av samtidiga personer l. händelser (i historisk framställning). I anseende til sidolinierne (av en ätt har författaren) icke beskrifwit dem på wanliga sättet, sedan han först til slut handlat om hufwudlinien, utan tillika med densamma, för at dymedelst bibehålla synchronismerne eller samtiderne. SvMerc. IV. 1: 338(1758). Om .. fartyget vid slutet af sin dubbla rullningsperiod träffas af följande vågtopp, ett förhållande, som kallas synkronism l. resonans, ökar hvarje vågs impuls verkan af de föregåendes, och svåra rullningar uppkomma. 2NF 23: 1142(1916). Vad man .. lyckats få fram ur de assyriska uppgifterna, bestyrkes .. också genom de synkronismer med den egyptiska historien under samma tid, som kunnat fastställas. AntT XX. 5: 13(1919). Synkronismen i produktionen är mycket större än man kunnat vänta. SvGeogrÅb. 1943, s. 110. Synkronismen mellan bild och ljud (i en s. k. stillfilm). Förberg SäljFilm 173(1946). —
