SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖLP töl4p, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar; förr äv. TÖLPEL, m. ⁄ ⁄ ig.; pl. -plar, l. TÖLPER, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n.
Ordformer
(tylp (-ll-) 1603 (: tylpachtigha)1819 (: tylpagtig). tylpel (-ÿ-) 15561697. tylper 16581749. tölp (-ll-) 1572 (: tölperij) osv. tölpel (-ll-) 16291810. tölper 16401939)
Anm. Ordet förekommer (liksom i ä. t.) tidigast ss. egennamn. En .. (fux) kallas Tÿlpel. StallRSthm 1556, s. 26.
Etymologi
[jfr ä. d. tølpel, d. tølper; av t. tülpel, tölpel, sannol. ljudsymboliska bildningar samhöriga med t. dial. tölp, tolpen, klumpig människa. — Jfr FÖR-TÖLPA]
(vard.) om person som är l. uppfattas som grov l. ohyfsad l. burdus l. obelevad l. dum o. d., lurk (se d. o. 2); äv.: klumpig l. tafatt l. bortkommen (mans)person (jfr DRUMMEL, sbst.2); ofta använt ss. okvädinsord. (Det är omöjligt) at en Sådan Tylpel .. skulle haffua slijk wijsdom. Balck Es. 53 (1603). Nembligh hon mig kallar slusker, / Fåhne, tylper och en took. Moræus Schonæus 391 (c. 1685). Det är .. bekant, at jag war ett hederligit Fruentimber, när jag gifte mig med denne eländige tölpen. Missförståndet 61 (1740). Hade herr Medenberg uppfört sig blott och bart som ett trädbeläte, en sifferkarl, en tölp, eller en person utan allt hvad man kallar sinne: då hade saken varit klar. Almqvist TreFr. 2: 144 (1842). Andra folk anse den för en tölp, som icke iakttager deras seder. Nilsson FestdVard. 37 (1925). Han kände sig hjälplös och fånig, han kände sig som en tölp. Edelfeldt Rit 112 (1991). — jfr BOND-TÖLP.
Ssg: TÖLP-FASONER, pl. jfr fason 6. Desse fine herrar med tölpfasoner äro inga andra än Robert och Bertram. Topelius 24: 60 (1856).
Avledn.: TÖLPAKTIG, adj. tölpig. Hwsbondhen kunne .. icke länge fördragha .. Åsnans groffua och tylpachtigha fägnandhe. Balck Es. 113 (1603). Han kände sig dubbelt klumpig och tölpaktig. Beijer BritaGrossh. 97 (1940).
Avledn.: tölpaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tölpaktig; äv. konkretare, om enskild tölpaktig handling. Ty frij äst tu för tylpachtigheet, / Oförstånd och oskickligheet. Chronander Surge G 3 a (1647). Vi främlingar nytjade skeden (att ta ris med) .. åt hvilken tölpaktighet de infödda damerna hjärtligen skrattade. Bladh o. Hornstedt 126 (1784).
TÖLPERI, n. [jfr t. tölperei] (†) tölpighet. (Jesu) Läriungars stora oskickeligheet och tölperij. LPetri ChrPina L 6 a (1572). Wij .. (låter) Armeen bortslumras, och vti lättia och tölperij bortgå. Sylvius Curtius 144 (1682). GHT 1896, nr 221 B, s. 1.
TÖLPIG, se d. o.
TÖLPISK, adj. [jfr t. tölpisch] (†) tölpig. Hans oförskemdheet och tölpiske eigensinnige wiszdom är så stoor, att (osv.). UrkFinlÖ II. 1: 85 (c. 1595). Som mången tör vara så töllpisk och så illa upfödd och lärd, att han intet veth eller vill betänckia hvadh för ett heligt verck ächtenskapet är. Wallquist EcclSaml. 5–8: 208 (1681). Cellarius 149 (1729).
Spoiler title
Spoiler content