TAMPONERA tam1pωne4ra, äv. -po-, v. -ade; vbalsbst. -ING.
Etymologi
[jfr t. tamponieren; av fr. tamponner, till tampon (se TAMPONG)]
1) med. (för att avleda kroppsvätska l. hämma (lindrigare) blödning) införa l. lägga in l. anbringa tampong (se d. o. 1) o. dyl. (i sår- l. kroppshåla l. sårkanal o. d.), förse med tampong; äv.: hämma blödning gm tryck av kroppsvävnad l. kroppsdel mot såröppning; äv. (mer l. mindre tillf.): (medelst fingrar o. d.) täppa till (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ing, om handlingen l. förhållandet att tamponera. TLäk. 1832, s. 57. En .. tilltäppning kan man, i vissa fall af blodstörtning från lifmodren, åstadkomma medelst moderslidans proppning eller så kallade tamponering. Cederschiöld HbBarnm. 113 (1843). Det transplanterade muskelstycket antingen tamponeras emot såret, eller sutureras mot detsamma. LbKir. 1: 512 (1920). (Hörselundersökningen) utföres på ett öra i sänder, det andra örat vändes från undersökaren och tamponeras stadigt med ett finger. Därs. 2: 117 (1922). Fåhræus LäkH 2: 42 (1946).
2) (numera föga br.) med hjälp av tampong (se d. o. 3) färga l. fetta in (gravyrplåt o. d.). Pfeiffer (1837). GrafUppslB 826 (1951).
Särsk. förb.: TAMPONERA UT 1010 4. till 1: gm tamponering leda sår- l. kroppsvätska ut ur (ngt), dränera. Hålan och lungan tamponerades ut. SvLäkT 1935, s. 1133.
SAOB
