SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TARE ta3re2, r. l. f.; best. -en; förr äv. TAR, anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(tar 1681. tare 1746 osv.)
Etymologi
[jfr d. tarre, nor. tare, fvn. þari, tång, möjl. rotbesläktat med fslav. traku, band, bälte, o. lat. torquere, vrida, vända, kröka. — Jfr TARA, sbst.2, TARALD]
(numera i sht i vissa trakter) tång; särsk. om brunalg av släktet Laminaria Lamour.; äv. om den marina fanerogamen Zostera marina Lin., bandtång. (Lat.) Alga, (sv.) Tar, tång. Verelius 261 (1681). Denne Alga kallade de Tare, så länge den står och växer i sjön, men då den blifvit drifven i land, kallas den Tång. Kalm VgBah. 132 (1746). Linné Fl. nr 823 (1755; fr. Bohuslän; om Z. marina Lin.). Bäst (ss. foder) bland .. (brunalgerna) är den på djupt vatten växande och därför mindre åtkomliga taren l. bladtången, släktet Laminaria. 2NF 30: 719 (1920). Hans kölar, alla hans kölar, / de vila i tare och slam. Smith Ving. 134 (1924).
Ssg: TARE-TORSK. rödaktig varietet av fisken Gadus morhua Lin., rödtorsk. Röd-Torsk eller Tare-Torsk, (som blir rödaktig på skinnet af den så kallade Tare eller Sjö-Tång). VetAH 1772, s. 163. Curry-Lindahl VFisk. 375 (1985).
Spoiler title