SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
TETAS te3tas2, v. dep., -ades.
Etymologi
[sv. dial. teta(s), tajdas, reta(s), förarga, förtreta; sannol. avledn. av sv. dial. tete, tajte, skälmstycke, förtret, skada; jfr äv. ä. d. teede, t(h)iæde, tæde, glädje, fröjd, skälmstycke, beteende, later, fvn. teiti, glädje, munterhet, teitr, glad, lt. tēt, vek, öm, mnl. teet, ömsint, fht. zeiʒ, vek, fin, mht. zeiʒ, fin, behaglig, feng. tāt- (i personnamn); av ovisst urspr., möjl dock rotbesläktat med find. dī´deti, lyser, skiner]
(i vissa trakter, vard.) handla på visst sätt mot ngn l. säga ngt till ngn med syftet att reta honom, retas; småretas; kivas. Lundell (1893). Om .. (bröllopet) alls blir å. För om far tetas, så kanske Kalle ånkar sej. Wägner ÅsaH 176 (1918). Så en liten fnurra, och för att tetas följde hon ett tag med en av hans kamrater. Arnér Egil 162 (1948). När Joakim tog av min mat och jag skulle låta honom det, storebror som jag var, och han efteråt tetades (osv.). Arnér Finnas 31 (1961). — jfr SMÅ-TETAS.
Avledn.: TETIG, adj. (i vissa trakter, vard.)
a) som tycker om att tetas, retsam, kivig; äv., i sht om djur l. ngt sakligt: besvärlig l. svårhanterlig l. motig. När så Sante Pers fästemö .. hade fått lif, var hon illavuren och vanskaplig .. Det kunde väl ha gått an med det, ifall hon bara inte hade varit så tetig. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXIX (1868). När de .. tämjde ett hundratal mer eller mindre tetiga stutar. JAGöth hos Östergren (c. 1930). Tetig nämnd återtog byggnadstillståndet. SDS 1949, nr 128, s. 14. Lönnerholm SprJönk. 118 (1972; om arbete).
b) konstig l. underlig o. d., i sht om person. Björseth Gbgsspr. 46 (1958). Tetig .. (dvs.) något underlig. SvOrdb. (1986).
Avledn.: tetighet. SAOL (1923).
Spoiler title