publicerad: 2004
TILLBÖRDLIG l. TILLBÖRDELIG, adj.; adv. -EN.
Ordformer
(-bordelig 1536. -bördelig 1555–1564 (: otilbördeligen). -bördlig 1545–1631 (: otillbördligen))
Etymologi
(†) tillbörlig (se d. o. 3). Ps. 1536, s. 95. Th(e)r Peter v. Åken någet med them erffve scall, wår(e) tilbördeligit att Göstaff .. och hans bröder gåffve ho(nu)m the jordegodz, som the erfft haffve efft(er) theris mod(er). Teitt Klag. 268 (1555). Vm .. Isac Nilsson sigh .. troligen och tilbördligen hade förhollit. HH XIII. 1: 118 (1564). — jfr O-TILLBÖRD(E)LIG.
Spoiler title
Spoiler content