SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TOK 4k, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. -oo-)
Etymologi
[avledn. av TOK, sbst.1]
1) dumhet (se d. o. 2 b) l. nonsens; äv. (ofta koll.): oförnuftigt l. oklokt påhitt l. spratt. Han har alltid mycket tok för sig. Tok jag skrifvit hitintill, / Tok lär äfven efterfölja; / Ty hvem kan sin skalk fördölja, / När han utur hiärtat vill? Wallenberg (SVS) 2: 58 (1771; uppl. 1999). Och inga famntag, inga kyssar på kind och sånt där tok. JForsslund hos Östergren (c. 1930). Vad har han skrivit idag? .. Tok, tok, tok! Ändringar av rättelser i tillägg till den Sanna redogörelsen för händelserna den 13 mars 1809! Forssell Gal. 11 (1964). Vad har statistiska centralbyrån för tok för sig, frågar Dala-Demokraten. UNT 1 ⁄ 8 1974, s. 2. — särsk. (o. numera bl. tillf.) i sådana uttr. som tala l. prata tok, tala l. prata strunt l. ”skit”, pladdra; äv.: skämta. Ack! hur du talar tok. Wrangel Snöhv. 19 (1737). Vid återkomsten till Hr Brouards funne vi M:r Bureau uti en så stark feber att han yrade och talade tok. Ferrner ResEur. 459 (1761). Åh! prata intet tok! Här är ej rådligt nu med skämt sin tid fördrifva. Rademine Goethe 53 (1799). Ty jag är sjelf barnslig och jollrar gerna och pratar tok. UrKorrCronholm 227 (1840). (Man fick) sitta på sjön med en flicka och ostördt prata tok och fjollas. Strindberg Hems. 61 (1887). Du skall inte bry dig om vad tok han pratar, sjömän ä sådana. Engström Romant. 40 (1927).
2) i (adverbiellt nyttjade) prep.-uttr.
a) (vard.) i uttr. bort i tok, bort i galenskap l. vansinne; äv. övergående i förstärkande anv.: alldeles fel (o. galet). Jag tycker om en människa, som går ensam med näsan i vädret, även där det bär bort i tok! Lindqvist Herr. 102 (1917). Det var en lust, att höra honom .. orera om hur bort i tok de stavade sina ord på engelska. Nordström Amer. 145 (1923). Stundom glider .. (hennes) tankar så långt bort i tok att man befarar att statsrådet har förlorat kontakten med verkligheten. SvD 7 ⁄ 10 2000, s. 2.
b) (vard.) i förb. på tok.
α) om det förhållande att ngt inte är l. kommer att utfalla ss. önskat l. önskvärt; fel l. galet; särsk. i förb. med verben l. vara, äv. bära (se BÄRA, v. 21 b ε α' slutet). Nu går det ju aldeles på tok därföre gjör jag bäst om jag för i dag kastar min penna. Kellgren (SVS) 6: 15 (1773). Få ha haft så lofvärda föresatser – och ändå gick det på tok. NordRevy 1895, s. 43. Constancio var icke rånare, icke tjuf, men något på tok med honom var det i alla fall. Hillman SpNov. 92 (1896). Gustaf märkte genast, att något var på tok, och därför teg han. PT 1907, nr 143 A, s. 3. Det är på tok, att svenska folket skall föra ett så supigt liv. Asplund Stud. 167 (1912).
β) i (rent) förstärkande anv. o. med bibegrepp av befängdhet, angivande mycket högre l. lägre grad än önskvärt. JernkA 1895, s. 360. Det enda bekymret .. var, att det kommit alldeles på tok för mycket matvaror. Nyström StridSår 20 (1915). Det är på tok för torrt, och betet hotas .. av katastrof. SvD(A) 1935, nr 188, s. 3. Att hon sökte bekräftelse utifrån på att hon inte tagit på tok fel om sig själv. Wägner Lagerlöf 1: 85 (1942). Vaktmästarna .. är på tok för få. Hedberg Sardin. 273 (1956).
γ) (†) i sådana uttr. som säga l. göra ngt på tok, säga osv. ngt på skämt l. skoj. Nordforss (1805). Jag sade det bara på tok. Dalin (1854).
3) (vard.) i interjektionell anv., i uttr. tok heller l. inte tok l. tok nej, ss. avvisande kommentar till l. svar på yttrande o. d. Inte tok är det nå’n orgel inte, sade Pistol och blinkade. Blomberg Pass. 153 (1934). Vilhelm rörde väl inte vid innehållet? – Tok nej! Oljelund Gubb. 132 (1934). Tro nu inte att jag tycker det är tråkigt att måla porträtt, tok heller .. det är det bästa som finns. SvD(B) 13 ⁄ 8 1944, s. 9.
4) ss. förled i vissa ssgr.
a) i rent förstärkande anv. med adj. (stundom äv. verb) ss. senare led, angivande (mycket) hög grad: mycket l. oerhört l. särdeles l. över förväntan.
b) i förstärkande o. nedsättande anv. med substantivisk senare led, angivande till ytterlighet l. överdrift gående l. driven (åsikts)inriktning.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till tok, sbst.1; i allm. till 1): (4 a) TOK-BILLIG. särdeles billig. Tokbilliga julipriser .. på flyget. Vasabl. 11 ⁄ 6 1981, s. 3.
(4 a) -BRA. oerhört bra. Dagens störste rensare på V5. (Travhästen) Uppermost var så där tokbra som han kan vara ibland. DN 8 ⁄ 4 1988, s. 39.
(1, 4 a) -DRISTIG. (†) dristig (se d. o. 1) som vittnar om oförnuft, dumdristig. Åthskillige Avertimenter som man emot .. de Tookdristige, och som oförfarne äro i Fechtning. Porath Pal. 1: F 1 b (1693).
-FAN. (vard.) galenpanna, dumbom; ofta i skämts. l. förtroligt tilltal; jfr fan, sbst.1 9 a, o. -stolle. ÖoL 712 (1852). Man måste ju vara orolig för den tokfan, då man inte vet vad han kan ställa till för något. Krusenstjerna Fatt. 4: 477 (1938).
(4 b) -FEMINIST. (nedsättande) anhängare av extrem feministisk ideologi. Den tidigare kvinnorörelsens starka knytning till .. tokfeministerna, fundamentalister som kräver särdagis för flickor, har (osv.). DN 1 ⁄ 2 1992, s. A6.
-FRANS. (vard.) tokstolle. DN(A) 3 ⁄ 8 1966, s. 8.
Avledn.: tokfransig, adj. (mera tillf.) stollig, tokrolig; särsk. om ngt sakligt. (Modekungen) blir överöst med skisser (o. d.) .. och under tiden söker han själv inspiration till något tokfransigt nytt, eller till något verkligt säljbart. GbgMP 1950, nr 108, s. 7.
(4 a) -FROM. (†) överdrivet from. Lind (1738). Schulthess (1885).
(4 a) -GLAD. sprittande glad, mycket glad. (Björnungen) vardt strax lika tokglad igen, när den andra ungen varit tillreds att tas med honom. Berg Sjöf. 116 (1910).
-GUBBE. oförnuftig l. enfaldig gubbe; jfr -stolle. Det är en tokgubbe, som inbillar sig, at kunna roa en sexton års Flicka med barnlek. Knöppel Blindeb. 22 (1746).
-HISTORIA. (numera bl. tillf.) tokrolig historia, vits. Undfly .. alla nedrigheter, såsom: otidigt skiämt .. sqwaller, tok-historier .. putsmakeri. Hof Underr. 5 (1766). Tokhistorier – roliga berättelser om bakvänt folk – finns i folksagornas värld klotet runt. ”Tokarna i Tälje” är en klassiker. Expressen 31 ⁄ 12 1992, s. 18.
(4 b) -HÖGER(N). (nedsättande) sammanfattande om falanger l. grupper med extrem högerorienterad politisk ideologi; ofta mer l. mindre liktydigt med: extremhöger(n); jfr -vänster(n). DN 24 ⁄ 2 1982, s. 2.
(1, 4 a) -KÄR. sjukligt (se sjuklig 3 (slutet)) kär; äv. (o. numera i sht) övergående i bet.: oerhört kär. Haartman SciagrMorb. 257 (1781). Jag älskar honom! .. Jag blev tokkär i honom redan när han var med i ”Saturday night live”. DN 21 ⁄ 5 2002, s. B4.
-LUSTIG. (numera bl. mera tillf.) jfr -rolig. Lagerström Holberg PolKannstöp. 63 (1729). Nisses rôle, som gör och säger ingen ting annat än en stor hop toklustiga dumheter. LBÄ 3: 30 (1799).
-MATT. [jfr eng. fool’s mate] spelt. i schackspel: matt i andra draget. Tok-matt .. gifves genom tvenne drag, och intet schackmatt kan gifvas fortare. Lewis Schack 10 (1851).
-ORD. (numera bl. tillf.) skämtord. Sahlstedt (1773). Tokord .. (dvs.) Ord att skratta åt. Dalin (1854). Björkman (1889).
-PRAT. enfaldigt l. dumt prat, pladder; äv.: tokroligt prat; jfr -tal. (Åbos) menighet turberas af många tok-prat, som ej annat kunna än göra henne yr. Porthan BrCalonius 249 (1796). Då och då måste hon skratta åt Lisas och löjtnantens tokprat. Idun 1890, s. 481.
-ROLIG. som är rolig l. komisk på uppsluppet l. löjligt l. underligt (o. oberäkneligt) sätt. Lagerström Molière Gir. 103 (1731). Han var känd som en galenpanna, alltid full av tokroliga påhitt. Carlsson MinB 55 (1912).
Avledn.: tokrolighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tokrolig; särsk. (o. numera i sht) konkretare. Lind (1738).
-SKALLE. tokig person, dumbom; ofta i skämts. l. förtroligt tilltal; jfr -stolle. ”Bort med kråkeskrämmorna, tokskallar!” ropade Emanuel, fäktande med näfverluren. Högberg Vred. 2: 206 (1906).
-STINA. (†) tokstolla; jfr stina, sbst.1 a. ”Är det färdigt nu?” frågade Fina i lifvad ton. Löjtnanten skrattade. ”Tok-Stina”, sade han. Branting SjuMartyr. 288 (1894).
-STOLLA. kvinnlig tokstolle; ofta i skämts. l. förtroligt tilltal; jfr stolla, sbst.3 Nu är den där tokstollan igång igen! Du har inte mockat, tokstolla! Engström Hemsp. 87 (1921).
-STOLLE. tokig l. stollig person, galenpanna, dumbom; äv.: tokrolig person; ofta i skämts. l. förtroligt tilltal; jfr stolle, sbst.2 2. ÖoL 712 (1852). (Pastorn) var ju en tokstolle. Visste inte vad värdighet var, vad som anstod en präst. Lundkvist Vindingev. 56 (1956).
-STOLLERI1004 l. 0104, äv. 3~002. löjligt l. dumt upptåg, tokeri; jfr stolleri, stolltokeri. D’ä välan en bra historia och inte sånt där tokstolleri som Engström håller på med och skojar med oss skärgårdsbor? Engström Hemsp. 125 (1921).
-STOLLIG. som är som en tokstolle; enfaldig l. fånig; tokrolig; äv. om ngt sakligt. 3SAH 24: 136 (1912). Prata ett par dygn .. (kan jag) om du hygglige, kvicke och tokstollige interlokutör retar och roar mig. Laurin LivKonst 187 (1915). Minnesbilder, som dansa om varandra i sorglös oordning i en nästan tokstollig slängpolska. SvD(A) 1931, nr 321, s. 6.
Avledn.: tokstollighet, r. Laurin 4Minn. 268 (1932).
-TAL. (†) tokprat. Ty war thet took-taal som Lucinius täckts äpa, / At Lärdom är en Pest, som kan Regenter dräpa. Spegel SalWijsh. 20 (1711). Dalin (1854).
(4 b) -VÄNSTER(N). (nedsättande) sammanfattande om falanger l. grupper med extrem vänsterorienterad politisk ideologi; jfr -höger(n). SvD 5 ⁄ 2 1973, s. 4. Kan ingen övertyga tokvänstern om att Mozart visst går bra till revolutioner! DN 20 ⁄ 11 1977, s. 16.
Spoiler title