TOUCHA tωʃ3a 2, äv. tuʃ3a2 l. tat3ʃa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(toucha 1895 osv. tuscha (-ch-) 1948 osv.)
Etymologi
[jfr d. tusche, nor. bm. touche; till TOUCHE]
(lätt) vidröra (ngn l. ngt), snudda (vid); träffa lätt l. ytligt; stöta till; äv. (i sht sport.) i de särsk. förb. toucha in l. toucha till; äv. bildl. (Fartyget) rände .. icke upp på .. (grundet) utan ”touchade” det och fortsatte .. sin gång framåt. SDS 30 ⁄ 9 1895, s. 2. John Nilsson, som touchade in en passning från Ekvall. SDS 1935, nr 89, s. 10. Den sista (av väskorna) touchade klädhängaren så att den vickade till. Trenter Sjöj. 8(1966). Han kom över på vänster sida och tuschade där till en parkerad bil. ÖgCorr. 4 ⁄ 2 1971, s. 24.(Frågan) touchades .. under sista dagen. SmålP 11 ⁄ 9 1972, s. 14.
