SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRINGLA triŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[till TRINGEL (jfr VINGLA)]
kortsp. i vira: bjuda l. spela tringel. SvSkämtl. 146: 14 (1920). Läggs turné, vingel eller tringel, har spelaren till vänster om den som lagt sitt spel rätt att turnera, vingla eller tringla efter. Werner o. Sandgren Kortox. 77 (1949).
Spoiler title
Spoiler content