SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UBIKVIST ub1ikvi4st, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -qui-, -qvi-)
Etymologi
[jfr t., eng. ubiquist, fr. ubiquiste; till UBIKVITET]
1) teol. (†) om person som är anhängare av ubikvitetsläran; anträffat bl. i ordböcker. Ubiquist .. (dvs.) Teolog, som hyllar läran om Christi lekamens närvarelse i nattvarden. Dalin (1855). Auerbach (1915).
2) (i fackspr.) om djur l. växt som är ubikvitär; jfr KOSMOPOLIT 2 a. Dessa (moss)arter äro mellaneuropeiska ubiquister. BotN 1912, s. 301. Ubikvist .. (dvs.) växt- el. djurart som på grund av förnöjsamhet i sina livskrav förekommer i många skilda miljötyper. BonnierLex. (1966).
Spoiler title
Spoiler content