SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UKRAINARE ukraj3nar2e, om person m.//ig., om djur m. l. r.; best. -n; pl. =; äv. UKRAINIER ukraj4nier, förr äv. UKRAINER, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(ukrainare (-aj-) 1773 osv. ukrainer 18941964. ukrainier 1717 osv. ukränare c. 17751847)
Etymologi
[jfr d., nor. bm. ukrainer, nor. nn. ukrainar, t. ukrainer; till landsnamnet UKRAINA, av ry. ukraina, gräns(område), front, av u-, (bred)vid, o. kraj, kant, spets; formen med -ä- sannol. uppkommen gm påverkan från fr. — Jfr UKRAINSK]
person som härstammar från l. är invånare i Ukraina l. som har ukrainska som modersmål (jfr RUTEN, sbst.1); äv. utvidgat (se slutet). Emedan .. (brännvinsbränningen) icke får utvidgas öfver gränsen, så nyttjar Ukrainaren tillfälle, at sjelf förtära varan. VetAH 1773, s. 206. Ryssarna, som .. offentligt förklarade: ”Det finnes inga ukrainer, det finnes endast ryssar”. LfF 1915, s. 21. Krav på legislativ, administrativ och militär autonomi för alla av ukrainer bebodda områden. SvTidskr. 1943, s. 289. Eddy vann fem (brottnings)matcher i Finland. Först över ryssar och ukrainier och i finalen mot greken Konstantin Thanos. Expressen 12/1 2004, s. 8. Ukrainarnas håglöshet är det mest utmärkande draget inför söndagens val. Sydsv. 27/9 2007, s. A25. — särsk. i utvidgad anv. (†) (individ av) en från Ukraina härstammande hästras? HH 24: 246 (1717). Se efter, att min sedige Ukränare blir vederbörligen i ordning åt flickan, ty jag lär väl inte slippa för bättre köp, än låta henne rida. Sparre Stand. 529 (1847). Strömborg Runebg IV. 2. 2: 266 (1858).
Spoiler title