SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1960  
RUTEN rɯte4n l. ru-, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -th-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ruthene, fr. ruthène; av mlat. rutheni, pl., latiniserad form av RUSSIN, sbst.1 — Jfr RUTENIUM, RUTENSK]
ukrainare, lillryss; särsk. om de lillryssar som äro (l. förr voro) bosatta utanför det ryska rikets område (i Polen, Tjeckoslovakiet, Rumänien, Österrike, Ungern). Brenner Dikt. 1: 200 (1687, 1713). Rutenerna i Tjeckoslovakien. Claëson Lockhart Farväl 336 (1934).
Spoiler title
Spoiler content