SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPPTAG up3~ta2g, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(op- 1644 (: optagzman)1727 (: optags land). up- (v-) c. 1600 (: uptaghzman)1779 (: uptagsland). upp- 1749 (: upptagshion) osv.)
Etymologi
[jfr d. optag, nor. optak; vbalsbst. till UPPTA]
förhållandet l. handlingen att ta upp ngt. särsk.
a) motsv. UPPTA 1. särsk.
α) motsv. UPPTA 1: upptagande av ngt ur sjö l. hav, anträffat bl. i ssgn UPPTAGS-VAK.
β) motsv. UPPTA 1 a; särsk.: hopsamlande (av avskuren säd o. d.), anträffat bl. i ssgn UPPTAGS-HJON.
γ) motsv. UPPTA 1 f: uppdrivande av villebråd (från lega l. tryckningsplats); jfr RESNING, sbst.2 5; äv. konkret: upptagsplats. Skogvaktaren, som efter uppkopplandet af hundarne dragit sig ned till upptaget, mötte dervid händelsevis den sårade elgen. TIdr. 1882, s. 177. Upptag (dvs.) Momentet under jakt med drivande hund då denna ”reser” eller tar upp viltet och drevet börjar. JägUppslB 520 (1989).
b) motsv. UPPTA 2. särsk.
α) motsv. UPPTA 2 b: insamlande, anträffat bl. i ssgn UPPTAGS-MAN.
β) motsv. UPPTA 2 c, särsk. om upptagning av ämne o. d. i den mänskliga organismen. Hos människor förekommer ett visst upptag (av dioxiner) också via huden och genom inandning. Kihlström Gift. 72 (1986).
c) (†) motsv. UPPTA 7 b: uppodling av mark o. d.; konkret(are) äv. om nyodling (jfr UPPTAGA, sbst.). Hålles ej uptagen uti behörigt stånd tillfalla de Bostället utan lösen. LandtmFörordn. 175 (1747). För den .. som måste ut för att förtjena sig bröd till föda .. är ingen tid öfrig för nya upptag, då man knapt hinner sköta de gamla. LBÄ 32: 77 (1799).
d) motsv. UPPTA 4. särsk.
α) (†) motsv. UPPTA 4 a: förhållandet l. handlingen att överta l. låna ord o. d. från dial. l. annat spr. o. d. Rydberg (gjorde) goda upptag ur folkspråket och sökte förebilder i deras nationellt renare ordval. SD(L) 23/11 1902, s. 2. 2NF 26: 822 (1917).
β) motsv. UPPTA 4 e, anträffat bl. i ssgn UPPTAGS-STÄLLNING.
Ssgr: (a β) UPPTAGS-HJON. (†) person med uppgift att vid skörd samla ihop avskuren säd o. d. SmålHembygdsb. 4: 34 (1749). Om upptagshjonet skall på en gång göra en större samling (säd), blifver säden derigenom mera illa handterad. LBÄ 44–50: 284 (1801).
(b α) -MAN. (†) om person som samlar in ngt (jfr upptagare 2); i sht om uppbördsman. Lius (till kyrkan) gifva hvar bonde efter hvart hion i gården är: en i hvar by är uptaghzman. Bureus Suml. 26 (c. 1600). Joen Michellsson i Måle som Twenne gångar hafwer lefuereratt Fiärdingz eller optagzman odugze smöör i Cronones vthlagor. ÅngermDomb. 25/11 1644, fol. 2. PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 15.
(a, b) -PLATS. särsk. till a γ: plats där jakthund driver upp villebråd. Schröder MinnSkog. 166 (1888). Genom .. (jämthundens) lugna och försiktiga uppträdande kan älgen ofta bringas att ta fast stånd på upptagsplatsen. Jakten 50 (1951).
(d β) -STÄLLNING. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr reserv-ställning. KrigVAH 1883, s. 94. Upptagsställning .. anordnas vanligen i ställningskriget på lämplig plats bakom hufvudställningen .. afsedd för stridens återupptagande af dit vikande trupper .. (samt) lämplig utgångspunkt för .. försök till främre ställnings återtagande. 2NF 30: 1284 (1920).
(a α) -VAK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = upptagnings-vak. Eklundh Folk 75 (1918).
Spoiler title
Spoiler content