UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1 c) UPP-TACKLA, -ing. (i sht om ä. förh.) med avs. på fartyg l. mast o. d.: upprigga (se d. o. 1). Är och wår wilie, att tu wilt lathe vptakle och tilrede wåre Galeyder. G1R 15: 165 (1543). Samtidigt med upptacklingen pågick iskärning av det löpande godset. Hägg Örl. 77 (1943).
