SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2013  
UZBEK usbe4k, förr äv. ÖSBEK, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(usbeck 18391906. usbeg 18941980. uzbek (us-) c. 1700 osv. ösbeg 18941980)
Etymologi
[jfr d. usbeker, t. usbeke, eng. uzbek, fr. ouzbek; av uzbekiska o’zbek; trol. härstammar benämningen från Özbeg, en mongolisk khan i den Gyllene horden. — Jfr UZBEKISK]
(mans)person boende i l. härstammande från Uzbekistan; i pl. äv. utan avseende på kön. Isogæus Segersk. 716 (c. 1700). Det inre Asien var Usbekernes äldsta fädernesland. Palmblad HbGeogr. 1: 108 (1826). Turkfolk äro utom osmanerna turkmener, ösbeger, östturkar, kirgiser, tatarer och jakuter. 3NF 2: 273 (1924). Två universitetslärare – en uzbek och en tatar – hade lovat köra oss till Samarkand. DN 7/6 1992, s. A11.
Spoiler title