1) [sjukdomen ansågs i ä. folktro bero på att barnet var bundet av sin vård] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. folktro) om barn: som drabbats av rakitis (l. annan skelettsjukdom). När barn äro wårdbundne, skal man träda deras lintyg igenom en kyrkonyckel. SkrGAAkad. 15: 151(1763). Ett barn som stannat i växten sades vara ”vårdbundet”. BoråsTidn. 16/10 2000, s. 11.
2) [det egendomliga växtsättet ansågs i ä. folktro bero på inflytande av en vård] (i sht i skildring av ä. folktro) om (del av) träd(stam) l. rot: som (gm att stammen delat sig o. sedan växt ihop igen l. en gren växt tillbaka in i stammen) bildar ett hål l. en ögla l. ring (varigm ett av rakitis drabbat barn (under iakttagande av vissa ritualer) blev draget för att därigm lösas från sin bundenhet o. botas; jfr TRÄD-DRAGA). Afzelius Sag. 1: 18(1839). Nordiska museet (har) erhållit ”vårbundet trä”, en själfvuxen oval ring af fur, hvilken från 1860 till 1893 användts i Elfkarleby socken för botandet af små barn för ”riset” eller ”engelska sjukan”. GHT 1896, nr 70 B, s. 1. Barn, som hade engelska sjukan, träddes tre gånger, tre torsdagskvällar å rad, motsols genom ett så kalladt vårbundet träd. TurÅ 1909, s. 161. Vårdbundna, valbunna trä(d) äro sådana, som uppvisa ett av en val gjort band, en öglering l. dyl. Västerb. 1932, s. 122. Den vålbundna eken strax nedanför slottsruinerna i Haga. AB 8/8 1940, s. 4. Jorddragning skulle ske genom ett trångt hål, som grävdes under en trädrot eller i ett ”vålbundet träd”. SvD 17/12 1995, s. 25.
SAOB
