[fsv. vardhe, vårdkase, sv. dial. val(e); jfr d., nor. varde, röse m. m., fvn. varði, dets.; jfr äv. mlt. warde, mht. warta (t. warte), feng. weard (eng. ward), alla med bet.: vakttorn; till stammen i VÅRD]
stenkummel l. röse (utgörande sjö- l. vägmärke); äv. oeg., särsk. ss. senare led i ssgn SNÖ-VARDE. TurÅ 1889, s. 61. Uppresa en varde och nedlägga underrättelser om våra planer för framtiden. Antarctic 1: 99(1904). Längs kusten finns tusen och åter tusen små vardar och stenmärken, numera inte sällan nedrasade, någon gång med en murken trästång i mitten. GbgP 19/7 1998, s. 37.— jfr STEN-VARDE.
SAOB
