publicerad: 2017
VILLSAM vil3~sam2, äv. VILLOSAM vil3ω~sam2, förr äv. VILLERSAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(vil- (w-) c. 1540–1751. vild- (w-) c. 1540–1762 (: wildsamheter). vill- (w-) 1614 osv. viller- (w-) 1771–1955. villo- (w-) 1764 osv. wille- c. 1535)
Etymologi
[fsv. vilsamber; jfr d. vildsom, fvn. villusamr; avledn. av VILL, adj.2, l. VILLA, sbst.1, l. VILLA, v.2, med suffixet -SAM]
1) som man lätt kan gå l. fara l. komma vilse i l. på l. bland; som (lätt) leder vilse l. fel; förr äv. oeg., om lås l. knut o. d.: som är svår att få upp. The fyre Labyrinther, hwilke wore så wilsamma, at ingen kunde finna Wäghen tilbaka igen. Lælius Bünting Res. 2: 116 (1588). Vägen var villsam, elak, samt skiftevis stenig, sumpig, backig. Kalm VgBah. 146 (1746). Vårs Herras Jesu Christi kunskap .. är den ende säkra ledsagaren under den villsamma vandringen genom lifvet. Tegnér (WB) 6: 225 (1828). Bältet hade en lås, så konstig och villosam, att ingen kunde öppna den utom konungen sjelf. SvFolks. 271 (1844). Att gå in i Rödlöga hamn mellan alla de villsamma kobbarna, klabbarna och gryndorna, sedan mörkret fallit på, aktar man sig för, om man icke är hemtam därute. VFl. 1914, s. 86. Vårnätternas villsamma dunkel. ActaOel. 6: 30 (1937). Vegetationen .. har gjort skogarna allt tätare och mera villsamma. NerAlleh. 25/8 1998, s. 20.
2) i bildl. anv. av 1, om tillstånd l. förhållande l. tillvaro l. (uttryck för) tanke l. föreställning o. d.: som (lätt) vilseleder l. förvillar, förvillande l. förvirrande (jfr 3); äv. mer l. mindre liktydigt med: förvirrad l. tilltrasslad l. oklar. Epter thet Abrahams afffödha storliga förwidhgade sich, war .. åter willesamt, hwarest then Sädhen som all folk welsigna skulle, skulle finnas j gen. OPetri 3: 565 (c. 1535). Uthi thenna onda och willsamma werldzens sista tijdh. Rudbeckius KonReg. 2 (1614). Vti Romuli Regementz tijd, hade dhe willsamma Månadaräkning, ty somlige månader gofwo de 20 dagar, somlige 35. somlige mehr. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 181 (1689). Ofta, när verlden kännes tom .. söke vi upp likdanade hjertan, och slute oss till hvarandra, för att .. reda våra villsamma tankar. Wallin 1Pred. 2: 3 (c. 1830). Denna villsamma tillvaro. Söderblom StundVäxl. 1: 116 (1909). Jag har så lätt ... att allting blir villsamt för mig ... att jag liksom inte vet vart jag hör. Aronson Medalj. 62 (1935). Långa skriftspråksperioder, hos somliga väl sammanhållna och överskådliga, hos andra tunga och villsamma. Wifstrand AndlTal. 122 (1943).
3) (numera mindre br.) om person: vilsen; äv.: vilseledande l. förvillande (jfr 2). (Hedningarna) hade .. sijne Orakel .. men willsamme, och aff the(n) onde vthkomne. Schroderus Comenius 646 (1639). När ofta nog jag villsam stod / om vägen som jag borde vandra. Norlander AllvSkämt 154 (1918).
Avledn. (numera bl. tillf.): VILLSAMHET, r. l. f. till 1, 2, om tillståndet l. egenskapen l. förhållandet att vara villsam; i sht förr äv. till 3: vilsenhet. Rydelius Förn. 135 (1720, 1737). Huru länge skall villsamhet och förblindelse hos oss vara rådande? Fischerström Tal 215 (1769). Kung Minos .. gav .. Daedalus i uppdrag att bygga en labyrint, och denne skapade raskt en byggnad vars villsamhet överträffade alla förväntningar. Henrikson AntikHist. 1: 280 (1958).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content