publicerad: 2017
VILLA vil3a2, v.2 -ade (OPetri 1: 161 (1527: wildat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er Lagförsl. 454 (c. 1606), Abrahamsson 520 (1726); pr. sg. pass. -es LPetri Psalt. 119: 109 (1560)); förr äv. VILLAS, v. dep. -ades (Brahe Kr. 2 (c. 1585), Fryxell Ber. 3: 184 (1828)) (ipf. -tes Visb. 2: 282 (c. 1675)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, VDAkt. 1727, nr 165, Phosph. 1811, s. 237), -NING (†, Salberg Gr. 44 (1696)).
Ordformer
(vil- i avledn. 1696 (: vilning). vild- (w-) 1527–1696 (: vildning). vill- (w-) 1527 osv. -a 1527 osv. -as c. 1585–1931)
Etymologi
[fsv. villa, villas; jfr fd., d. vilde (nor. ville), fvn., nyisl. villa; avledn. av VILL, adj.2 — Jfr FÖRVILLA, v., VETTVILLING, VILLANDE, VILLERVALLA, VILLGRÄS, VILLSAM]
1) (utom i e o. i särsk. förb. numera bl. ngt ålderdomligt) tr.: leda l. föra (ngn) vilse l. fel l. på avvägar; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl., särsk. liktydigt med dels: förvilla l. förvirra, dels: lura l. bedra l. förleda; äv. dels med sakobj. (se särsk. a), dels utan obj. Thet gambla ordhspråket .. ath munkar och prester skole willa werldena. OPetri 1: 159 (1527). Hwem som budkafla willer eller nederlägger, så att Konungens bud eller tingh nedher lagdt blifwer, böte try lodh sölf. Lagförsl. 454 (c. 1606). Ej må parten med tal och frågor witnet hindra eller willa, medan thet sin utsago giör. RB 17: 21 (Lag 1734). Han .. gjorde en låtsad krok åt hafskusten .. för att willa dem, som honom förföljde. Ödmann StrFörs. 1: 11 (1799). Han var ej villad af den trotsiga, med namn af National-anda utsmyckade egenkärlek, hvilken föraktar allt godt som icke är hemfödt. 2SAH 9: XIII (1819). Ett djur, som vid första anblicken villar genom sin ytliga likhet med ett rådjur. Lindström Bates 105 (1872). Äldre historieskrivare villades ofta av en falsk patriotism. Schück VittA 7: 64 (1943). — jfr BORT-VILLA. — särsk.
a) med avs. på sinne(sorgan) l. själsförmögenhet o. d.; jfr d, f. Tu wiltt mitth samwett wille, / och minn äre förspille. Visb. 1: 44 (1572). De wille Stigar mång ha mig mitt Sinne willat. Celsius Orpheus 91 (1687). Han .. villade deras mörka begrepp genom dickter och undervärk. Botin Hist. 1: 39 (1789). Fri är tanken, när den af intet stäckes eller villas. Billing Betr. 9 (1906). Luften dallrar och villar våra ögon med ständigt växlande hägringar. Orre StrövtSahara 55 (1924).
b) (†) med avs. på ngns l. ngts väg l. gång l. lopp o. d.; äv. med indirekt obj. The .. brukadhe mång listig och förtäckt ordh, till at villa Konungenom spåret. LPetri Kr. 26 (1559). Willa Assignationernas rätta gång. Loenbom Stenbock 3: 105 (1760). Så fordom Hippomen .. / Hesperiens frukter såg, som villade hans lopp. JGOxenstierna 2: 125 (1796, 1806).
c) refl. l. med refl. obj., dels: gå vilse l. förirra sig, komma på avvägar, dels: lura l. bedra sig (själv). Han willar sigh sielff. LPetri 3Post. 70 a (1555). Månge Artister hafva villat sig härpå, tagit minnets förråd för en rik upfinningsgåfva. Kellgren (SVS) 5: 29 (1785). (Jag besökte) Akra och villade mig i dess krockliga gator, kom dock lätt åter till rätta. Wallin Bref 93 (1847). I skogsbrynet står det troll och lurpassar på just gångfärdiga piltar, som villat sig från stugknuten. Aspenström Bäck. 64 (1958).
d) i pass. utan utsatt agent, närmande sig l. övergående i deponentiell anv. o. mer l. mindre liktydigt med: gå l. komma l. fara vilse (från l. i ngt); särsk. bildl., äv. liktydigt med: missta sig (om ngt); äv. i anv. som motsvarar a; jfr 2. Låt migh icke willas ifrå tijn bodh. LPetri Psalt. 119: 10 (1560). Jag tycker mig .. (i drömmen) sorgsen villas i mörka, i ovägade skogar. Lantingshausen Young 1: 13 (1787). At villas om det mål hvarpå min sällhet väger. GFGyllenborg Vitt. 3: 169 (1791, 1797). La Cité är .. en labyrint af grånade höga hus och krokiga trånga gator, där vandraren villas på ljusa dagen. Topelius 24: 130 (1857). I uppfattningen af människorna hände det nog ofta att blicken villades. Schück o. Warburg 2LittH IV. 2: 522 (1916).
e) [delvis utan klar avgränsning från VILLANDE] (fullt br.) i p. pr. i adjektivisk anv.: villsam (se d. o. 1); om färd o. d. äv.: irrande; särsk. bildl.: vilseledande l. förvillande (jfr VILLSAM 2); jfr 3. Villande labyrint, mångfald. Villande läror. Leopold (SVS) I. 2. 1: 416 (1799). I flera dagar varade ovädret och deras villande färd i snön på fjellet. Afzelius Sag. 3: 58 (1841). Hvad gläder mig är, att jag ej alls .. tycker staden vara villande. Wallin Bref 258 (1849). Landskapet var villande likt Småland. Wachtmeister Tur. 253 (1882, 1885). Mänsklig kunskap är bara ett villande sken. Olzon Buck KämpÄng. 70 (1937). — jfr SINN-, SJÄLV-, SYN-VILLANDE. — särsk. om väg l. stig o. d. Ni är på en villande stig, inföll patern. Almqvist Urn. 23 (1838). Där villande gränder slingra sig mellan de olika gårdarnas hus och uthus. Lampén HTvFinl. 26 (1919). På villande småvägar hittade bussen så småningom fram. ÖstersundP 18/6 2015, s. 24.
f) [möjl. delvis utgående från 3] (numera mindre br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vilsen; vilseledd l. vilseförd; vilsegången l. vilsekommen; särsk. bildl., äv.: förvillad l. förvirrad; äv. substantiverat; äv. i anv. som motsvarar a. Iag allen’ i faasliga Skogen / Lopp, wille frälsa migh uth, men bleef mera wecklad och willad. UHiärne (SvNatL) 213 (1665). Större delen af dem som jag frågade om rätta vägen, giorde sig nöje af at visa mig galit, så at jag blef mera villad än tilförene. Brelin Resa 110 (1758). Då .. (svensken) känner nödvändigheten och rättvisan att återföra de villade till sina pligter, glömmer han icke att han endast verkställer lagarnas makt. Granberg Dram. 40 (1811). (Han hade) varit sedd vid slutet af Drottninggatan, der han ock förmodligen, villad af lyktsken, fallit ned .. (i) Norrström. Hellberg Samtida 7: 201 (1872). Han kände att hans fötter stodo fasta på jorden, oaktadt hans villade blickar seglade deruppe bland de silfverglänsande skyarne. Strindberg SvÖ 1: 9 (1882). Östergren (1967). — jfr HJÄRN-VILLAD.
2) (†) ss. dep., om väg l. stig o. d.: leda vilse l. fel; äv. med indirekt personobj. betecknande den som leds vilse; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 1 d. Konungen .. hade ett öffuernaturligitt gott minne .. hvar han en gångh .. hade färdadz fram och wistadz ther någet i bygden, tå willades honom jngen wägh. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Du är mig kär. Om vägen villas, / Du endast för mig rätt igen. Braun Calle 105 (1843). Jag vandrar i fjället och söker en gud / och stigarna villas alltjämt. Mörne Morgonstj. 24 (1928). Bergman TrAllt 10 (1931).
3) († utom i särsk. förb.) intr.: gå l. fara vilse; irra omkring; äv. mer l. mindre bildl., särsk. liktydigt med: avvika (från ngt); i p. pr. äv. i adjektivisk anv. (jfr 1 e). Stiernman Riksd. 626 (1606). Uti En Jemmerdaal i tusen Sorger willa. Lucidor (SVS) 322 (1673; uppl. 1997). De swåra olyckor, som följa på kallsinnighet och förakt för religionen .. gifwa den kraftigaste warning at icke willa från Herrans wägar. PH 15: 767 (1794). Öknen .. där Moses skall ha vandrat fram med sina israeliter under de 40 år de villade här. Wallin Bref 61 (1846). Sinnesrörelsen, sorgen och det häftiga loppet hade så utmattat mig, att jag ingenting tänkte utan blott vankade av och an som ett villande får. Bergman Hancken 309 (1920).
Särsk. förb.: VILLA BORT10 4. till 1: leda (ngn) (bort o. därigm) vilse l. fel; äv. mer l. mindre bildl., särsk. dels: leda l. locka (ngn) på avvägar, förvilla l. förleda, dels med avs. på ngt sakligt: avvärja l. avvända (uppmärksamheten från); äv. refl. (se slutet); i sht förr äv. i pass. närmande sig dep., liktydigt med refl. anv. (jfr villa, v.2 1 d). Kolmodin QvSp. 2: 69 (1750). Här var .. fara att alldeles villas bort i skogen. Læstadius 1Journ. 252 (1831). Villa bort misstankarna. HSchück hos Kellgren BrefClewbg IV (1894). Det hjälper icke, att .. (Dagens Nyheter) söker villa bort hufvudsaken genom en liten sidorörelse. VL 27/7 1908, s. 3. Att dippelianare och andra schismatici (hade) spridt söndringens frön i den svenska församlingen och hotat att villa bort de lättrogne. KyrkohÅ 1912, s. 105. (Rånaren) lyckades .. villa bort de förföljande poliserna i ett bostadsområde. NerAlleh. 22/4 2013, Länet s. 20. jfr bortvilla. särsk. refl., i uttr. villa bort sig (förr äv. villa sig bort), gå l. komma vilse l. fel (jfr villa, v.2 1 c). Hwarföre gick den kärleksrike frälsaren omkring på jorden, om ej för att uppsöka det, som willat sig bort i lifwets willor. ChristlAndaktsv. 3: 12 (1848). Vägen svängde i cirkel .. Vi villade alldeles bort oss. TurÅ 1910, s. 249. —
VILLA OMKRING10 04, äv. KRING4. (ngt vard.) till 3: i l. till följd av vilset tillstånd gå l. fara omkring (ngnstans), irra omkring; äv. mer l. mindre bildl. Lucidor (SVS) 333 (1673; uppl. 1997). En blind Munk, som willade omkring och ingen hjelp kunde få. Afzelius Sag. X. 2: 166 (1866). I över en månad har hundratals tankbilar med turkisk råsprit villat omkring på de georgiska vägarna utan möjlighet att nå sina destinationer i Ryssland och Kazakstan. GbgP 5/9 1997, s. 28. —
VILLA TILL10 4. (ngt vard.) till 1: förvirra l. röra till ((i) ngt). AB 16/2 1960, s. 24. Den nya regeln .. villar till begreppen ytterligare. GbgP 14/1 1989, s. 30.
Spoiler title
Spoiler content