publicerad: 2021
YNGLA yŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera mindre br., VetAH 1788, s. 245 (: afynglingen), SvD(A) 10/11 1963, s. 5).
om däggdjur: föda fram levande unge l. kull av levande ungar; äv. dels om fågel: (lägga o.) ruva ut ägg, dels i fråga om utveckling av yngel (av ägg l. rom) från fisk l. leddjur o. d.; i sht förr äv. med obj.; äv. bildl. (se slutet); jfr YNGJA, YNGSLA, v. Een Hundemodher vngafull, badh en Hund .. at han wille vnna henne sitt hws, till thes hon hadhe ynglat. Balck Es. 75 (1603). Man måste intet låta .. (kanariefåglar) mehr, än 2ne Gånger om Åhret yngla; ty then 3die kullen dåger intet särdehles. Aken Reseap. 300 (1746). Ålens lek, är mycken twist om, så at man ej ännu kan säga med viszhet, om han ynglar eller släpper någon råmm. Gyllenborg Insjöfisket 41 (1770). (Bävrarna) paras i April, och yngla sidst i Maj många ungar. Fischerström Mäl. 153 (1785). Att äta och yngla det är allt hwad .. (fiskarna) göra. Berlin Lsb. 111 (1852). Några dagar före ynglandet drar (lodjurs)honan sig tillbaka in i grottan, där hon iordningställt ett läger för de väntade små. SvNat. 1923, s. 151. Knubbsälen ynglar till skillnad från gråsälen och vikaren under sommaren, vanligen runt midsommar. JägUppslB 498 (1989). — jfr AV-YNGLA. — särsk. bildl.; särsk. dels: förmeras l. förökas l. sprida sig, dels opers., i uttr. det ynglar av ngt, det vimlar av ngt; äv. med obj.: frambringa l. alstra (ngt). Spegel GW 57 (1685). Medan goda hjertan sofva, / Ynglar flitigt deras gåfva. Franzén Skald. 4: 119 (1832). Det lidande, som superiet ynglar. VexiöBl. 1844, nr 5, Bih. s. 1. Ryktet ynglade, och snart talade man om självmord, hustrumord och mordbrand. Bergman Mark. 255 (1919). Medan hon själv allt mera utarmades .. hade hennes pengar ynglat och ynglat. Siwertz Sel. 2: 224 (1920). Det ynglar av detektiver i korridorerna. GbgP 1949, nr 92, s. 14.
Särsk. förb.: YNGLA AV SIG10 4 0. fortplanta sig; äv. (o. i sht) bildl. (jfr yngla slutet): åstadkomma l. ge upphov till fler l. mer (av samma slag), föröka l. förmera l. fortplanta sig; äv. med obj.: alstra l. frambringa (ngt) (i stor mängd). Swedenborg RebNat. 3: 312 (1718; med obj.). Dessa kaniner till bönder, vad de ynglade av sig! Moberg Utvandr. 491 (1949). Det gigantiska saudiarabiska projektet, som har en tendens att yngla av sig och generera mer jobb. SDS 3/3 1994, s. A7. —
YNGLA FRAM. (†) föda fram (se föda fram 2 c) (ngt). Här skal I skönja få, hur’ blott naturens drift / Har kunnat yngla fram en sådan Kiärleks skrift. Palmfelt Molière 50 (1739). Hagberg Shaksp. 1: 77 (1847).
Ssgr: A: YNGEL-PLATS. (yngel- 1903 osv. yngle- 1874) plats där unge föds osv.; särsk. (o. numera vanl.) om plats där yngel föds o. utvecklas o. lever sin första tid. Öfverallt tyckes .. (storsälen) hafva vissa yngleplatser, till hvilka individerna samla sig ofta från flera mils omkrets. Lilljeborg Däggdj. 702 (1874). Vad kolved av gran beträffar ger denna utmärkta tillfällen till yngelplatser åt våra vanliga granbarkborrar. HbSkogstekn. 620 (1922). Hit samlas fiskarna för leken, här finns fiskens yngelplatser. SvGeogrÅb. 1950, s. 128. —
-TID. (yngel- 1897 osv. yngle- 1711–1874) särsk. om tid på året då däggdjurs unge föds l. fötts. (Fåren) släptes på Siälletorpz Skoug långt sedan Yngle tijden förbij war. VDAkt. 1716, nr 178 (1711). Den största skadegörelsen drabbar småviltet under yngeltiden. JägUppslB 315 (1989).
B (†): YNGLE-PLATS, -TID, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content