(†) föryngra (ngn l. ngt); äv. i pass. övergående i dep. Nu vinkar naturen / I yngrad försköning. Elgström o. Ingelgren 280(c. 1810). Han lyss till de vingade ljuden, / Då yngras den åldrade än, / Då slår han sin harpa igen. Böttiger 3: 234(1844, 1858). Svarta bonjouren är på, och kulört en själfknuten halsduk / Skänker ett yngrande sken åt ett nyrakadt skinande anlet. Strindberg Fagerv. 302(1902). Östergren(1969; angivet ss. sällsynt).
SAOB
