publicerad: 2021
YVIG y3vig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -fv-, -fw-, -w-)
Etymologi
1) (†) motsv. YVA 2, om person: stolt l. högfärdig l. högmodig; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. N.N. Berättar Landtboerne wara i den löjliga och ywiga tankan, at Argus intet angår dem. Dalin Arg. 1: 331 (1733, 1754). Bytingen kan .. bli yfwig och högfärdig. Sahlstedt SagTupp. 12 (1758). Agrell Maroco 1: 429 (1790, 1796).
2) motsv. YVA 3: som har stor (o. okontrollerad) fysisk utbredning; tät o. fyllig. Möller (1745). Hvitt och yfvigt skum. JGOxenstierna 2: 49 (1796, 1806). Fyra framspringande karyatider, som uppbära ett yfvigt bjelkverk. 2VittAH 21: 190 (1853, 1857). Röken står yfvig och bolmande ur skorstenarna. Ottelin BSorl. 18 (1904). — särsk.
a) om hår l. päls l. fjäderskrud o. d.; äv. om djur l. kroppsdel med sådan beklädnad. Hästens yviga man. Ett yvigt skägg. En yfwig Pelican. HC12H 4: 377 (c. 1715). (En del medaljer) föreställa Hans Maj:t (dvs. Karl XII) med stora yfwige hår, som Han aldrig hade. Nordberg C12 1: XXXII (1740). (Räven) har en mycket yfwig, rak swans. Hartman Naturk. 166 (1836). Ha kycklingarna det för torrt, blir fjäderskruden yvig och uppspärrad. Träskman Fjäd. 84 (1948).
b) om (del av) växt; äv. närmande sig bet.: frodig. Möller PrincBot. 28 (1755). Jag har nästan aldrig sett yfvigare granar. Geijer I. 8: 472 (1827). I det yviga fjällgräset .. betade de präktigaste mjölkkor. Lidman HusFrökn. 52 (1918). Granens yviga grenar. Ruin Rumm. 122 (1940).
c) om klädesplagg l. textil o. d. Sekelskiftets yviga hattar. Lind (1749). (En) qvinlig gestalt, hvars .. sidenbetäckta fötter framstucko .. ur den yfviga, i tallösa veck fallande, nattdrägten. Blanche Våln. 647 (1847).
d) om rörelse l. gest o. d.: stor (se STOR, adj. I 1 b π) (o. okontrollerad). Ett yvigt kroppsspråk. Ni bedrar Er, om Ni täncker, at Edra yfwiga åtbörder skräma mig långt. Säfström Banquer. E 3 b (1753). Med yviga gester lyckades vi göra oss förstådda. Pleijel Fungi 154 (1993).
3) i bildl. anv. av 2: som är (alltför) väl tilltagen l. vidlyftig; särsk. dels: överlastad, dels: (alltför) vitt förgrenad l. mångskiftande. Om vi .. vise alltför stolt och yfvigt mod. Thomander 3: 464 (1826). Hans stil, som ibland kan bli något yvig, är här beundransvärt klar och enkel. SvD(A) 19/12 1947, s. 8. Koncernen upplevdes som för yvig och .. (en bolagsgrupp), med 80-talet bolag, såldes av. GbgP 2/8 1990, s. 14. Det förut yviga bruket av kontokort har slagit över i långtgående försiktighet. SDS 20/3 1996, s. A10.
Ssgr (Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till yva): (2 a) YV-HÅRIG. som har yvigt hår l. yvig hårbeklädnad. Ej sällan jag fällde / en yfhårig björn, med mitt blixtrande spjut. Ling As. 18 (1833). De två skurkarna Den skallige och Den yvhårige är några av de figurer som kommer att introduceras i radioföljetongen. UNT 27/10 2012, s. 16. —
(2 a) -SKÄGGIG. som har yvigt skägg. NerNAllah. 9/12 1863, s. 2. Yvskäggiga professorer i praktisk filosofi. SvD 30/3 1982, s. 12. —
(2 a) -SVANSAD. DN 15/7 1901, s. 2. Vi fick en hastig skymt av en yvsvansad räv. ÖgCorr. 3/8 1968, s. 6. —
(2 b) -VIPPA. i sht lant. yvig vippa (på havre). Yf-vippa: vippa lång och yfvig, rak, allsidigt pyramidlik. UtsädT 1896, s. 140.
Ssg: yvvippe-havre. i sht lant. LB 2: 343 (1900). Yvvippehavre: vippa yvig, d. v. s. lång och allsidigt pyramidlik. SvVäxtförädl. 1: 145 (1951).
Avledn.: YVIGHET, r. l. f. till 2, 3: egenskapen l. förhållandet att vara yvig. JGOxenstierna 2: 30 (1796, 1806). Håret, hvilket .. icke kunde frånkännas karakteren af bra yfvighet. Almqvist GMim. 2: 175 (1842). Från konventionellt måleri och stillsam grafik via barock yvighet till återhållen minimalism. SvD 29/1 2015, s. 23.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content