publicerad: 2015
upphäva
upp|häva
verb
‑hävde el. åld. ‑hov, ‑hävt 1 i pret. endast upphävde; annullera: upphäva ett beslut2 upphäva el. häva upp sin röst börja tala högt
| Finita former | |
|---|---|
| upphäver | presens aktiv |
| upphävs (upphäves) | presens passiv |
| upphävde (upphov) | preteritum aktiv |
| upphävdes (upphovs) | preteritum passiv |
| upphäv | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att upphäva | infinitiv aktiv |
| att upphävas | infinitiv passiv |
| har/hade upphävt | supinum aktiv |
| har/hade upphävts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| upphävande | |
| Perfekt particip | |
| en upphävd + substantiv | |
| ett upphävt + substantiv | |
| den/det/de upphävda + substantiv | |


