publicerad: 2015
vänja
vänja
verb
vande, vant, vand n. vant, pres. vänjer • göra van vid, anpassa: vänja barnen vid att tvätta händerna före maten
Finita former | |
---|---|
vänjer | presens aktiv |
vänjs (vänjes) | presens passiv |
vande | preteritum aktiv |
vandes | preteritum passiv |
vänj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vänja | infinitiv aktiv |
att vänjas | infinitiv passiv |
har/hade vant | supinum aktiv |
har/hade vants | supinum passiv |
Presens particip | |
vänjande | |
Perfekt particip | |
en vand + substantiv | |
ett vant + substantiv | |
den/det/de vanda + substantiv |
vänja av
• vänja av el. avvänja ngn vid/från ngtInfinita former att vänja av infinitiv aktiv Presens particip avvänjande Perfekt particip en avvand + substantiv ett avvant + substantiv den/det/de avvanda + substantiv
vänja sig
• bli van vid ngtOrdform(er) vänja sig