publicerad: 2015
svida
1svida
verb
sved, svidit, pres. svider • kännas med brännande smärta; bildl. vara kännbar: att inte komma med i A-laget – det sved (i skinnet)
| Finita former | |
|---|---|
| svider | presens aktiv |
| sved | preteritum aktiv |
| svid | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att svida | infinitiv aktiv |
| har/hade svidit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| svidande | |
2svida
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ klä
| Finita former | |
|---|---|
| svidar | presens aktiv |
| svidas | presens passiv |
| svidade | preteritum aktiv |
| svidades | preteritum passiv |
| svida | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att svida | infinitiv aktiv |
| att svidas | infinitiv passiv |
| har/hade svidat | supinum aktiv |
| har/hade svidats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| svidande | |
| Perfekt particip | |
| en svidad + substantiv | |
| ett svidat + substantiv | |
| den/det/de svidade + substantiv | |
svida om
• ⟨vard.⟩ klä om sigInfinita former att svida om infinitiv aktiv Presens particip omsvidande Perfekt particip en omsvidad + substantiv ett omsvidat + substantiv den/det/de omsvidade + substantiv
svida sig
• ⟨vard.⟩ klä sig elegantOrdform(er) svida sig


