publicerad: 2015
vrängning
vräng·ning
substantiv
~en ~ar vränga
Singular | |
---|---|
en vrängning | obestämd form |
en vrängnings | obestämd form genitiv |
vrängningen | bestämd form |
vrängningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vrängningar | obestämd form |
vrängningars | obestämd form genitiv |
vrängningarna | bestämd form |
vrängningarnas | bestämd form genitiv |