publicerad: 2015
väckning
väck·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till väcka 1
Singular | |
---|---|
en väckning | obestämd form |
en väcknings | obestämd form genitiv |
väckningen | bestämd form |
väckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väckningar | obestämd form |
väckningars | obestämd form genitiv |
väckningarna | bestämd form |
väckningarnas | bestämd form genitiv |