SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vänja
vänja verb vande, vant, vand n. vant, pres. vänjer göra van vid, an­passa: ​vänja barnen vid att tvätta händerna före maten
Finita former
vänjerpresens aktiv
vänjs (vänjes)presens passiv
vandepreteritum aktiv
vandespreteritum passiv
vänjimperativ aktiv
Infinita former
att vänjainfinitiv aktiv
att vänjasinfinitiv passiv
har/hade vantsupinum aktiv
har/hade vantssupinum passiv
Presens particip
vänjande
Perfekt particip
en vand + substantiv
ett vant + substantiv
den/det/de vanda + substantiv
vänja av vänja av el. avvänja ngn vid/från ngt
Infinita formeratt vänja avinfinitiv aktivPresens participavvänjandePerfekt participen avvand + substantivett avvant + substantivden/det/de avvanda + substantiv
vänja sig bli van vid ngt
Ordform(er)vänja sig